Nonicoclolasos

Irrationalitet eller meningslöshet?

Att prokrastinera innebär att man skjuter upp det man vet att man borde göra nu. I regel ses detta som ett utslag av irrationalitet, men jag fann detta perspektiv nytt och tänkvärt:

The philosopher Mark Kingwell puts it in existential terms: “Procrastination most often arises from a sense that there is too much to do, and hence no single aspect of the to-do worth doing. . . . Underneath this rather antic form of action-as-inaction is the much more unsettling question whether anything is worth doing at all.” In that sense, it might be useful to think about two kinds of procrastination: the kind that is genuinely akratic and the kind that’s telling you that what you’re supposed to be doing has, deep down, no real point. The procrastinator’s challenge, and perhaps the philosopher’s, too, is to figure out which is which.

Missnöje med en tendens att prokrastinera kan kanske, med detta perspektiv, bli ett tillfälle att fundera på vad, in the whole scheme of things, som man bör ägna tid åt och vad man bör strunta i. En relaterad sak att fundera på: är det självklart att jag-imorgon ska ha företräde framför jag-idag?

Tips: Gissur Ó. Erlingsson. Se även de tidigare inläggen ”Skjuter du upp saker och ting?” och ”Rationalitet och prokrastinering”.

Written by Niclas Berggren

17 oktober 2010 den 10:28

Publicerat i filosofi, mening, rationalitet, tid

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Mycket sanning ligger i ordspråket ”Gör inte idag det du kan göra imorgon, och gör inte imorgon det du kan skita i helt”.

    Grunden till att den riskfria realräntan naturligt är positiv i de flesta samhällen är ju att vi generellt värderar pengar idag högre än pengar imorgon.

    Det är rationellt att i viss utsträckning värdera dagen högre än morgondagen, eftersom vi inte vet att morgondagen finns – in the long run, we are all dead.

    Karl Avedal

    17 oktober 2010 at 11:46

  2. Gällande den relaterade saken: Nej, och jag förstâr inte hur det kunde tänkas som självklart heller. ”Jag-imorgon” finns inte i sinnevärlden och kanske aldrig ens kommer göra det. ”Jag-idag”, däremot, existerar och tör därmed ha företräde pâ ontisk grund.

    Men jag prokrastinerar ändâ. Eller rättare sagt: av just den anledningen. Ingenting är värt att göra, eftersom alla världen är subjektiva. Därmed är bara det värt att göra som jag finner värt att göra. Ibland innebär det att tid pissas bort pâ nätet hellre än används ”nyttigt”.

    Skymning

    17 oktober 2010 at 11:49

  3. Karl

    Var det Böhm Bawerk som formulerade det där om räntan?

    Sen

    17 oktober 2010 at 11:52

  4. Inom det medicinska området är de snitsigare. Där heter det inte förhala eller skjuta upp utan ”aktiv expektans”.

    Anapopei

    17 oktober 2010 at 12:11

  5. Sweet. Det ska jag ägna mig ât nu.

    Skymning

    17 oktober 2010 at 12:49

  6. Sen:

    Ja. Jag vet inte om han uttryckt sig exakt så, men själva innebörden var, såvitt jag känner till, von Böhm-Bawerk först med att formulera.

    Den sista formuleringen kommer förstås från Keynes.

    Karl Avedal

    17 oktober 2010 at 13:59

  7. Grymt bra skrivet! har precis startat blogg själv, kolla gärna in den och kom med lite feedback, är en nybörjare!

    https://gurrerikki.wordpress.com/

    gurrerikki

    17 oktober 2010 at 15:24


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: