Nonicoclolasos

Hur bör bjudresor bedömas?

Sofia Arkelsten har det inte så lätt för närvarande. Kritiken tycks mig dock simplistisk. Istället för att titta på i vilken mån en mottagare av en bjudresa efter resan tycker som den organisation som bjöd, bör man, enligt min uppfattning, titta på i vilken mån en sådan mottagare har förändrat sin uppfattning i riktning mot den uppfattning som organisationen som bjöd har.

Antag att vi har en politisk fråga om vilken man kan inta en hållning, x, längs en kontinuerlig skala från 0 till 100. Vi kan säga att x anger graden av kärnkraftsvänlighet. Vi har först en organisation som intar hållningen 100. Sedan har vi en politiker som i period 0, före bjudresan, intar hållningen 75, dvs. personen är ganska kärnkraftsvänlig, om än inte lika kärnkraftsvänlig som den bjudande organisationen. Sedan inträffar bjudresan i period 1. Den intressanta frågan är då hur den bjudnas x ser ut i period 2, alltså efter bjudresan. Antag att den fortfarande är 75. I så fall menar jag att bjudresan var oproblematisk. Att den bjudna i period 2 talar sig varm för kärnkraft, på samma sätt som i period 0, bör då inte ses som ett resultat av bjudresan utan som ett resultat av en hållning som föregick bjudresan. Då duger det inte att påpeka att den bjudna talar väl om kärnkraft i riksdagen och på sin blogg i period 2: det är helt enkelt inte relevant i en normativ utvärdering av bjudresan.

Man skulle vidare kunna tänka sig en andra politiker, som i period 0 har ett x på 10 och som i period 1 också åker på bjudresan. Antag att politikern vi period 2 har ett x på 20. I period 2 är det så att den ovan nämnda politikern, med ett konstant x på 75, talar sig varm för kärnkraft, medan den andra politikern fortfarande är kärnkraftskritisk (om än i mindre grad än i period 0). Då kan det låta som om den första politikern har påverkats mer och mycket av bjudresan: hon talar sig ju ganska varm för det organisationen står för, medan den andra politikern fortfarande är avogt inställd, på det hela taget (om än i mindre grad än i period 0). Trots det är bjudresan enbart problematisk, med detta sätt att se, i förhållande till den andra politikern.

För att knyta an till Sofia Arkelsten har jag inte sett några som helst belägg för att hon i frågor som rör olja, sexualpolitik eller kärnkraft har ändrat sina politiska hållningar efter bjudresorna. Ergo finner jag dem oproblematiska. Aftonbladet utropar idag: Avgå! Jag utropar istället: Stanna!

Media: SvD1, SvD2, SvD3DN, Expr1, Expr2AB1, AB2, AB3, AB4, AB5SvT1, SvT2

Written by Niclas Berggren

28 oktober 2010 den 20:49

Publicerat i etik, korruption, politik

31 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Din analys tycks mig simplistisk. Det kan t.ex. också vara så att en hållning inte förändras som annars skulle ha förändrats, eller att en hållning blir mer negativ men inte lika negativ som den annars skulle ha blivit. I praktiken är det förstås nära nog omöjligt att bevisa kausalitet utan medgivande, och det kan därför vara en rimlig tumregel att politiker inte bör ta emot personliga gåvor av företag.

    Europadomstolen talar ibland om objektiv opartiskhet, med vilket avses att en domare inte bara ska vara opartisk utan även ska framstå som opartisk. Kanske är det rimligt att begära något liknande av lagstiftare.

    Per

    28 oktober 2010 at 21:17

  2. Vi har mutlagstiftning i Sverige och enligt den är det mutbrott att inte polisanmäla ett försök till bestickning. Det finns inga förmildrande lydelser om ändrad åsikt eller levererade beslut.

    Kjell Fredriksson

    28 oktober 2010 at 21:33

  3. Fast Shell måste ju uppenbarligen ha ansett att hon är en påverkbar politiker, för annars skulle de inte ödslat tid och pengar på henne.

    Och såvida inte Shell är idioter, så finns alltså anledning att misstänka att hon faktisk är en påverkbar politiker, helt oavsett om hon råkade påverkas just denna gång.

    David Bergkvist

    28 oktober 2010 at 21:41

  4. Jag brukar inte ha som vana att försvara moderata politiker, men även jag finner kritiken en aning simplistisk (även om jag iofs inte finner den helt grundlös heller).

    Det primära för mig är dock snarare om personen personligen tjänat på resan privat, t ex om man fått en trevlig semester betald.

    Att man kan ändra åsikt efter en studieresa är väl annars i sig inte så konstigt, oavsett vem som betalt den.

    Olof Johansson-Stenman

    28 oktober 2010 at 21:51

  5. David Bergkvist,
    varför utgår du från att Shell ville påverka på det sättet? De kanske ville förmedla särskilda kunskaper utan att vilja påverka hennes värderingar? Eller så kanske de tyckte hon var intressant och ville höra hennes syn på olika frågor som de kunde ha nytta av? Sedan kan företag också bedöma fel, hur många fel har vi inte sett i företag under finanskrisen till exempel?

    Tom

    28 oktober 2010 at 21:51

  6. För mig är det så enkelt att jag gärna vill lita på att de politiker som representerar oss också är tillförlitliga. Det kanske de är, men det faktum att man låter sig bjudas på än det ena och än det andra av diverse bolag får åtminstone mig att tänka. Är man trots allt inte i en beroendeställning om man följer med t ex Shell på en resa? Varför bjuder Shell henne? Är det för att hon är en gammal kompis, eller en festlig tjej, eller vad? Jag vet inte om jag tycker att hon bör avgå, men det har ju trots allt satt griller i huvudet på de flesta av oss.

    elisabeth auinger

    28 oktober 2010 at 22:24

  7. Det är skönt att läsa lite motpoler till mediehetsen. Det kanske är så att det var en helt ok resa, kanske var den inte det. Oavsett hur det ligger till med det är det inget som kan eller ska åtgärdas av pressen.

    Mio

    28 oktober 2010 at 22:52

  8. Jag ser inget problem med att gå från 75 till 95 efter en sådan resa. Inte heller nödvändigtvis att gå från 10 till 20. Att från början utestänga möjligheten att en förändring av åsikter är rationell, vore konstigt.

    Jag ser möjligen ett problem att gå från 25 till 75 eller 10 till 20 – GIVET ATT den nya positionen dessutom är inkongruent med andra ställningstaganden. DÅ kan det finna skäl att tänka sig att resan i sig lett till en, i någon mening, otillbörlig påverkan.

    alvor

    28 oktober 2010 at 23:20

  9. Niclas, jag läste att hon 12 gånger nämnt Shell på sin blogg och bara vid enstaka tillfällen nämnt andra oljebolag. Jag säger inte att hon skrivit om Shell bara för att de bjudit henne på en resa, men uppenbarligen finns rimliga misstankar att hon låtit sig påverkas, medvetet eller omedvetet, till Shells fördel.

    Fredrik Bendz

    28 oktober 2010 at 23:50

  10. för det första är det hemskt med människor som inte kan ändra uppfattning i en fråga, oavsett om dessa är politiker eller inte, varför kontinuitet i tyckandet inte med nödvändighet är en dygd (och det har jag alltid tyckt…). för det andra, det är väl bra att riksdagsledamöter träffar folk och diskuterar sakfrågor som de har inflytande över. för det tredje, en smart lagstiftande församling ger sina ledamöter en rimlig budget för studieresor och smarta opinionsbildande organisation fakturerar deltagande politiker för resa och uppehälle för att öka trovärdigheten för sina lobbyarrangemang.

    hojo

    29 oktober 2010 at 0:22

  11. I frågan om hur bjudresor skall bedömas tycker jag att det avgörande är typen av resa. En nöjesresa är inte acceptabel medan en studieresa är det. Att det berörda företaget försöker påverka vid en sådan studieresa gör inget. Ett politikerproffs förväntas göra korrekta bedömningar.

    Agne Bertilsson

    29 oktober 2010 at 0:23

  12. Pojkar pojkar…

    Lugn i stormen. Det är inte Shell någon vill åt. Det är Arkelsten. Inte hennes bjudresa heller. Att hon gjort aja baja och att hon måste bort.
    Lite harm är också harm.
    Folk som låter sig krokbenas är helt enkelt för dumma för att bli riktiga politiker.
    Så otroligt fåniga är faktiskt sandlådemänniskorna i Stockholm.
    Hon får en spark snett uppåt till en livstid som byrådirektör.
    Verkligen synd om henne.

    Kristian Grönqvist

    29 oktober 2010 at 0:25

  13. Om hon är duktig eller inte har inte ett dugg med saken att göra… Thats life in the fast lane…

    Kristian Grönqvist

    29 oktober 2010 at 0:39

  14. Niklas; har du möjligen hört talas om det här med Caesars hustru? Det viktiga är inte om, utan att man över huvud taget inte ska behöva ställa sig frågan ifall!

    Henrik Brändén

    29 oktober 2010 at 0:51

  15. Kristian, jämför man dig och mig falsieras iaf inte teorin att Stockholmare är smartare än lantisar.
    :-)

    Ang. frågan: Att hon inte tjänat på det själv är högst väsentligt. Frågan är hur väsentligt. Politik har ju sin egen logik. Vad som är objektivt rätt (om något sådant finns) är mindre viktigt än vad väljarna tycker. Skadar hon med detta sitt parti eller Alliansen måste hon nog gå. Tror jag – men jag kan nog ändra mig om jag får fundera lite till.

    Lennart W

    29 oktober 2010 at 1:34

  16. Per: Jag håller med om att mitt normativa kriterium är uttryckt på ett förenklat sätt och att du i princip har rätt i att den intressanta frågan är, inte om den bjudna har förändrat sin uppfattning efter bjudresan utan om den bjudna har påverkats av bjudresan, vilket skulle kunna vara förenligt med ett oförändrat x-värde om den bjudna hade förändrat sin uppfattning utan bjudresan. (Jag för ett liknande resonemang om hur man ska utvärdera arbetslösheten i en not i detta inlägg.) Så ja, även mitt resonemang är simplistiskt men, vill jag hävda, mindre simplistiskt än en del andra resonemang som inte alls beaktar påverkan. Som du påpekar föreligger här ett kunskapsproblem, när vi rör oss mot den praktiska nivån, och det är därför jag valde att formulera mitt kriterium som jag gjorde, eftersom jag tror att det i praktiken är sällsynt att en bjuden person är så volatil att hon (i) är på väg att ändra uppfattning i en fråga och (ii) väljer att inte göra det just pga. en bjudresa och därför att jag i vilket fall ser det som relativt odramatiskt, ”grovt hugget”, om en påverkan leder till en hållning som är identisk med den som föregick bjudresan. Att politiker inte bör ta emot privata gåvor av företag tycker jag är en för sträng regel, om man innefattar också kostnadsersättning då politiker deltar i arrangemang av företag. En fråga här är också om ett sådant förbud skulle gälla alla typer av organisationer, även ideella. Det tycker jag vore grund för att betrakta en sådan regel som för strikt.

    Kjell: Ja, om detta visar sig vara ett lagbrott ska det förstås beivras – mitt resonemang utgick ifrån att bjudresor av det slag vi talar om är lagliga och att vi diskuterar deras ”etik”.

    alvor: En intressant tanke: att även förändringar som uppkommer pga. en bjudresa kan vara oproblematiska. Jag håller i princip med om det – man kan t.ex. tänka sig att den bjudna politikern helt enkelt har fått ett bättre kunskapsunderlag utan att värderingar har påverkats, vilket har lett till en ”re-optimering” av en hållning i sak. Den intressanta frågan här tycker jag är hur man ska kunna klassificera förändringar i problematiska respektive oproblematiska. Kongruens må vara ett kriterium; det kanske finns andra. Antagligen är de svåra att nyttja i praktiken. Man kanske skulle kunna tänka sig fall där den bjudna förändrar sin uppfattning men i motsatt riktning, bort från den bjudande organisationens uppfattning, vilket skulle vara en oproblematisk förändring då själva bjudresan åtminstone då inte tjänat som grund för att göra den bjudna politikern mer lik den bjudande organisationen i uppfattning.

    hojo: Du har lite liknande tankar, om förändring som önskvärd. Det håller jag allmänt med om, men i det fall vi talar om rör det sig kanske om en begränad tidsperiod totalt sett, och om en förändring äger rum just efter en bjudresa kan jag anse det vara (potentiellt) problematiskt. Annars, över tid, ser även jag flexibilitet i tänkandet som önskvärt.

    Fredrik: Ja, men vad är problemet här? Att hon nämner Shell innebär, såvitt jag förstår, inte att hon i sitt politiska beslutsfattande beter sig annorlunda än före resan: har hennes inställning till oljebolag manifesterat sig i att hon är mer positiv till dem än före resan? Det har jag inte sett någon grund för att tro.

    Henrik: Det kan låta bra, men det finns också en kostnad med en så strikt regel som det tänkandet implicerar, vilket jag nämner ovan i mitt svar till Per. Hur ska man se på kontakter mellan politiker och intresseorganisationer? Är det verkligen önskvärt att man aldrig ens ska behöva ställa sig frågan om de förra påverkas av de senare? Influens kan ske på många olika sätt – är det självklart att det är bättre att politiker isolerar sig? Hur ska man t.ex. se på LO:s kontakter med Socialdemokraterna, som följer av täta personkontakter av en rad olika slag? Jag ser inte nödvändigtvis det som problematiskt, om Socialdemokraterna hade tyckt likadant även utan dessa kontakter, dvs. om Socialdemokraternas x inte har förändrats av kontakterna.

    Niclas Berggren

    29 oktober 2010 at 5:15

  17. Riksdagsledamöters bjudresor kan jämföras med läkares bjudresor till konferenser. Tidigare var det vanligt att läkemedelsbolag sponsrade läkares resor till konferenser, de fattiga landstingen hade ju inte råd. Nu insåg man ju till sist det oetiska i detta och stoppade det, utan att behöva analysera om varje läkare återgäldat resp. läkemedelsboalgs sponsring på något sätt. Den enda skillnaden mellan läkarna och riksdagsledamöterna är ju att riksdagsledamöterna både disponerar 50000 kr/år från riksdagen just för att resa för och att de dessutom har tillgång till de generösa partistöd som de politiska partierna får, att det ändå finns riksdagsledamöter som åker på bjudresor tyder på riktigt dålig moral.

    Mållgan

    29 oktober 2010 at 5:52

  18. En principiell reflektion kring blogginnehållet: Inte sällan skrider du till borgerliga politikers försvar som hamnat i blåsväder – som här – med intressanta, rimliga och abstrakta argumentationslinjer.

    Har följt din blogg från start. Kan inte påminna mig att du någon gång gjort samma sak för en rödgrön politiker som hamnat i blåsväder. Det kan, skriver kan, ge intrycket att du sitter på din kammare och snickrar ihop vetenskapligt teoretiskt hållbar teoretisk argumentation för att skydda de dina, medan du hade hängt rödgröna som gjort samma saker på tork – alternativt varit tyst.

    Inget problem i sig. Men då får du finna dig i att uppfattas som en hejaklacksblogg för det blå gänget. Har emellertid haft intrycket att du vill bli betraktad som en idéteoretisk, abstrakt debattör (om än borgerlig), varför det vore klädsamt med liknande ridande ut i försvar för meningsmotståndare med principiella argument också.

    Eller?

    Kim

    29 oktober 2010 at 7:31

  19. Kim: Det ligger en del i det du skriver: jag engageras emotionellt mer av ”de mina”. Emellertid tror jag att många av resonemangen också kan appliceras till försvar för ”de andra”. Som du kanske har läst i min kommentar ovan menar jag att resonemanget i detta blogginlägg också borde kunna användas för att försvara LO:s nära kontakter med och enorma ekonomiska stöd till Socialdemokraterna. Men jag välkomnar i vilket fall påpekanden av detta slag: det är önskvärt att idka självprövning då och då!

    Niclas Berggren

    29 oktober 2010 at 7:36

  20. Tittar på debatten kring den moraliska aspekten av det hela så bekräftar den något som jag ofta misstänkt, nämligen att jag inte är normalbegåvad. Jag förstår inte diskussionen. Sofia Arkelsten är moderat riksdagsman och enda som är intressant är ju om moderaterna tycker att detta är okey. Tycker partiet är det är okey – vilket tycks vara fallet – så är det väl moderaterna som man får förfasa sig över t ex genom att låta bli att rösta på dem och/eller bittert ångra att man gjort det, inte kräva Sofia Arkelstens avgång.

    Anapopei

    29 oktober 2010 at 7:52

  21. Håller med NONICOCLOLASOS, hon bör stanna. Framför allt därför att denna hemska och empatibefriade tanta, en mental ”östermalmskäring” (som visserligen bor på Kungsholmen), kommer att få många att INTE rösta på moderaterna.

    swingthatcat

    29 oktober 2010 at 9:41

  22. Lennart

    Du är väldigt förtjust i ordet falsifierbar. Är det ett mått på någots existens?

    Kristian Grönqvist

    29 oktober 2010 at 11:01

  23. Niclas Berggren: Varför betraktar du Sofia Arkelsten som en av ”de dina”? Hon är ju inte ung och snygg. Då borde du ju sympatisera mer med Gustav Fridolin, en av hennes belackare, som ju är både yngre och snyggare.

    Kristian Grönqvist: Om man är väldigt förtjust i ordet falsifierbar, så existerar man förvisso, men det gör man ju även om man inte är förtjust i detta ord, så förtjusthet i detta ord är ett dåligt mått på existens.

    David Bergkvist

    29 oktober 2010 at 12:31

  24. David: Hmm…

    Niclas Berggren

    29 oktober 2010 at 14:10

  25. Per skrev
    I praktiken är det förstås nära nog omöjligt att bevisa kausalitet utan medgivande, och det kan därför vara en rimlig tumregel att politiker inte bör ta emot personliga gåvor av företag.

    Precis. Omedveten påverkan/kausalitet, kan nog endast avgöras genom relevant statistik. Man vet ofta inte själv varför man gör saker, eller vad som påverkat en.

    (Sedan finns en annan underliggande aspekt som nog bör undersökas statistiskt: Hur vanligt är det att kvinnliga avslöjade politiker får avgå för denna typ av handlingar, jämfört med manliga diton.)

    Cecilia

    30 oktober 2010 at 1:21

  26. Precis, Cecilia! Varför ska starka kvinnor alltid förföljas och tryckas ned medan män som gör samma sak ofta klarar sig undan? Det är något riktigt ruttet i hur vi bedömer människor i det här landet.

    Helena

    30 oktober 2010 at 17:35

  27. Lite apropås generaliseringar.

    Man kan spåra en frustration hos Helena. Hur månne hon tror män som är utsatta för falska anklagelser i vårdnadsmål eller våldtäktsmål mår och tycker? Inte för att jag råkat ut för det själv, men som sagt: lätt att generalisera.
    Jag vill minnas att Vanja sitter i orubbat bo.

    Kristian Grönqvist

    30 oktober 2010 at 17:58

  28. IOFS tro jag Moderaterna är mycket glada över att ha henne kvar…

    Kristian Grönqvist

    30 oktober 2010 at 18:00

  29. Niclas, Jag är inte helt insatt, men det var exakt det som det fanns anledning att tro. Åtminstone framställdes det så i artikeln jag läste. *googlar*

    http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/10/arkelsten-bloggade-frekvent-om-shell.html

    ”Det var även efter resen som Arkelsten hyllade företaget i riksdagen.”

    Artikeln är uppenbarligen tendentiös (se bara URL:en) men påståendena bör bedömas i sak utan att avrätta budbäraren. Så jag vidhåller att det finns sakliga skäl att tro att hon låtit sig påverkas, medvetet eller omedvetet.

    Och bara misstanken skadar partiet. Då spelar det ingen roll om man är kompetent i övrigt eller inte.

    Fredrik Bendz

    31 oktober 2010 at 21:27

  30. Detta resonemang utgår från felaktiga premisser. Du kräver hållningsändring. Vi kan dock observerat att hon nämnt oljebolaget Shell i en massa blogginlägg, men inte något annat oljebolag(utöver BP som nämns i ett inlägg som handlar om Shell). Deras sponsring av henne har alltså gett resultat.

    Ingenjören

    4 november 2010 at 8:57

  31. Ingenjören: Det känner jag till, men jag ser inte att det indikerar att hon har förändrat någon politisk hållning. Om Mona Sahlin talar mer om tennis och Stockholm Open efter att ha blivit bjuden dit indikerar inte det med nödvändighet att hon därigenom har förändrat sin syn i någon politisk sakfråga som har med sport att göra.

    Niclas Berggren

    4 november 2010 at 9:03


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: