Nonicoclolasos

Okunskap om ojämlikhet

Dan Ariely har frågat amerikaner om hur fördelningen av förmögenhet ser ut och, på Rawlsianskt manér, hur de önskar att den skulle se ut. Den faktiska fördelningen samt resultatet av undersökningen visas i denna intressanta figur:

Ariely har flera funderingar om resultatet. Här är två till:

  • Om klyftor ger olycka, och om vi har lycka som övergripande mål, kan man fråga sig om det här resultatet inte är bra (och om det inte är dåligt att sprida kunskap om den faktiska fördelningen). Om människor tror att klyftorna är mindre än de är torde de då bli vara lyckligare. Det som spelar roll är med andra ord inte den objektiva fördelningen utan den subjektiva. Detta knyter an till tidigare forskning om att människor felbedömer skatter – se här och här – vilket torde påverka skatters effektivitetseffekter.
  • Hur meningsfulla är frågor om hur en fördelning ska se ut? Beror inte människors inställningar (och bör de inte bero) på hur olika fördelningar uppkommer? Det finns det tidigare forskning som indikerar — se här, här och här.

Written by Niclas Berggren

1 oktober 2010 den 4:47

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. För det mesta har man en mer positiv bild av hur det verkligen ser ut i världen. Vilket är oerhört lyckligt för de giriga. Dessutom är det betydligt fler människor i världen som nöjer sig med mindre än vi tror.

    Vilket har myntat ett av mina djungelordspråk:

    ” om de rika visste hur bra vi fattiga har det, skulle de beskatta det också”

    All riktig lyckoforskning(alltså inte den som görs i USA) antyder att pengar allmänt ses som ett bra verktyg, men inte nödvändigtvis är kopplat till lycka.

    Kristian Grönqvist

    1 oktober 2010 at 9:08

  2. Ditt första antagande (att resultatet är bra) torde vara korrekt givet att den enda påverkan av lycka är subjektiv fördelning. Om man antar att förändring av den objektiva fördelningen påverkar lycka, så tycks den falsk, förutsatt att det går att förändra den objektiva fördelningen och att den objektiva fördelningen inte är optimal.

    En fördelning kanske inte i och för sig är speciellt väsentlig, men den kan ofta bakas in i frågor om hur fördelningen uppkommer. Människor antar kanske att en viss typ av system ska leda till en rimlig fördelning. När den förutsättning visar sig falsk kan de vara beredda att omvärdera sitt tidigare föredragna system.

    Intressant undersökning.

    Per

    1 oktober 2010 at 10:04

  3. Det där är nog inte så svårt att översätta till ungefärliga värden på giniindex.

    Undrar vilken faktisk fördelning Sverige har? Misstänker att den mest påminner om någon av de ideala fördelningarna i grafen. I så fall är inte Sverige något vidare bra skräckexempel när Tea Party-rörelsen mm ska argumentera mot Obama care.

    Lennart W

    1 oktober 2010 at 13:06

  4. Lennart W: Varför misstänker du det? Jag misstänker att den svenska fördelningen är väldigt lik den amerikanska. Det handlar ju trots allt om ”wealth”, inte ”income”.

    David Bergkvist

    1 oktober 2010 at 15:20

  5. David, jag tänkte på inkomster, men som du säger så handlar det ju inte om det här, utan om förmögenhet. Så jag antar att du kan ha rätt.

    Lennart W

    1 oktober 2010 at 16:17

  6. Hade man frågat mer ledande frågor som; tror du att de fattigaste 20% av befolkningen har en nettoförmögenhet? så hade nog folk genast fattat frågan lite bättre.

    Daniel

    1 oktober 2010 at 16:53

  7. Svårt att jämföra ginikoefficienter för länder av olika storlek (usa kontra sverige). Ginin i de enskilda amerikanska staterna lär ju vara betydligt lägre, vilket känns mer relevant från en amerikansk medborgares synvinkel.

    Veronika

    1 oktober 2010 at 19:38


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: