Nonicoclolasos

Ska rovdjuren utrotas?

Jag föreslog i ett tidigare inlägg att en grund för att jaga varg kunde vara att minska lidandet för andra djur. Professorn i filosofi Jeff McMahan för ett liknande resonemang, på större skala, i en artikel i New York Times. Hans slutkläm:

It would be good to prevent the vast suffering and countless violent deaths caused by predation.  There is therefore one reason to think that it would be instrumentally good if  predatory animal species were to become extinct and be replaced by new herbivorous species, provided that this could occur without ecological upheaval involving more harm than would be prevented by the end of predation.  The claim that existing animal species are sacred or irreplaceable is subverted by the moral irrelevance of the criteria for individuating animal species.  I am therefore inclined to embrace the heretical conclusion that we have reason to desire the extinction of all carnivorous species …

Detta låter vettigt i mina öron: det är bra om det aggregerade lidandet kan minskas. Dessutom förkastar även jag uppfattningen att alla djurarters bevarande är av vikt.

Written by Niclas Berggren

16 oktober 2010 den 11:10

Publicerat i djur, konsekvens, lidande, moral

28 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Bör även människan utrotas – det absolut värsta rovdjuret?

    Stefan

    16 oktober 2010 at 11:32

  2. Intressant avsaknad av ekologisk syn hos Nicklas. De flesta rovdjuren, nämligen småfåglarna, nyckelpigorna, och övriga rovinsekter håller ner andelen skadedjur i sån omfattning, att vi helt skulle översvämmas av djur som gjorde sig en nicsh på våra grödor…

    Kristian Grönqvist

    16 oktober 2010 at 12:35

  3. Om inte Kristians linje och Stefans invändning är nog för att vederlägga resonemanget kan man alltid tillägga att det dels kräver otvetydiga definitioner av sâväl ”rovdjur” som ”lidande”. Det vore ju rätt kontraintuitivt om de rovdjur man ville utrota under processen utsattes just för detta lidande.

    Dessutom — om man gâr med pâ McMahans resonemang ovan — innebär inte detta att dödsstraff ocksâ mâste sanktioneras och retributivism omfattas? Om det finns en skillnad förutom det överlagda mördandets omfattning, vilken är den?

    Skymning

    16 oktober 2010 at 12:59

  4. Stefan: Det följer inte. Människor kan antingen låta bli att äta kött eller döda djuren på ett sätt som inte orsakar lidande.

    Kristian: Det står ju uttryckligen ”provided that this could occur without ecological upheaval involving more harm than would be prevented by the end of predation”!

    Skymning: Lidandet av att bli dödad av en varg är nog mycket större än lidandet av att bli skjuten av en skicklig jägare. Om man låter rovdjuren fortsätta finnas så kommer dessutom nästintill oändligt med bytesdjur blir dödade, i all framtid, medan om man utrotar alla rovdjur, så är det bara de rovdjur som finns just nu som blir dödade. Retributivism har inget med saken att göra, eftersom syftet med förslaget inte är att straffa rovdjuren för sitt omoraliska leverne.

    David Bergkvist

    16 oktober 2010 at 13:59

  5. Det är frågan om det hypotetiska exemplet ens är möjligt. Vad vi vet så orsakar bortplockandet av toppredatorer i princip alltid problem längre ner i pyramiden. För min del är resonemanget mest intressant som tankeexperiment.

    Patrik Lindenfors

    16 oktober 2010 at 14:36

  6. David Bergkvist: Problemet är just detta ”nog”. Vilka är vi att bedöma den saken? Vad gäller retributivism sa jag inte att McMahans förslag innebär ”straffande av rovdjuren för deras omoraliska leverne”, utan att retributivism lär behöva omfattas av den som köper resonemanget. I förstone liknar det öga-för-öga-tänkande, uppblandat med ändamâlet-helgar-medlen. Men det är sant, egentligen kanske det mer rör ett slags utilitarism eller konsekvensetik. Dödstraffets sanktionering följer dock fortfarande.

    (Vidare bedriver ju mänskligheten inte bara rov pâ bytesdjur, utan pâ naturen i stort. Se ex. Agent Smiths liknelse i The Matrix, där mänskligheten jämförs med ett virus. Vidgar man predator-begreppet nâgot följer Stefans invändning utmärkt.)

    Men ja, som tankeexperiment är det intressant. Är bara förvânad över att det var en professor som presenterade det — artikeln ser mest ut att vara skriven av en entusiastisk och nâgot hemmablind student.

    Skymning

    16 oktober 2010 at 15:27

  7. Men hallå, människan har väl (fått eller tagit) till uppgift att styra över djuren, varför blanda in konsekvenser som dödsstraff bland människor i frågan? Kanske finns också en annan aspekt, att människan genom att behandla djuren som ”dom” stärker sin känsla av ”vi”? Finns det en sådan tanke inom kritiken mot uppgraderingen av djurens värde?
    Något liknande är väl tanken att människovärdet skulle sjunka om..? Hursom borde motsatsen i så fall innebära att vi genom att behandla dem än mer vedervärdigt alt utrota dem utan känsla av förlust, skulle kunna bli bättre på att känna för varandra? Jag menar, i nuläget känner jag kanske nästan lika mycket värme för bergsgorillorna som för en del människor jag ser på TV? En annan koppling är också till nazisternas tankar om judar, och liknande idéer. Om man vill stärkas, vad ska man ta till om man inte har några grupper levande att se ned på?
    (Kanske kan vi börja se ner på avatarer, och de på oss och sedan börjar nät-kriget som slutar med att allt måste tillbaka till innan datorerna uppfanns. Alltså, inte att maskinerna tar över, men dock vi själva kan vi säga.. :))

    Camilla

    16 oktober 2010 at 17:32

  8. Det är enligt mig den filosofiska utgångspunkten som är fel. Om målet är att minska det aggregerade lidandet, som Niclas skriver, räcker det ju inte med att ”ta bort” rovdjuren. Målet uppnås först när allt levande som kan lida ”tagits bort” inkl människan. Dvs: lidandets storlek bör inte vara den primära utgångspunkten för etiska/moraliska överväganden.

    Mattias

    16 oktober 2010 at 19:06

  9. Mattias

    Har det som tur aldrig varit heller utom i vissa förvirrade människohjärnor…:-)

    Kristian Grönqvist

    16 oktober 2010 at 19:56

  10. Mmm, då dör de istället av andra anledningar, såsom svält, parasiter och sjukdomar. Inte omöjligt att lidandet blir större snarare än mindre, om inte människan tar på sig att förutom att utrota rovdjuren också snällt avlivar djur som annars går en långsam, plågsam död till mötes. Är det den vägen man vill vandra kanske man får göra sitt bästa för att utrota allt liv, inte bara rovdjuren.

    Linda

    16 oktober 2010 at 20:34

  11. Linda

    Då borde vi kanske skicka någon atombomb tll Rwanda, Etiopien, Somalia och ett antal länder till där folk dör av malaria och andra parasiter…

    Kristian Grönqvist

    16 oktober 2010 at 20:45

  12. Våra etiska/moraliska överväganden när det gäller djuren handlar säkerligen om hur vi människor ska må så bra som möjligt, och överleva. Och varför skulle moralen vara logisk? Tankarna ovan om lidandet är mer av religiös eller känslomässig karaktär, än moralisk, kan jag tycka. Moral är väl mer en slags regler som byggs med en grundläggande vision i botten? Alltså, moralen blir aldrig lika perfekt som visionen, dels för att den ska fungera praktiskt, dels för att visionen är utopisk, medan moralen inte ska vara det.
    Problemet med tankegången ovan kan alltså bero på att man pådyvlar en moral utan en säker grundläggande vision. Därför uppfattas den oklar, och man blandar in t.ex. allmän syn på liv (också människans). Man kan inte acceptera det lösryckta ”utrota rovdjur för att minska lidande”. Det krävs en annan världsbild hos många av oss för att kunna ta in tanken, en acceptans av alltings förgänglighet och vår allsmäktighet på jorden.

    Camilla

    16 oktober 2010 at 20:52

  13. Eller till alla länder där människor eller andra organismer dör och har sig! Nej tack, om du frågar mig, livet har (eller kan ha) ett värde även om det inkluderar visst lidande.

    Linda

    16 oktober 2010 at 20:52

  14. Håller fullständigt med skymning. Hela resonemanget känns mer som en halvtaskig c-uppsats…

    kurt

    16 oktober 2010 at 23:35

  15. Hur gör vi med de arter som äter gräs?

    Anders B Westin

    17 oktober 2010 at 0:19

  16. Och de bakterier som bor i min mage. Jävla parasiter!

    Anders B Westin

    17 oktober 2010 at 0:20

  17. Och rovdjuret människan, vem ska utrota?

    Bosse

    17 oktober 2010 at 5:33

  18. Bosse, jag tror Niclas är antinatalist. Det betyder att människan utrotar sej själv. Hur fruktansvärt det än låter.

    Helena

    17 oktober 2010 at 8:32

  19. Camilla: ”Men hallâ”. Som du själv skriver i ett senare inlägg förutsätter McMahans resonemang den inbilska tanken om ”vår allsmäktighet på jorden”. Om därför människan vore ”allsmäktig pâ jorden”, varför skulle hon — om hon nu toge sig rätten att terminera arter vars orsakade lidande bedöms som alltför stort — inte samtidigt och pâ samma grunder sanktionera dödsstraff för somliga av den egna artens individer?

    Men det är klart. Om ”moralen” (vilken?) inte behöver vara logisk är ju dess godtycklighet helt rättfärdigad.

    Skymning

    17 oktober 2010 at 11:38

  20. Linda,
    Tror som du, att djur som dör en ”naturlig död” genrellt plågas något mer än de som dör av rovdjur. Tror ändå det skulle minska aggregerade lidandet om det fanns färre rovdjur, eftersom det då skulle krävas färre födslar (och alltså färre dödar) för att upprätthålla djurlivet.

    Veronika

    17 oktober 2010 at 12:13

  21. Veronika: Problemet med överpopulation kvarstâr dock, och därmed ett mycket stort aggregerat lidande av naturligt döende djur till följd av svält, bristsjukdomar och annat mysigt. Vem skulle hâlla nere bestândet? Och vad göra med alla dessa självdöda kadaver — de vore ju otjänliga som föda?

    Klausulen om ”rovdjur bort omm ekosystem inte brakar samman” förutsätter att dessa frâgor tas itu med pâ ett ekologiskt vettigt sätt.

    Men fortfarande, rovdjur är evolutionärt fördelaktiga pâ global nivâ. Hade man ihjäl nuvarande rovdjur är chansen stor att nya med tiden hade utvecklats frân f.d. herbivorer.

    Skymning

    17 oktober 2010 at 12:48

  22. Jag tror Niclas driver med sina läsare :-)

    Vetenskapare

    17 oktober 2010 at 15:54

  23. Om vi ser inlägget som ett praktiskt förslag skulle likaså praktiska problem omintetgöra varje möjlighet till en implementering som inte förutsatte ett totalt raserande av ekologin. Dessa problem innehåller inte bara den nämnda överbefolkningsrisken (som tex kan leda till ett värre lidande genom svält) och svåra biverkningar för andra djur, utan tex även ett minskat evolutionärt tryck eller ett tryck som nu styrs av irrationella kriterier (vem har störst horn? vem kan bröla högst?), vilket kan ha negativa inverkningar på framtida generationer.

    Om vi istället ser på principfrågan, så finns det flera underfrågor som man måste angripa. På rak arm åtminstone:

    o Hur stort är lidandet som förorsakas?

    o Var ska gränserna för medvetenhet (och liknande faktorer) dras?

    o Har vi överhuvudtaget rätt att sätta oss till doms över djuren? (Och, om vi har rätten, bör vi utnyttja den? Människan brukar som bekannt göra mer skada än nytta när han ingriper i naturen.)

    michaeleriksson

    17 oktober 2010 at 16:22

  24. Antingen är det skoj eller så är gemene man inte införstådd med hur evolutionen fungerar.

    Det verkar så enkelt till en början. Vi klarar oss utan en art, två arter etc. Men det handlar om balans. Mellan födoämnen och dem som skall födas.

    Om en vegetarian riskerar att bli så mångfaldig att den riskerar att äta upp all sin föda, så regleras det automatiskt av rovdjur, som blir fler eftersom det finns fler vegetarianer att äta, varpå vegetarianerna minskar, födan för rovdjuren minskar, rovdjuren med och det finns tillräckligt att äta för vegetarianerna igen.

    Denna ”cirkle of life” är essentiell och en förutsättning för att balansen upprätthålls. Gäller för allt levande.

    Stora ingrepp i systemet kan leda till omfattande obalans, vilket iofs jämnar ut sig med nya predatorer så småningom, risken är ffa de små predatorerna, virus, bakterier, specialproteiner etc.

    Det speciellt i fråga om mänsklig multiplikation, som i vårt fall kanske är det överhängande problemet, eftersom vi är det flertaligaste stora rovdjuret i världen och fortsätter att öka i antal.

    Själv skulle jag förmodligen bli mest fascinerad av att carnivorer bland människor åt upp tillräcligt med vegetarianer och sålunda höll nativiteten i schack…:-)

    Kristian Grönqvist

    17 oktober 2010 at 22:29

  25. Sagt i samma mening att carnivorer i vanligaste fallet äter ungar till vegetarianer, eftersom risken för egen skada är mindre överhängande då…

    Tänk gärna tanken färdigt…till nästa måltid.

    Kristian Grönqvist

    17 oktober 2010 at 22:36

  26. Kristian: Du gör mig hungrig.

    Skymning

    17 oktober 2010 at 22:37

  27. Skymning

    Känner Du inte någon vegetarian?

    Kristian Grönqvist

    18 oktober 2010 at 0:01

  28. Kristian: Jo, det är ju det jag gör.

    Skymning

    18 oktober 2010 at 0:35


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: