Nonicoclolasos

Problematisk rättvisehandel?

Jag har tidigare hänvisat till forskning som ifrågasätter om rättvisemärkning bidrar till att förbättra de sämst ställdas situation — se inläggen ”Den tveksamma rättvisemärkningen” och ”Effekterna av rättvisemärkning”. Nu indikerar en ny studie, ”When Fair Trade Increases Unfairness: The Case of Quinoa from Bolivia”, samma sak:

[W]e show in this section that Fair Trade does not seem to be an effective instrument for reducing social inequalities between quinoa producers. In fact, it actually seems to exaggerate these inequalities. This is a paradoxical situation given the objectives of assisting marginalized producers proclaimed by the Fair Trade movement, and it looks to us as if it is due to three concomitant factors: on the one hand, the most disadvantaged producers quite simply do not belong to the producers organizations that benefit from Fair Trade; on the other hand, the targeting of ”small producers” defended by the Fair Trade organizations that import quinoa, such as Solidar’Monde or Alter Eco, does not correspond to the objectives of the organizations of producers with which they work; finally, the FLO standards of Fair Trade for quinoa (FLO, 2004) do not make any social distinctions between producers.

Genom att den produktionsförening som bedriver rättevisehandel betalar lika mycket per enhet till bönder som har tillgång till land där maskiner används och till bönder som måste odla på bergssluttningar, och som därför har högre produktionskostnader, tenderar alltså rättvisehandeln att öka inkomstklyftorna mellan bönderna. Nå, det vore intressant om man kunde jämföra effekter på såväl absolut som relativ inkomstnivå av rättvisehandel, såväl inom som mellan länder, jämfört med ett frihandelsinriktat system utan ett sådant inslag.

Written by Niclas Berggren

19 september 2010 den 4:01

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Rent allmänt: Om det finns 100 svältande bönder och man lyckas lyfta upp villkoren för 50 av dem till en dräglig nivå, så ökar naturligtvis ojämlikheten inom gruppen tidigare svältande bönder, men ojämlikheten minskar rimligen på samhällsnivå, nästan oberoende av vilket mått man använder.

    Olof Johansson-Stenman

    19 september 2010 at 12:06

  2. Olof: Så kan det förstås vara. Frågan är vad som är relevant ur lyckosynpunkt. Vilken jämförelsegrupp använder sig de fattigaste bönderna av? Om klyftorna ökar mellan dem och den grupp de jämför sig med kan detta sänka lyckan, även om inkomstfördelningen för hela samhället blir mindre ojämn.

    Niclas Berggren

    19 september 2010 at 12:12

  3. Fast de bönder som får mer pengar av rättvisemärkt blir gladare om de andra bönderna är fattigare än dem?

    Tom

    19 september 2010 at 12:17

  4. Risken med rättvisemärkt är att vi rika i väst köper de produkterna bara och då drabbas de allra fattigaste bönderna inte bara av ökade klyftor utan också av absolut sämre levnadsstandard. Vem ska köpa deras produkter så att de kan få det bättre?

    Johan

    19 september 2010 at 12:41

  5. Vilka jämför fattig bönder sig med? I fattigare länder är de sociala skillnaderna (mätt med t.ex. GINI-index) ofta väldigt mycket större än i rikare länder. Det finns redan en välmående bildad medelklass och en superrik överklass att jämföra sin misär med.

    Ju fler som lyfts upp från den värsta misären, desto större kanske chansen upplevs för de övriga att de också ska kunna få ett bättre liv?

    Lennart W

    20 september 2010 at 11:12

  6. […] problem med den verksamheten. Nationalekonomen Niclas Berggren har skrivit flera inlägg om detta, här är det […]

  7. Håller med Lennart W. Dessutom finns en del som tyder på att relativa jämförelser är mindre viktiga för riktigt fattiga människor, där det i högre grad är de absoluta levnadsvillkoren som styr subjecktivt upplevd välfärd.

    Olof Johansson-Stenman

    20 september 2010 at 17:01


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: