Nonicoclolasos

Smalare kropp pga. konkurrens

Vad får vissa att vara missnöjda med sin kropp och vilja bli smalare? En ny studie, ”Intrasexual Competition and Eating Restriction in Heterosexual and Homosexual Individuals”, publicerad i Evolution and Human Behavior, antyder att konkurrens om potentiella partner kan spela en roll:

Restrictive eating attitudes and behaviors have been hypothesized to be related to processes of intrasexual competition. According to this perspective, within-sex competition for status serves the adaptive purpose of attracting mates. As such, status competition salience may lead to concerns of mating desirability. For heterosexual women and gay men, such concerns revolve around appearing youthful and, thus, thinner. Following this logic, we examined how exposure to high-status and competitive (but not thin or highly attractive) same-sex individuals would influence body image and eating attitudes in heterosexual and in gay/lesbian individuals. Results indicated that for heterosexuals, intrasexual competition cues led to greater body image dissatisfaction and more restrictive eating attitudes for women, but not for men. In contrast, for homosexual individuals, intrasexual competition cues led to worse body image and eating attitudes for gay men, but not for lesbian women. These findings support the idea that the ultimate explanation for eating disorders is related to intrasexual competition.

Tre små observationer/reflexioner:

  1. De som söker kvinnlig partner (oavsett sexuell läggning) påverkas, som det verkar, inte av en närvaro av individer med hög status och konkurrenskraft. Följaktligen verkar det vara män (oavsett sexuell läggning) som främst premierar smala/unga utseenden — eller är det mest vad de som konkurrerar om män som partner tror?
  2. Jag fann det intressant att det inte vara smala/unga utseenden som fick heterosexuella kvinnor och homosexuella män att vilja se smalare och yngre ut utan hög status och konkurrenskraft i vidare mening. Om man bekymrar sig över reklam med smala modeller, och deras inverkan på andra, bör man möjligen, mot bakgrund av detta resultat, beakta att missnöje med kroppar inte behöver vara relaterade till andra kroppars utseende.
  3. Varför inte göra som jag och förkasta den romantiska kärleken? Då kan man strunta i denna konkurrens och vara nöjd med sin kropp! (Jag önskar att det vore så enkelt…)

Se även det tidigare inlägget ”Smala bögar, tjocka flator”.

Written by Niclas Berggren

30 september 2010 den 4:53

Publicerat i fetma, forskning, kropp, mat

38 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Hmmm… Är det därför folk som gifter sig äter chips i soffan framför Sportspegeln och slutar bry sig så mycket om kroppen?

    Tia

    30 september 2010 at 6:01

  2. Tia: Måhända, men i en tid när skilsmässofrekvensen är hög tror jag att denna typ av beteende är riskfyllt, om man vill bibehålla sin relation.

    Niclas Berggren

    30 september 2010 at 6:56

  3. Blev nyfiken när du skrev att du förkastar den romantiska kärleken. Vill du utveckla det?

    Fredrik

    30 september 2010 at 7:21

  4. Intressanta frågor, det här om fetma. Ofta är själva orsakerna i hög grad antingen ursäktade eller konstruerade, vilket gör att jag finner vetenskap kring området en smula skrattretande. Man måste förlita sig på den fetes vittnesmål och den fete är våldsamt obenägen att vara sanningsenlig ens med sig själv.

    Det är som att diskutera med en alkoholist.

    Ser man kallt på saken så är det enkelt. Har man blivit fet och inte gillar det, så måste man äta mindre och motionera mera. Handlar om karaktär, alltså. Katastrofal bristvara idag…

    Som tur finns det olika partners i det verkliga livet.
    De flesta verkar hitta någon ändå, och upptäcker plötsligt att en partner är faktiskt mycket bättre än utseendefixering.
    Lycka till Niclas. Din kille finns nog därute om Du slutar fixera Dig på ungdom och utseende.

    Kristian Grönqvist

    30 september 2010 at 8:38

  5. Kristian: Sluta fixera mig på ungdom och utseende? Otänkbart!

    Fredrik: Jag utvecklar lite här varför jag har förkastat den romantiska kärleken, som jag anser vara en kulturell konstruktion som har alltför stor dominans i vår kultur på bekostnad av vänskap, som jag istället vurmar för. Om någon verkligen vill ha romantisk kärlek har jag förstås ingen synpunkt på det, men denna typ av kärlek passar inte mig, och jag vill, genom att på denna blogg framföra min syn, uppmuntra andra som också tvekar inför det romantiska idealet, att våga förkasta det. Det kan ge en härlig känsla av frihet!

    Niclas Berggren

    30 september 2010 at 8:45

  6. Nicklas

    Kulturell konstruktion…? Du…Socialkonstruktivist och helt ointresserad av vetenskap, det var något nytt.
    Kan man då lite nyfiket få undra varför du är så intresserad av fakta i andra sammanhang men inte ifråga om kärlek, där fakta faktiskt slår Dig i ansiktet varje dag?

    Kristian Grönqvist

    30 september 2010 at 8:56

  7. Kristian: Jag förkastar uppfattningen att socialkonstruktivism nödvändigtvis implicerar ointresse för vetenskap. Tvärtom är jag övertygad om att det finns sociala konstruktioner (dvs. de är faktiskt förekommande fenomen) och att dessa kan studeras och beläggas vetenskapligt.

    Niclas Berggren

    30 september 2010 at 8:58

  8. Om den romantiska kärleken skulle visa sig vara något medfött biologiskt, skulle du ändra uppfattning om den då?

    Anders Gustafsson

    30 september 2010 at 9:41

  9. Anders: Nej, eftersom jag inte förkastar den romantiska kärleken tout court utan enbart för egen del, samtidigt som jag vill ge andra, som av kulturella skäl tvekar inför att förkasta den, mod att göra detsamma. Om någon (oavsett orsak) vill ägna sig åt romantisk kärlek har jag inget emot det.

    Niclas Berggren

    30 september 2010 at 9:44

  10. Det här blir mer och mer intressant. Ditt svar på Anders Gustafssons fråga ger mer frågor än svar…
    Om nu kärlek (vilket vi inte behöver tvivla på) är en biologisk företeelse för att hålla hanen till samma hona och ungar, hur är det då möjligt från Ditt perspektiv att råda andra att bryta mot biologiska fakta, bara för att Du tycker det?

    Låter det inte lite som vilken struntreligion som helst som förspråkas av en självlärd predikant?

    Kristian Grönqvist

    30 september 2010 at 11:03

  11. Kristian: Jag vet inte vad du menar med ”biologiska fakta”. En del vill ha romantisk kärlek, andra vill det inte. Det jag säger är att de som tvekar inför det av kulturella skäl, pga. normer (av det slag du själv verkar förmedla), bör finna mod i att följa sina egna preferenser. Vad detta har med religion att göra är oklart.

    Niclas Berggren

    30 september 2010 at 11:12

  12. Kristian Grönqvist

    Visst finns det biologiska fakta. De är att kvinnor är romantiker och monagama av naturen och att män istället drivs av sex och vill sprida sin säd till så många kvinnor som möjligt.

    Magnus

    30 september 2010 at 11:14

  13. Niclas

    Så Du menar kanske att homosexuella i samma mån som heterosexuella inte drabbas av anknytning till sin partner eftersom naturen inte räknar med barnafödande i den relationen tex. (En tanke som jag kanske kunde erkänna att finns på riktigt.)

    Magnus: Har Du läst något annat än veckotidningar? Eller skojar Du bara?

    Kristian Grönqvist

    30 september 2010 at 11:29

  14. Eftersom det föreligger en schism mellan socialkonstruktivism och vetenskap i den här tråden ser jag mig föranledd att bredda diskussionen lite grann.
    Vid barnalstring förekommer ett flertal variationer i naturen.
    Men koncentrerat kan de skiljas i många ungar/dåligt föräldraskap, (Med många ungar klarar sig några i alla fall) samt en unge/krav på bra föräldraskap(så att den enda ungen klarar sig).
    Det senare gäller speciellt djur som har ungar med lång barndom.
    Därför har naturen sett till att partnersvalet blir mer komplicerat ju färre ungar man har, för att sannolikheten för lyckad förökning skall bli bättre.

    Vi har av den anledningen också begåvats med en känsla av kärlek, för att bindningen skall bli starkare och för att vi helst skall hålla oss till samma partner hela livet.

    Om man kallar det romantiskt eller inte är bara en fråga om uppfattningar.

    Det är inte alls så enkelt som Magnus här föreslår

    Vi får också en starkare anknytning till avkomman för att garantera ”det goda föräldraskapet”.

    Nu skall vi alltså bortse från kända fakta, bara för att någon finner intresse av att ha det annorlunda.
    Intressant förhållande till vetenskap…

    Kristian Grönqvist

    30 september 2010 at 12:42

  15. Låt mig tipsa om en bra artikel om hur socialkonstruktivism kan ingå i en vetenskaplig ansats för att förstå världen. Den dikotomi Kristian ställer upp är alldeles för simplistisk.

    Niclas Berggren

    30 september 2010 at 12:49

  16. Angående fråga ett, så tycker iallafall jag att anorektiker har ett mycket obehagligare utseende än väldigt feta människor. Men jag kanske är i minoritet i detta?

    David Bergkvist

    30 september 2010 at 13:28

  17. Visst är det så att alla våra världsbilder och beskrivningar av världen är konstruerat i ett socialt kontext men det är också så att folk använder socialkonstruktivistiska argument helt godtyckligt utefter vad de finner känslomässigt lämpligt.

    Daniel

    30 september 2010 at 14:11

  18. Daniel

    Äntligen är vi överens.

    Kristian Grönqvist

    30 september 2010 at 17:20

  19. Parningsdrift är biologisk, jag är inte lika säker på att ”romantisk” kärlek är det.

    Robert

    30 september 2010 at 17:22

  20. Niclas

    Vi rör oss i helt olika begreppsvärldar. Jag refererade till biologiska fakta om kärlek, Du redovisar till abstrakt tyckande.
    Det är detsamma som religion ”Jag tror att det är så”.
    Därför hänsyftningen till religion, vilket jag trodde att Du förstod.

    Men till själva pudelns kärna.

    Om vi antar att Magnus och Du har rätt, att kärlek inte finns, åtminstone mellan män av homosexuell art, och åtminstone i form av anknytning till barn, hur ställer Du Dig då till manliga homosexuella personers adoptering av barn?

    Kan de bli lika bra föraldrar även om de saknar den viktiga anknytningen, och skall vi i såfall förbjuda homosexuellas adoption av barn, eftersom vi ”vet” att de saknar anknytning?
    Det blir knivigare och knivigare…

    Kristian Grönqvist

    30 september 2010 at 17:36

  21. Robert

    Tror du verkligen att hannen skulle stanna hos honan och serva henne med mat och hennes ungar med mat om inte det fanns en ”garanti för det”. Annars skulle han väl glassa omkring och sätta på honor hela sommaren…
    Hur tänker Du då?

    Kristian Grönqvist

    30 september 2010 at 17:48

  22. Kristian: Jag kan tänka mig att det finns en biologisk inklination till romantisk kärlek, sannolikt i högre grad hos kvinnor än hos män, men i) du drar överdrivna slutsatser utifrån detta och ii) du verkar inte se de sociala och kulturella faktorer som påverkar hur vi väljer att leva våra liv.

    Ang. i): En sådan inklination varierar uppenbarligen, inte bara individer emellan utan antagligen också grupper emellan. Det är inte orimligt att det ligger något i det Magnus skriver, att kvinnors inklination till romantisk kärlek är starkare i genomsnitt än mäns, pga. att de kan få relativt få barn, medan man kan få många. Du kan förstås ha rätt i att det ligger ett evolutionärt värde i att vårda sin avkomma genom att stanna hos familjen; men åtminstone finns här en trade-off med att det för mannen kan ge fler barn om han har många partner under sitt liv. Det kan också föreligga en skillnad, i genomsnitt, mellan homo- och heterosexuella. I vilket fall noterar vi uppenbarligen olika inklination hos människor i vår närhet. Jag är ett exempel på en person som föredrar att förkasta romantisk kärlek: hur förklarar du det utifrån din ”biologiska fakta”-syn? Är den måhända marxistisk-religiös, i det att den utgår från false consciousness?

    Ang. ii): Du verkar helt avstå från att lägga vikt vid kultur och sociala faktorer. Över tid och mellan kulturer har samlivets former varierat enormt under människans existens, och även idag. Under lång tid beaktades inte kärlek/romantik särskilt mycket alls vid äktenskap, inte heller i vårt land; istället var det primärt ett ekonomiskt arrangemang. I vår tid har romantisk kärlek kommit att bli den kulturellt dominerande grunden för samliv, och dessutom en stark kulturell norm. Med andra ord: sättet att manifestera ett samliv, som har inklinationer grundad i sexualdrift och måhända också en ”kärleksdrift”, varierar med kultur. Det jag säger är inte att det inte finns biologiska inklinationer utan att kulturen, som kan omkonstrueras om vi så önskar, innefattar normer som inte passar alla och att dessa normer därför bör mjukas upp. Jag säger därmed inte att romantisk kärlek är fel för andra, utan bara att den inte behöver vara rätt för alla.

    Du har vidare, enligt min mening, en tendens att begå det naturalistiska felslutet: även om det är så att det finns en biologisk inklination till kärlek hos många är det inte säkert att vi bör acceptera den okritiskt. Vi kan mycket väl ha (möjligen en biologiskt grundad) förmåga att ifrågasätta inklinationer och att välja att inte följa dem. Din argumentation handlar uteslutande om barnalstring och överlevnad. Låt oss beakta i) att det finns många som inte kan och som inte vill skaffa barn och ii) att avkomma idag inte dör om den inte tas om hand av en livslångt monogam far. Dessa båda fakta borde få dig att sluta dra normativa slutsatser för hur vi alla idag bör leva våra liv utifrån en hypotes om att livslång romantisk kärlek en gång i tiden var bra för avkomman.

    Niclas Berggren

    30 september 2010 at 18:46

  23. Niclas, tycker nog du är lite normativ själv, med det du skriver i blogginläggets 3:e punkt, där du ju faktiskt propagerar mot romatisk kärlek, synbarligen ett förslag till alla. Och egentligen inte alls av bättre skäl än Kristian.

    Själv har jag varit med om två graviditeter. Jag ville göra allt för att underlätta under den ibland rätt plågsamma processen, men det kändes som det var så lite jag kunde göra. Och då talar jag ända bara om de första 9 månaderna, speciellt den andra gången när hon fick bäckenproblem och måste gå med kryckor. Själva födandet går bara inte förstå för en man. Jag har hört det jämföras med att långsamt vrida av sig en arm! Är iaf inget någon man skulle fixa. En hel natt i båda fallen (efter en dag av förvärkar).

    Och naturligtvis sätter det sina spår även på hennes kropp.

    Finns ingenting jag, eller mina barn, någonsin kan göra för att för att fullt ut återgälda min fru för det, annat än att jag alltid kan finnas där, så länge hon vill ha mig. Jag kan nog förstå om en kvinna överger en man pga hans fel och brister, men att mannen skulle överge henne för något yngre och fräshare tycker jag är direkt oanständigt.

    Lennart W

    30 september 2010 at 21:10

  24. Jag tror att jag i det stora hela är överens med Lennart i den här tråden. Och jag är van att kallas biologist, eftersom jag vill se en röd tråd i sammanhanget.
    En enskild person, kan naturligtvis göra som den vill, det har ungefär samma betydelse som en röst, men att fullständigt strunta i samband som redan är kända fakta är kanske inte klokt för alla.
    Det är som med säkerhetsbältet.
    En människa kan strunta i säkerhetsbältet hela livet och leva till 100.
    Hon kan därmed hävda att det fullkomligt onödigt att använda säkerhetsbälte och tycker sig ha rätt i det.
    Men de som har studerat saken vet något annat…
    Så är det med all kunskap.

    Kristian Grönqvist

    30 september 2010 at 23:42

  25. Ps

    Att vara kritisk till livet och de processer som har lett dit, är nog större än hybris…

    Kristian Grönqvist

    30 september 2010 at 23:59

  26. Det finns nog en stark biologisk koppling i hur vi blir sexuellt intresserade/kåta/förälskade och hur vi knyter an. Skulle man släppa loss dessa krafter så får vi varianter av människans historia. Stambildningar och tillhörande social konstruktion inträder genast när folk inte är nöjda med det biologiska utfallet. Ungefär samtidigt som väst skapade riddaridealen så förkastades den romantiska kärleken av Genghis Khan i öst.

    Idag ramas vår kultur in av både normer och även ganska avancerade lagar som syftar till heterosexuell monogami. Att starkt reducera det vi ser till ”biologi” är rätt magstarkt med tanke på hur nyligen svenska homosexuella har fått vissa rättigheter.

    Romantisk kärlek är jag inte beredd att reducera till något biologiskt, jag anser att det delvis är en social konstruktion men det är inte ”bara” en social konstruktion, det är en konstruktion som vilar på folks uppfattning om moral och i vissa aspekter så tror jag att en sådan moral är mycket bra. Bättre än Genghis Khan i alla fall.

    Men sånt går ju tyvärr inte att diskutera eftersom jag verkar vara den enda som tror på moralisk realism.

    Daniel

    1 oktober 2010 at 9:57

  27. Kristian, hos andra djur så gör hannen just det – glassar omkring hela sommaren och sätter på honor. Det talar för att mänskliga hannars beteende har en annan grund än biologisk.

    Robert

    1 oktober 2010 at 10:12

  28. Robert

    Det är inte alls med sanningen överenstämmande. Jag kunde ta de flesta fåglar som ett exempel och de befinner sig mycket längre bakåt på utvecklingsstegen. Fler däggdjur än du anar lever i flock och tar gemensamt ansvar för avkomman. Du känner nog bara till de stora rovkatterna och björnarna. Du får nog läsa en bok i biologi Robert.

    Daniel vet å andra sidan, att eftersom jag anser att människan i princip är en automatisk maskin också däreför anser att alla känslostormar och insikter av den anledningen också behöver ha inlärningsmekanismer, triggers och vinstmekanismer som är oberoende av den enskilda individen. För mig är det otänkbart att det skulle förhålla sig på ett annat sätt. För det måste man vara dualist och det är jag inte.
    Förstår man inte vad jag menar eller missförstår med flit, är det inte mitt problem.

    Kristian Grönqvist

    1 oktober 2010 at 11:10

  29. Det som på tråden kallas romantisk kärlek är i princip detsamma som visualisering av vad för sorts kärlek jag skulle uppskatta. Att en del visualiserar detta med prygel, andra med avsugning och ytterligare andra med smultron och champagne har ju i sig inget annat värde än individens eget och det är ett resultat av hur individen programmerats i sin barndom.
    Men den ”romantiska” visualiseringen har vi alla, det är bara ordet romantik, som har blivit reducerat till herderomantik, inte BDSM-romantik eller hsndfast homosexromantik.

    Kristian Grönqvist

    1 oktober 2010 at 11:24

  30. Jag tänkte att du skulle ta fåglarna som exempel, Kristian. Det har dock visat sig på senare år, att även de fågelarter som lever i par, de är otrogna så fort tillfälle ges – ingen ”kärlek” alltså.

    Att man lever i flock är inget bevis för någon ”kärlek”, det gör ju även människor – vi har ju våra ungar i stor grupp på dagis.

    Robert

    1 oktober 2010 at 12:07

  31. Du tycks tro att jag inte är medveten om alla de arter som lever i flock på t ex Afrikas savanner? Vad har det med ”romantisk kärlek” att göra?

    Robert

    1 oktober 2010 at 12:12

  32. Kristian,
    Det som är oklart är varför du väljer att tala om den reducerade förståelsen av människan som något biologiskt och inte något fysiskt eller kemiskt, det visar ju att du trots allt inte har något emot olika förklaringsnivåer.

    Om vi kan säga att gravitation till stor del är ett fysiskt fenomen och en ormbunke till stor del är något biologiskt så borde vi ju också kunna säga att socialt konstruerade fenomen är socialt konstruerade? Och om det som i fallet med romantisk kärlek är oklart så borde vi ju kunna diskutera saken?

    Om det sedan är någon metafysisk skillnad mellan fysik/biologi och social konstruktion tror jag inte är det vi diskuterar. Det vi frågar oss är något om våra modeller av världen som förmodligen är präglade av vetenskapens indelning i olika hierarkiska nivåer. Olika begrepp som vi använder oss av kan referera till den förståelse vi har av de olika nivåerna.

    Nu är det säkert så att du uppfattar romantisk kärlek som något biologiskt och därmed något fysiskt. Det ger dig ”förståelse” men du utgår ju då från den dogmatiska världsbild du redan sitter på.

    Om du låter dina teorier karakterisera din förståelse av begreppen så har ju ingen förmåga alls att omformulera dina teorier.

    Själv ser jag det som viktigt att skilja min högst personliga världsbild från vetenskapliga fakta. Och rent vetenskapligt så kan vi inte klumpa ihop alla vetenskaper som om de alla är fysik.

    Daniel

    1 oktober 2010 at 16:43

  33. Ok Robert

    Det finns en grupp munruvande fiskar som gömmer sig i pappans mun när fara hotar. Varför äter inte pappan upp dem?
    Tror Du han skulle få dåligt samvete?

    Kristian Grönqvist

    1 oktober 2010 at 18:46

  34. Daniel, för jag antar det är sentio ergo sum.
    Vi har diskuterat detta förut och du vet vad jag anser.
    Hur vetenskapen indelar sig i hierarkiska nivåer, och hur den tolkas av varannan filosof är av fullständigt ointresse för mig.

    För mig blir alltid diskussionen enkel, eftersom jag inte uttalar mig om saker jag inte vet.

    Det behöver definitivt inte vara rätt det jag säger, eftersom vetenskap är en färskvara men esoteriska teorier och ogrundade spekulationer har jag lämnat på 70-talet, eftersom de för det mesta ger tom luft som svar.
    Därför mina fyrkantiga resonemang och min ovilja att byta samtalsämne mitt i en debatt för att få nytt bränsle till mina argument

    Kristian Grönqvist

    1 oktober 2010 at 18:58

  35. Aporopås dogmatisk världsbild. Vad är en odogmatisk världsbild?

    Kristian Grönqvist

    1 oktober 2010 at 19:08

  36. ”eftersom jag inte uttalar mig om saker jag inte vet.”

    Ja du Kristian, självkännedom är iaf inte din starka sida. Men det är väl OK oss romantiker. :-)

    Lennart W

    1 oktober 2010 at 20:38

  37. Jaa Du Lennart

    Kan Du med några enkla ord förklara kärlek för mig och var den sitter. Väntar ivrigt…

    Kristian Grönqvist

    1 oktober 2010 at 22:57

  38. Jag kan förresten svara på frågan till Daniel. En odogmatisk världsbild är nämligen ingen bild alls.

    Kristian Grönqvist

    1 oktober 2010 at 23:08


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: