Nonicoclolasos

Ett friskare Sverige?

Dr. Lundbäck summerar:

När Alliansen tillträdde uppgick antalet förtidspensionärer till 553 360. Nu är antalet nere i 459 975, en minskning med 93 385 personer. Antalet sjukskrivna uppgick i maj 2006 till  206 178 personer. I maj 2010 (senast tillgängliga siffra) var antalet 98 034, alltså 108 144 eller 52 procent färre. Sammanlagt är det alltså 201 529 som inte längre är sjukskrivna eller förtidspensionerade, till stor del resultatet av ett tydligare regelverk och en bättre fungerande rehabilitering. Vallöftet har med andra ord uppfyllts med råge. Minskningen av den samlade ohälsan under fyra år uppgår faktiskt till så mycket som 27 procent.

Här kan man följa utanförskapets utveckling över tid.

Written by Niclas Berggren

16 september 2010 den 17:51

Publicerat i hälsa, regler, sjukdom

57 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Problemet är att rödgröna får det till att 201 529 personer har tvingats ut i arbetslivet trots att varken kropp eller själ klarar det.

    Martin

    16 september 2010 at 17:55

  2. Frågan är hur många som har gått från utanförskap till ett ännu större utanförskap? Det skulle jag vilja veta för det verkar inte som att man räknar de som helt försvinner ur systemet (och jag tror dessvärre att man inte är intresserad).

    Daniel

    16 september 2010 at 18:21

  3. ”Problemet är att rödgröna får det till att 201 529 personer har tvingats ut i arbetslivet trots att varken kropp eller själ klarar det.”

    Det är ju åtminstone till viss del sant!

    Andreas

    16 september 2010 at 18:28

  4. Det finns en enda fråga som får mig att tveka lite över hur jag ska rösta, och det är frågan om sjukförsäkringen.

    Andreas

    16 september 2010 at 18:29

  5. Ursäkta,, men vilket infamt inlägg. Var är analysen? Hur mycket av minskade förtidspensioner förklaras t.ex. av att den stora gruppen tidigare sjukskrivna som pensionerades 2003-2004 börjat gå i ålderspension? Och hur stor andel förklaras av att vi dumpat de sjuka på a-kassan och arbetslivsintroduktionen?

    Det förvånar mig enormt mycket att du länkar till den oseriöse propagandisten Lundbäck. Det var länge sen han förrådde sin forskarroll för politiken.

    Björn Johnson

    16 september 2010 at 18:44

  6. Detta är en bra reform från regeringen. Det var alldeles för många sjukskrivna i Sverige under den gamla s-regeringen. Hur kunde Sverige ha så många sjukskrivna när vi har bland de bästa hälsoprofilerna i världen? Nej, nu får folk hjälp att komma tillbaka till arbete istället. Såg det här inslaget som visar hur bra reformen är.

    http://svtplay.se/v/2018875/bo-goran_ar_sjuk_men_jobbar

    Rodney

    16 september 2010 at 19:32

  7. Rodney, här har du en beskrivning av forskaren Tor Larssons förklaring till den tidigare höga sjukfrånvaron. http://www.tidskriftenarena.se/text/2010/08/sanningen-bakom-de-sjukskrivna

    Björn Johnson

    16 september 2010 at 19:38

  8. Som jag fattar det beskriver Tor Larsson hur ett tidigare förslappat system där människor fick gå och dra benen efter sig på sina arbetsplatser ändrades så att de som var sjuka blev sjukskrivna. Inget system är bra. Det jag gillar med regeringens reform är att de sjukskrivna nu prövas mot arbetsmarknaden och får hjälp av personal och rehabilitering att faktiskt kunna arbeta på riktigt. Om de efter hjälp inte kan arbeta på riktigt blir de sjukskrivna igen. Precis som det ska vara.

    Rodney

    16 september 2010 at 19:53

  9. Men om man nu köper tesen att de förtidssjukskrivna bara är onda slöfockar som parasiterar på övriga samhället, så bör man ju klandra alliansen för att de låter 459975 fortsätta parasitera, inte tacka dem för att de minskat antalet.

    David Bergkvist

    16 september 2010 at 20:26

  10. Jag har en fråga till Björn: Gick inte människor ur förtidspension och in i ålderspension även under förra regeringen? Det är möjligt att det hänt något med ålderprofiler etc som jag antar att du har betydligt bättre koll på än jag, men annars så torde väl denna förklaring falla till marken.

    Sedan är ju ökningen av antalet personer i a-kassa, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och socialbidrag betydligt mindre än antalet som lämnat sjukskrivning och förtidspension. Och detta trots att finanskrisen rimligen satt sina spår i arbetslöshet och socialbidrag alldeles oavsett förändringar i sjukförsäkringen. Det är möjligt att människor dumpats någon annanstans men inte i de kategorier som syns i diagrammet.

    Jonas Vlachos

    16 september 2010 at 20:31

  11. Alla är väl för en bortre parentes i a-kassan så varför inte i sjukkassan också?

    Jesper

    16 september 2010 at 20:32

  12. David – Du menar att det inte finns nagot mellanlage, dar vissa sjukskrivna utnyttjar systemet (eller saknar hjalp for att aterga till arbetslivet), men manga andra inte?

    Det later konstigt.

    pontus

    16 september 2010 at 20:53

  13. Jag har också en fråga till Björn. Jag har läst lite av din forskning tidigare, men det som jag finner lite obehagligt är din generaliserande och nedlåtande attityd mot nationalekonomer. Hur kommer det sig? Sedan undrar jag hur vetenskapligt det är att driva olika frågor, som du ofta gör, t ex om sjukförsäkringen och knark. Du tar inte bara reda på orsakssamband och genomför konsekvensanalys – du är normativ. Jag tänker på ditt angrepp på Mattias. Kastar du sten i glashus?

    Nek:are

    16 september 2010 at 20:59

  14. Jesper – man får a-kassa för att man är arbetslös, sjukersättning får man däremot för att man är sjuk, det är en viss skillnad.

    För övrigt har jag faktiskt inte sett några tecken på att någon fått ”en bättre fungerande rehabilitering”. Niclas, vad har du för belägg för det påståendet? Det enda jag ser i din referens är att människor förlorat sin ersättning – den pekar inte på att människor i realiteten blivit friskare.

    Robert

    16 september 2010 at 21:23

  15. Robert: De som inte har arbetat ihop SGI när de bli sjuka får aldrig någon sjukpenning. Sjukersättningen är alltså en förmån förebehållen de som under ängre eller kortare tid arbetat. Någon gång borde emellertid sjuka personer med och utan intjänad SGI börja behandlas lika. Åtminstone jag finner det en aning stötande att den som arbetat ett år ska i all evig framtid ska behandlas annorlunda än den som aldrig haft ett jobb.

    Jonas Vlachos

    16 september 2010 at 21:43

  16. Om det Jonas V. skriver: http://www.ekonomism.us/?e=2793

    Rpdney

    16 september 2010 at 21:47

  17. ”Minskningen av den samlade ohälsan under fyra år uppgår faktiskt till så mycket som 27 procent.”

    Du menar att du definierar ”ohälsa” som det som regelverket betraktar som ohälsa. Det verkar i så fall enkelt att minska ohälsan ytterligare genom att justera regelverket.

    Vetenskapare

    16 september 2010 at 21:59

  18. OK, Jonas först. Pga anpassnings- och rehabiliteringssystemets kollaps – till följd av de förändringar jag beskrivit i artikeln ovan och i min bok – fick vi en situation kring millennieskiftet där den riktigt långa sjukfrånvaron, fall längre än 1 år, tredubblades. Dessa personer valde kassan kring 2003-2004 i stor utsträckninjg att förtidspensionera, eftersom man inte hade några aktiva insatser att erbjuda. Därför fick vi en ovanligt stor stock av förtidspensionärer kring dessa år. Många av dessa lämnar nu systemet med förtidspension. Jag vet inte hur stor andel detta är, min fråga var ärligt menad, inte retorisk. Men att det är en viktig bidragande förklaring till minskningen av förtidspensionerade är jag övertygad om.

    Minskningen av sjukfrånvaron har rimligen många olika orsaker. I år utförsäkras dock runt 40 000 personer. Runt hälften av dessa lär hamna i a-kassan, i åtgärder eller i försörjningsstöd. Då har vi ändå inte räknat med dem som får utförsäkras i rehabkedjans tidigare steg, eftersom de bedöms ha en teoretisk arbetsförmåga. Detta betyder dock inte att alla har en reell försörjningsförmåga – långt därifrån.

    Nek:are, jag har stor respekt för nationalekonomisk kunskap. I min bok om sjukfrånvaron går jag igenom mycket av den svenska nationalekonomiska forskning som finns kring sjukfrånvaron. Den visar tydligt att ersättningsnivåer och tidsgränser för sjukintyg och liknande faktorer har betydelse för när et sjukfall avslutas. Men den visar inte att sådana faktorer hade någon förklaringskraft när det gällde ökningen av sjukfrånvaron kring millenieskiftet. Forskningen har använts för att dra betydligt mer långtgående slutsatser än resultaten motiverar.

    Mycket nationalekonomisk är dessutom väldigt normativ, men på ett mer dolt sätt än vad min forskning är. Jag sticker inte under stol med mina utgångspunkter och jag redovisar tydligt grunderna för mina slutsatser. Att forskare deltar i samhällsdebatten kan väl rimligen inte vara fel?

    När det gäller Lundbäck har jag tappat respekten för honom totalt. Han försöker inte presentera en balanserad bild – han propagerar bara. Botten nåddes när han påstod att bara runt 100 personer skulle hamna i kommunernas försörjningsstöd till följd av utförsäkringen. (Bara i Gävle hade i juli 78 personer sökt försörjningsstöd efter att ha blivit utförsäkrade, oklart dock hur många som fick detta beviljat – alla var säkert inte ”fattiggjorda” ännu.)

    Björn Johnson

    16 september 2010 at 22:12

  19. Vetenskapare, bra påpekande. Minskningen rörde naturligtvis antalet personer som får ersättning från sjukförsäkringen. Eller hur Niclas?

    Björn Johnson

    16 september 2010 at 22:13

  20. pontus – Men om man nu är av uppfattningen att vissa sjukskrivna utnyttjade systemet men andra inte, så kan man ju inte på rak arm, som den gode Niclas gör, säga någonting om hurvida det är bra eller dåligt att det är 93385 färre sjukskrivna nu.

    David Bergkvist

    16 september 2010 at 22:29

  21. Den här rekommenderar jag verkligen till läsning. Hela bloggposten, även om den är lång. Ni behöver dock knappast läsa kommentarerna, drygt 900 när jag kollade senast. http://klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html

    Björn Johnson

    17 september 2010 at 0:18

  22. @Björn

    Jag håller helt med dig om att dagens system är för tufft. Det är alltför många fall av utförsäkring på helt orimliga grunder. Ändå gillar jag arbetslinjen och utgångspunkten att alla ska arbeta efter förmåga. Håller du med om det? Och var då inte det gamla systemet för slappt? Kan man hitta en bra medelväg?

    Jenny

    17 september 2010 at 7:31

  23. Jenny, arbetslinjen kan tolkas på många sätt, och är definitivt inget borgerligt påfund. På min blogg har ekonomhistorikern Malin Junestav just skrivit ett gästinlägg om arbetslinjen i sjukförsäkringen, se http://stardustsblogg.blogspot.com/2010/09/men-socialforsakringar-har-val.html.

    Varianter av arbetslinjen har varit en självklarhet i a-kassan sedan den etablerades och har också alltmer kommit att lyftas fram i sjukförsäkringen. Värt att veta är dock att sjukdom aldrig enligt reglerna varit tillräckligt kriterium för sjukpenning; även arbetsoförmåga har krävts, vilket dock är ett ganska svårbedömt kriterium.

    Innan den s.k. renodlingen av sjukförsäkringen – som gjordes 1995-97 för att spara pengar, men som tvärtom (om Tor Larsson och jag har rätt) blev den utlösande orsaken till den ”galopperande sjukfrånvaron” kring millenieskiftet, hade vi ett relativt välfungerande system för att få tillbaka långstidssjukskrivna till arbetet. Det var framgångsrikt, i den meningen att det var ovanligt med sjukskrivningar längre än ett år. Det fanns förvisso andra problem i sjukförsäkringen på 1980-talet, t.ex. alltför låg självrisk som medförde hög korttidssjukfrånvaro, men de långa sjukskrivningarna var inget stort problem. Det kallar jag en fungerande arbetslinje. Det var inte alls slappt: statens myndigheter och arbetsmarknadens parter hjälptes åt för att skapa aktivitet och hindra långa sjukskrivningar. Sen drog sig staten tillbaka och lämnade arbetsgivarna och de sjukskrivna i sticket.

    Det blir lite för långt att beskriva de förändringar som gjorts i en bloggkommentar, men det viktigaste är att man skärpt bedömningen av arbetsförmågakriteriet, först på 1990-talet (renodlingen) och sen nu under mandatperioden (i samband med rehabkedjan). Tyvärr har inte regeländringarna fungerat som avsett. Du kan läsa mer i min bok (Kampen om sjukfrånvaron). Länkar till ett par artiklar nedan där jag försökt beskriva delar i problematiken.

    http://www.kollega.se/index.cfm?c=11894
    http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article627513/Hog-svensk-sjukfranvaro-en-myt.html

    Här är även en recension som lyfter fram att det tidigare systemet – före sjukskrivningsökningen 1998-2003 – ingalunda var ”slappt”: http://vanstrastranden.wordpress.com/2010/02/27/den-korporativa-statens-upprattelse/

    Mvh Björn Johnson

    Björn Johnson

    17 september 2010 at 8:54

  24. Tack Björn! Jag ska läsa med stort intresse.

    Jenny

    17 september 2010 at 9:08

  25. Nu får du faktiskt ta och bemöta lite av kritiken Niclas Berggren! Eller är det helt enkelt så att du inte kan bemöta den på ett vettigt sätt?

    Andreas

    17 september 2010 at 11:14

  26. Andreas: Jag tror att det föreligger något missförstånd här. Såvitt jag vet har jag inte torgfört en egen uppfattning om hur sjukförsäkringen bör vara utformad. Jag har delgivit information om hur antalet förtidspensionärer och sjukskrivna har förändrats under Alliansregeringen; jag har därtill länkat till statistisk om utanförskapets utveckling samt ställt en inledande fråga, om siffrorna speglar ökad friskhet. Tanken var att öppna till debatt för de som har åsikter i frågan.

    Niclas Berggren

    17 september 2010 at 11:21

  27. Det lyckades, Niclas.

    Men allvarligt – kan man verkligen bara rycka ut siffror ur en socialförsäkringsgren – sjukförsäkringen – utan att resonera om interaktionerna med andra försörjningssystem?

    Och vad säger de siffror du redovisar om de inte ledsagas av en tolkning?

    Du gjorde dessutom en tolkning – ”till stor del resultatet av ett tydligare regelverk och en bättre fungerande rehabilitering. Vallöftet har med andra ord uppfyllts med råge. Minskningen av den samlade ohälsan under fyra år uppgår faktiskt till så mycket som 27 procent” – som jag menar starkt kan ifrågasättas.

    Det är så Lundbäck ”arbetar” på sin blogg, och det är ruskigt ohederligt. Nu menar jag inte att du är ohederlig, du jobbar ju inte med de här frågorna. Det gör Lundbäck.

    Björn Johnson

    17 september 2010 at 11:33

  28. Björn: Återigen tror jag att det rör sig om ett missförstånd här. Jag har inte som ambition att leverera fullständiga analyser av alla, om ens några av, de frågor jag bloggar om. Ofta ger jag inga egna analyser alls utan överlåter dem till de läsare som har lust att fundera mer på saken. Ibland ställer jag frågor jag själv har, inte sällan utan att ange svar, delvis av tidsskäl, delvis därför att jag trivs med att ta upp frågor som intresserar mig men som jag ofta kan ganska lite om. Man kan tycka att en sådan inriktning på en blogg är infam, men det är en inriktning jag trivs med.

    Jag hade även kunnat tänka mig att blogga om din analys av sjukförsäkringen, om jag hade känt till den tidigare. Nu ser jag det som värdefullt att du presenterade den här – det säger jag utan att ta ställning till den.

    Det var för övrigt inte jag som gjorde den tolkning du hänvisar till.

    Niclas Berggren

    17 september 2010 at 11:51

  29. Det har du rätt i, du citerade Lundbäck. Proves my point om den mannen. Lita aldrig på en vuxen karl i cowboyhatt. :-)

    Jo, det är rätt kul att skjuta lite från höften när man bloggar, det gör jag själv ibland. Ledsen att jag skrev infam, det var inte illa ment mot dig.

    Björn Johnson

    17 september 2010 at 12:27

  30. Nu blev det lite dålig stämning här…

    Mia

    17 september 2010 at 12:29

  31. Men jag bad ju just om ursäkt för att jag tog i lite för mycket, Mia?

    Björn Johnson

    17 september 2010 at 12:47

  32. No hard feelings.

    Niclas Berggren

    17 september 2010 at 12:48

  33. Niclas:
    Vad var syftet med blogginlägget?

    Andreas

    17 september 2010 at 13:53

  34. Angående det där ”klamydiabrevet” så är det givetvis en tragisk historia som det är omöjligt att inte bli illa berörd av när man läser. Samtidigt så kanske man inte bör skapa sig en uppfattning baserat enbart på ett ganska så extremt exempel. Denna artikel sätter frågan i lite perspektiv: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-har-kastat-friska-manniskor-pa-soptippen_5333383.svd

    Marcus

    17 september 2010 at 14:38

  35. Om det där fallet läste jag i Aftonbladet så det kan nog bli en lösning på det:

    Försäkringskassan meddelade i går först att man inte kommenterar enskilda fall. Men senare uppgav Försäkringskassans överdirektör Stig Orustfjord att myndigheten nu tittar på fallet igen.
    – Jag tror att vi kanske har en lösning. Jag är hyggligt optimistisk att det kanske går att lösa hennes situation i det korta perspektivet.
    Har något fel begåtts som gjorde att lösningen inte erbjudits innan?
    – Jag vill inte säga att det begåtts något fel. Det kan finnas en annan lösning med en annan ersättning men det vill vi diskutera med henne.

    Johan

    17 september 2010 at 14:47

  36. Det var skön desinformation i den artikeln:

    ”Dagens sjukförsäkring är fortfarande bland de mest generösa, internationellt sett.”

    Belägg för det? Vi har några av de hårdaste kriterierna för arbetsförmågebedömning i västvärlden. Ersättningssystemets generositet har eroderats kraftigt under de senaste decennierna, eftersom taket i försäkringen varit oförändrat. Tidsgränserna är visserligen fortfarande mer generösa än i många andra länder, men där finns å andra sidan ofta en smidigare övergång till andra försörjningssystem när ersättningen från sjukförsäkringen upphör.

    ”att utifrån enstaka extremfall döma ut reformen som ett ”hafsverk” är en inadekvat reduktion av ett komplext problem till en trivialitet.”

    Det handlar knappast om ”enskilda fall” längre. Och nog fan är reformen ett hafsverk; remissinstanserna skrek i högan sky och regeringen har tvingats till ett flertal akuta ändringar i takt med att märkligheter uppdagats i medierna.

    ”Friska eller nästan friska människor med ”smärre skavanker”, som kanske har lite svårare att etablera sig på arbetsmarknaden, sjukdomsstämplas till permanent utanförskap.”

    Belägg för att det handlat om ”friska eller nästan friska människor”, tack?

    ”en åttadubblad risk för förtida död”

    Visst, men det beror knappast för förtidspensionen i sig. Det finns ju vanligen (alltid) en medicinsk orsak till förtidspension.

    Snubben verkar ju dessutom inte alls vara uppdaterad på sjuktalen. Vi ligger ju lägre än Europasnittet numera.

    Björn Johnson

    17 september 2010 at 14:58

  37. Johan, Orustfjord sa också (i Ekot) att det inte hade gjorts några fel. Det är regelverket som behöver ändras, menade han. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4021573

    Björn Johnson

    17 september 2010 at 15:01

  38. Då är det väl helt ologiskt att han säger i Aftonbladet att de kan hitta en ny ersättning. Görs det i så fall i strid mot reglerna eller?

    Johan

    17 september 2010 at 15:37

  39. Att de rödgröna inte vill ha en tidsbegränsad sjukförsäkring vet jag. Sen har jag för mig att det var något annat som de ville ändra på också inom sjukförsäkringen. Vad var det?

    Andreas

    17 september 2010 at 15:51

  40. Här är rödgrönas förslag. http://www.rodgron.se/nyheter/rodgron-politik-for-en-rehabiliteringsinriktad-och-mansklig-sjukforsakring/
    Bra och mindre bra i kombination, men det viktigaste förslaget – en mer realistiskt arbetsförmågebedömning – saknas.

    Johan, ingen aning vad han syftar på för ersättningssystem. Misstänker att han kan ha fått lite panik, eftersom fallet är så uppenbart befängt.

    Björn Johnson

    17 september 2010 at 17:34

  41. Jag tycker det verkar rimligt att det ska finnas tidsbegränsningar i sjukförsäkringen. Så om de rödgröna inte har något bättre argument än så så röstar jag definitivt inte på dem.

    Andreas

    17 september 2010 at 18:53

  42. Björn Johnsson:
    Hur ser tidsgränserna ut i andra länder?

    Andreas

    17 september 2010 at 18:55

  43. Rödgröna vill inte ta bort tidsgränserna, de vill ha kvar den efter 90 dagar samt ersätta den efter 180 dagar med en ny och något mjukare prövning. Däremot vill de ta bort själva utförsäkringsgränsen efter 2,5 år.

    Utländska system varierar mycket, svårt att säga något generellt.

    Som jag ser det finns det två grundproblem i det nya systemet:

    1. Arbetsförmågebedömningen är för hård och tar inte hänsyn till individens verkliga försörjningsförmåga och anställningsbarhet. Man kan inte kasta ut sjuka med en teoretisk arbetsförmåga till en anpassad arbetsmarknad som inte existerar.

    2. Tidsgränsen efter 2,5 år är kontraproduktiv och sparar förmodligen inte ens några pengar att tala med. De ytterst begränsade positiva resultat som uppnåtts för 10 % av de utförsäkrade hade sannolikt kunnat åstadkommas med morötter istället för piskor, utan att vi hade fått alla dessa hjärtskärande fall av negativa konsekvenser. Redan idag har 50 % av de utförsäkrade återvänt till sjukförsäkringen.

    Björn Johnson

    17 september 2010 at 19:02

  44. Björn Johnson:
    Finns det något alliansparti som enligt dig är att föredra när det kommer till sjukförsäkringsfrågan, eller är politiken helt likartad? Jag vill rösta allians men håller med om att sjukvårdsförsäkringarna sköts skandalöst.

    David

    18 september 2010 at 0:12

  45. Nej, de är i huvudsak överens. Undvik M och C som pesten om du fäster stor vikt vid denna fråga. Det parti jag hyser mest hopp om är FP, som ju har många kloka socialliberaler i sina led.

    Men ärligt, om du verkligen ska rösta utifrån denna fråga ska du rösta MP. Till skillnad från S bär de mycket liten del av ansvaret för de tidigare problemen i sjukförsäkringen. Detsamma gäller för V, men de går ju bort av andra skäl.

    Björn Johnson

    18 september 2010 at 0:23

  46. Såg just att rödgröna faktiskt planerar att ändra arbetsförmågebegreppet: http://www.rodgron.se/bloggen/en-ny-sjukforsakring/

    Klokt.

    Björn Johnson

    18 september 2010 at 0:26

  47. Centerpartiet föreslår att personer med mycket omfattande funktionsnedsättningar ska få samhällslön – en ny stödform som ger ett högre ekonomiskt stöd än idag och som möjliggör en rimlig levnadsstandard.

    Andreas

    18 september 2010 at 0:44

  48. Tack för ditt svar. Finns dock andra frågor än denna så MP är inte aktuellt. Får antagligen bli en personröst på någon liberal folkpartist.

    David

    18 september 2010 at 0:48

  49. Det är inte bara Folpartister som bryr sig om sjukförsäkringsfrågan i Alliansen.
    Jag kollade för skojs skull upp vilka som enligt SVT är emot en tidsbegränsning i sjukförsäkringen om man valde Stockholm som kommun i testet. Orkar inte skriva ned alla i hela landet :)

    Kerstin Malmberg – Kristdemokraterna
    Maria Brogren – Centerpartiet
    Karl Englund – Centerpartiet
    Tobias Gillberg – Centerpartiet
    Joel Gren – Kristdemokraterna
    Rickard Ydrenäs – Folkpartiet
    Burhan Yildiz – Folkpartiet

    Andreas

    18 september 2010 at 12:01

  50. Nu har jag kollat upp hur de av allianspolitikerna från hela landet som svarat på testet svarade på frågan ”Sjukförsäkringen ska vara tidsbegränsad” och svarade att det var ett ”mycket dåligt förslag”.

    FP: 23 st, C: 26 st, KD: 36 st, M: 10 st

    De som sticker ut åt är alltså KD och M. KD är relativt kritiska mot tidsbegränsing. M är inte särskilt kritiska(det är väl förmodligen de som har varit mest aktiva att driva igenom förändringen). FP sticker alltså inte ut på något sätt.

    Andreas

    18 september 2010 at 12:41

  51. Utöver det var det 48 st Centerpartister, 66 st Folkpartister, 25 Moderater och 65 Kristdemokrater som svarade att det var ett ”ganska dåligt förslag”.

    Så de som är emot helt eller delvis:
    FP: 89 st, C: 74 st, KD: 101 st, M: 35 st

    Nej.. jag har inget bättre för mig :)

    Andreas

    18 september 2010 at 17:19

  52. Det är ju onekligen chockerande att de politiska partierna kommit med helt nya och drastiska förslag angående sjukersättningarna dagen innan valet. För det måste de ju ha gjort, för annars skulle ni ju sedan länge ha bestämt er för hur sjukförsäkringsfrågan påverkar vilket parti ni ska rösta på.

    David Bergkvist

    18 september 2010 at 21:43

  53. Det här tjafset om sjukförsäkringen stör mig enormt. Finns det inte viktigare frågor?

    Wille

    18 september 2010 at 21:50

  54. Det är bara idioter som bestämmer sig långt innan valet hur de ska rösta

    Andreas

    18 september 2010 at 22:00

  55. Andreas: Varför ska man vänta? Visst kan jag förstå om man plötsligt ändrar sig dagen innan valdagen om ny information tillkommit, men det kan jag inte se att det gjort gällande sjukförsäkringarna.

    David Bergkvist

    18 september 2010 at 22:20

  56. David:
    Jag kan inte se varför du ifrågasätter att människor funderar noggrannt på vad de ska rösta på. För min del handlar det inte om att det kommit någon ny information. Det handlar om att jag funderar väldigt mycket på föredelar och nackdelar med olika alternativ. Eftersom jag tycker att sjukförsäkringsfrågan är den enskilt viktigaste frågan samtidigt som jag inte håller med de rödgröna i nästan någon annan fråga så blir det ett väldigt svårt val. I alla fall känner jag så. Och då blir jag arg när du ifrågasätter mig när jag har våndats så mycket över detta val. Jag har i alla fall kommit fram till att jag kommer att rösta på Alliansen.

    Andreas

    19 september 2010 at 0:10

  57. Det handlar om så mycket mer än bara själva försäkringen. Det handlar om att göra ett eget personval också. Vill man bo i en storstad, vill man bo på landet, måste man ha senaste bilmodell, största TV.n, anser man att de värdefullaste sakerna i livet faktiskt är gratis eller måste man åka till Ibiza för att uppleva dem, Måste man bo för 12.000 kalla i månden, eller nöjer man sig med 5000. Allt handlar om att vara nöjd själv eller att uppleva samhället som orättvist, bestämma över sin arbetsinsats eller inte göra det, hitta rätt partner, ha bekymmersfria barn, föräldrar som klarar sig, etc etc.
    Då kommer kronorna och örena inte alltid först, kanske inte ens tvåa.
    Folk bor kanske inte i förskingringen för att de har låg lön för sin arbetsinsats, utan de har troligen låg lön för att de har valt att bo i förskingringen.
    Såg en intressant intervju idag där en man från Vellinge konstaterade att han aldrig skulle kunna bo i Överkalix, medan en överkalixbo nyktert konstaterade att det aldrig skulle kunna gå att bo i Vellinge och inte bara pga de politiska incitamenten, utan pga det liv de valt att leva. Inget är rätt och inget fel.

    Kristian Grönqvist

    19 september 2010 at 12:50


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: