Nonicoclolasos

Sluta rädas döden

Den grekiske filosofen Epikuros har många tilltalande tankar. Flera av dem beskrivs i ”Happiness in the Garden of Epicurus”, publicerad i Journal of Happiness Studies. Jag finner t.ex. hans syn på döden korrekt:

Get used to believing that death is nothing to us since ‘all good and bad consists in sense-experience and death is the privation of sense-experience’ (Epicurus, 1994, p. 124). When you die, your soul ceases to exist, because it is composed of very fine and smooth atoms that are dispersed if the body no longer holds them together, says Epicurus in his Letter to Herodotus (Epicurus, 1994, p. 65). Therefore, when you are dead you cannot deal with death and when you are alive you don’t have to worry about death either since death is not yet present. There is no life after death, as Epicurus puts it: ‘…it [death] is relevant neither to the living nor to the dead, since it does not affect the former, and the latter do not exist’ (Epicurus, 1994, p. 125). Epicurus chooses a rational solution to eliminate our fear of death, which is in his eyes a great source of unhappiness.

Det enda jag fasar för är att personer jag tycker mycket om dör före mig.

Written by Niclas Berggren

4 oktober 2010 den 14:44

Publicerat i död, filosofi, lycka, rationalitet

20 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Niclas

    Har svårt att se att detta synsätt kan öka min lycka. Att säga till en döende att hans atomer snart är upplösta och att han är borta är väl ingen tröst jämfört med tanken att man går till en annan, fullkomlig värld fri från sjukdom o plåga. Så tron på ett evigt liv tycker jag kan motiveras enbart ur lyckoaspekten.

    Roland

    5 oktober 2010 at 11:41

  2. Roland

    Har du glömt att din religion säger att de flesta kommer till en annan, plågsam och hemsk värld när de dör?

    http://www.apg29.se/index.php?artid=2334

    Ger det tröst? Ger det lycka?

    Thomas

    5 oktober 2010 at 12:09

  3. Vad är döden? Jag antar att döden refererar till det vi kan observera, när individuella kroppar slutar fungera.

    Vi frågar, vad händer efter döden, men är inte det en meningslös fråga, om vi inte först tror att vi lever innan döden och fram till döden?

    Många tar det som en självklarhet men om vi betänker dagens materialism så hamnar vi snabbt i idéen att ”jag” är en högst tillfällig upplevelse. Om det är så har vi ingen riktig anledning att tro att vi kommer leva genom tiden fram till dödsögonblicket för våran fysiska kropp.

    Epikurus kunde tro att han lever fram till döden men han trodde ju också på en själ och det gör Epikurus metafysik mer oklar, men kanske kan Epikurus själ förklara hur han lever fram till döden.

    Men om man inte delar Epikurus metafysik så bör man nog inte heller dela hans slutsatser (vilket man nog inte bör göra hur som helst).

    Daniel

    5 oktober 2010 at 14:47

  4. Thomas
    Här finns en massa föreställningar som jag tror är feltolkningar. Jag uppfattar Bibeln som att människan lever redan nu i ”helvetet”.

    ”Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

    Men om vi vill tro på en god Gud som Jesus visat för oss öppnar det nya möjligheter så att vi kan ta emot det eviga livet redan nu.

    ”Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.”

    Jag förstår att du har en trång syn på vad tron innebär. Gud är mycket större än du tror.

    Roland

    5 oktober 2010 at 16:28

  5. Roland.

    ”Du tror är feltolkningar”…?
    Säger allt om Kristendomen.

    Kristian Grönqvist

    5 oktober 2010 at 18:32

  6. Ja du Roland! Före kristendomen fanns inget som hette ”Helvetet” och ingen ”Djävul” heller! Jag hoppas att du vet detta och förstår varför de skriftlärde skrev in dessa hemskheter i sin bibel?

    Livet har ingen som helst mening, om du tror det. Allt du framför i din text är ren metafysik, helt utan logisk bakgrund och helt utan realitet.
    ”Lägg undan din bibel, koran eller tora, och tänk med sådana egna tankar som gör dig ärlig mot ditt eget intellekt”.

    Lars Rudström

    5 oktober 2010 at 23:33

  7. Lars,
    Slå gärna upp ”Metaphysics” på wikipedia. När du ändå är där kan du också slå upp ”Hell”, ett ord som kommer från fornnordiskans ord för dödsriket ”Hel”. Även om kristendomen ibland har varit ganska extrem i sin helveteslära så ser man på wikipedia att varianter av helvetet/dödsriket har man trott på i alla tider och kulturer.

    Daniel

    6 oktober 2010 at 1:21

  8. Daniel

    Du vet väl att kristendomen gör skillnad på helvetet och dödsriket? Dödsriket kommer alla till när de dör, det är på domens dag man delas upp till himmel eller helvete. Trevlig religion va?

    Thomas

    6 oktober 2010 at 7:20

  9. Thomas,
    Den klassiska helvetesläran är otrevlig. När kristendomen kom till Sverige så offrade man människor till Oden regelbundet, det var också otrevligt. Kanske är det lättare att tro på otrevligheter om man lever mitt i dem. Frågan är dock hur trevlighet har med ett påståendes sanningshalt att göra. Inte alls tror jag.

    Daniel

    6 oktober 2010 at 10:56

  10. Daniel

    Nu är jag verkligen ute på sju famnars vatten, men tycker inte också Du att Hel och Hell är en smula för konspiratoriskt lika varandra för att inte komma från samma ursprung?
    Att två så lika ord skulle ha uppstått helt oberoende av varandra och råka betyda samma sak ser jag som osannolik slump, och Du vet vad jag tycker om slumpen.

    Kristian Grönqvist

    6 oktober 2010 at 11:45

  11. PS Helvete på hebreiska heter Gehenna och har absolut inte med stavelserna Hell eller Hel att göra.
    Enligt min mening har det med kristendomen anpassning till europeiska förhållanden att göra. Det fanns redan ett ungefär gemensamt dödsrike i Europa när kristendomen skulle lanseras, vilket gjorde att man adopterade det ordet.
    Men jag kan ha ordentligt fel på den punkten eftersom jag inte är särskilt inläst på kristendom.

    Kristian Grönqvist

    6 oktober 2010 at 12:00

  12. Kristian,
    Jag har inget att invända. Kan tillägga att ordet Hades används lika ofta som Gehenna i nya testementet, båda dessa ord blev senare översatt till helvete (=hels vite) och hell, resp. inferno (i latinska språk). Det finns alltså en tydlig koppling till det som redan fanns i både grekisk, judisk och fornnordisk kultur.

    På wikipedia står det att ordet hel kan ha riktigt gamla anor, för 11000 år sedan tror man att man tillbett den onde och fule gudinnan hel som var härskare över dödsriket. (vet inte i vilken grad man kan lita på det dock)

    Hades har nog många paralleller med Hel medan Gehenna kom ur ett mer judiskt kontext, ordet verkar delvis referera till en plats utanför Jerusalem där man tidigare hade offrat barn till gudarna. Ett högst realistiskt helvete alltså.

    Daniel

    6 oktober 2010 at 14:00

  13. Daniel

    Som en ironisk passus. Schweitz latinska namn är som bekant på latin Helvetia vilket kan tänkas komma av att helvetet i vissa kulturer inte alls handlade om eld, utan om att frysa, vilket var plågsammare i dåvarande europeers mening. Man kunde verkligen tänka sig att de obanade alppassen för latinare framstod som ett förkroppsligande av helvetet…

    Kristian Grönqvist

    6 oktober 2010 at 14:36

  14. Lars

    Som sagt – helvetet är inte en kristen eller biblisk ide utan är en förvrängning genom att man använder ett grekiskt ord med dess hedniska konnotation.

    Se mer här
    http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/helvetet.htm

    Roland

    7 oktober 2010 at 7:24

  15. Det är nog en psykologisk omöjlighet att ständigt definiera sitt eget jag och samtidigt förlika sig med döden. Jag tror att man behöver addera en dimension av något slag. Ett förslag är att ta till sig historia. (Trots att man också säger att just historia förstärker ens identitet.) Oavsett om man har barn eller ej, finns möjlighet att se sig själv som del i en kedja. Den kan vara filosofisk, eller ekonomisk, social eller vadsom.. (Jag tror faktiskt att många inte bär på något sådant här ”historiskt” sammanhang av större betydelse. Vi har ju också förlorat många punkter i livet som tydligt markerat tid generation efter generation, som t.ex. giftemål, flytta-hemifrån, ta över gården-känsla. Det flexibla snabba tid vi lever i idag gör tiden svåröversiktlig.
    En annan lösning är att ta till sig en typ taoistisk syn, att man är del i Alltet, där tiden får mindre betydelse, och där ens jag är en illusion under ständig förändring. Där Alltet blir det man lutar sig mot, i tanken på sin egen bortgång.

    Camilla

    7 oktober 2010 at 10:27

  16. Camilla,
    En genomgående tendens i denna tråd är att världsbild väljer man efter sina känslomässiga behov och det tycks ju också vara det du förespråkar.

    Därför vill jag bara inflika att man kan faktiskt ha en världsbild för att man tror den är sann också. (och de förslag du nämner har jag inget emot ur det perspektivet).

    Men folks attityd är uppenbarligen sådan att fiktionalism och filosofisk pragmatism på något sätt alltid är viktigare än det som kan tänkas vara objektivt sant.

    Är det bra?

    Daniel

    7 oktober 2010 at 11:01

  17. Livslögner är iofs inte alls bara av religiöst slag. Men gör de så att vi kan fungera bättre i våra roller inom familj och samhälle, kan jag inte se det som något allt igenom dåligt. Finns kanske de som verkligen inte skulle klara att leva med övertygelsen om att livet tar absolut slut då man dör? Religion på iaf ”lagom” nivå, som sköts av var och en själv, är bättre än att ha miljontals med sanningshyllande människor med mentala problem. Kanske billigare iaf.

    Poängen är att vi är olika. Måste inte alls försöka tvinga in alla i samma mall. Kanske det allra viktigaste ändå är att vi fungerar så pass att vi klarar av våra liv? Var och en på sitt sätt, så länge man inte försöker tvinga någon annan om sitt eget.

    Lennart W

    7 oktober 2010 at 12:02

  18. Lennart,
    Min anklagelse var inte riktad till religösa, jag anser att ateister i högre grad blir lurade att tro på falska föreställningar. Och de är nöjda med det för att det passar deras känslomässiga behov.

    Vi människor är som vi är och det måste man såklart försöka acceptera, vi tänker ofta mycket enkelt och naivt och det är egentligen enormt mycket tjusning i att det är så. Barn har ett helskönt tänk, men det är ju deras ”värld” som ideologier, filosofier och religioner indirekt slåss om.

    I våran tid, för första gången i världshistorien kan man säga, så är ju arenan för världsbilder en demokratisk angelägenhet. Jag tror inte vi lever i våra isolerade världar, jag tror att vi gemensamt delar på ett enormt humant och socialt kapital som vi har fått från våra förfäder och jag tycker vi ska försöka ta vara på det.

    När Platon myntade begreppet filosofi så betöd det ”älska visdom”. I hans tänk var det sanningen som gjorde honom fri. Och Jesus sa så mer explicit. Det är det tänket som har tagit oss dit vi är idag, vi är fria på ett sätt som människan aldrig har varit tidigare.

    Så jag tycker det borde vara ok om jag inflikar detta antika tänk, att det finns en möjlighet att söka sig till sanningen istället för sina kortsiktiga känslomässiga behov?

    Daniel

    7 oktober 2010 at 13:28

  19. Daniel, du är inget annat än en romantisk drömmare. En charmig sådan, men sanning finns inte bara för att vi som barn vill att den finns. Nej du, den gubben går inte.

    Oily

    7 oktober 2010 at 13:31

  20. Sanningen finns inte? haha. Skönt tänk.

    Daniel

    7 oktober 2010 at 13:57


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: