Nonicoclolasos

En nybliven amoralist

Filosofen Joel Marks anser inte längre att det finns någon moral. Han är en amoralist. Det hindrar honom dock inte från att kritisera andras moraliska hållningar:

I have been led to a sort of Socratic mode of moral argumentation. Socrates was notorious for interrogating his interlocutors rather than asserting and defending theses himself. Similarly, I am suggesting, I will continue to be able to hold forth as a critical moral reasoner, even though I no longer believe in morality, so long as I confine myself to questioning the inferences of others (and gingerly deflect their questions about my own moral commitments by speaking in the mode of morality, as above). It is true that I would thereby fail to be completely forthcoming about my own meta-ethics whenever doing so would be disruptive to the dialogue; but I do not think I would be doing anything that is considered unkosher even when moralists are arguing among themselves.

Man kan nog kalla Marks för en fiktionalist: han talar som om moral existerar utan att anse att den faktiskt gör det. Är man därmed en förkastlig människa? Icke alls, menar Marks. Man kan förespråka saker som andra anser moraliska utan moral:

There I am, then, honestly discussing particular issues with opponents, and justifying my positions to them by their moral lights. But how do I justify them to myself, since I have no moral lights anymore? For example, on what basis would I myself be a vegetarian? The answer, in a word, is desire. I want animals, human or otherwise, not to suffer or to die prematurely for purposes that I consider trivial, not to mention counterproductive of human happiness.

Detta synsätt tilltalar mig.

Written by Niclas Berggren

20 september 2010 den 14:42

Publicerat i etik, fiktionalism, filosofi, moral

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Detta verkar vara ett praktexempel på filosofiskt substanslöst svammel.

    Vetenskapare

    20 september 2010 at 15:34

  2. Inte mig.

    Olof Johansson-Stenman

    20 september 2010 at 17:03

  3. Förresten kommer jag just att tänka på två tidigare inlägg om Keynes, som såg sig som immoralist.

    Niclas Berggren

    20 september 2010 at 17:09

  4. Jag skall kanske tillägga att jag inte har något emot fiktionalism; tvärtom ser jag den som ett ganska sympatiskt försök att skapa ordning i en kaotisk värld, men jag tilltalas inte av den själv.

    Olof Johansson-Stenman

    20 september 2010 at 18:28

  5. Jag finner det också mindre problematiskt att försöka bringa kaoset runt mig själv i tillfredställande ordning, sen får de andra försöka på sin kant.

    Kristian Grönqvist

    20 september 2010 at 18:39

  6. Joel Marks har ungefär samma syn på moral som jag själv. Det är också här som religionen har sin styrka. Den kritiseras ju ofta för att bygga på sagor. So what? Det gör ju alla moralsystem. I metaetiken finns ingen objektiv moral. I praktisk etik måste vi resonera som om det fanns en objektiv moral.

    PS: Tack för länken till Philosophy Now. En intressant sida.

    Christopher Aqurette

    20 september 2010 at 19:14

  7. Synsättet tilltalar mig också. T.ex. pratar jag ofta som om människor och böcker och den bloggen fanns.

    Peter

    20 september 2010 at 20:35

  8. Själv sympatiserar jag inte med fiktionalismen. Däremot brukar jag resonera fiḱtionalistiskt när situationen kräver det.

    David Bergkvist

    20 september 2010 at 21:14


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: