Nonicoclolasos

Ett liv utan sanning

Joan Robinson skriver följande i början av sin bok Economic Philosophy:

One reason why modern life is so uncomfortable is that we have grown self-conscious about things that used to be taken for granted. Formerly people believed what they believed because they thought it was true, or because it was what all right-thinking people thought. But since Freud exposed us to our propensity to rationalization and Marx showed how our ideas spring from ideologies we have begun to ask: Why do I believe what I believe? The fact that we ask such questions implies that we think that there is an answer to be found out but, even if we could answer them at one layer another remains behind: Why do I believe what I believe about what it is that makes me believe it? So we remain in an impenetrable fog. Truth is no longer true. Evil is no longer wicked. ”It all depends on what you mean.” But this makes life impossible — we must find a way through.

En utmanande hållning! Jag håller med om att det moderna livet är obekvämt och tror att det ligger en del i det Joan Robinson menar är orsaken. Några reflexioner:

  • Finns sanning? Jag är inte alls säker på det; i vilket fall tror jag att det är sant att den ofta är otillgänglig för människor.
  • Om sanning finns innebär inte det att ”sanningar” inte bör utsättas för kritisk analys och dekonstrueras. Under årtusendena har ”sanningar” proklamerats och accepterats och använts som maktmedel.
  • En tillvaro utan sanning och med ständig omprövning av ”sanningar” må vara filosofiskt tillfredsställande men kanske inte lyckobringande, precis som Robinson skriver. Dels talar det för att den enkla människan i genomsnitt nog är lyckligare än den tänkande, dekonstruerande människan; dels talar det för att fiktionalism kan spela en nyttig roll. Vi kan tala som om sanning och sanningar finns och är tillgänglig(a) utan att innerst inne tro att så är fallet.

Written by Niclas Berggren

30 oktober 2010 den 8:40

Publicerat i filosofi, kunskap, lycka, sanning

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Håller med er båda.

    Jens

    30 oktober 2010 at 14:55

  2. Inom vetenskap finns det ju två iaf delvis olika förhållningssätt. Tänker på Poppers och Kuhns vetenskapsfilosifier, som jag tolkar dem iaf.

    Popper är här den mest sanningsskeptiska. Inte ens tentativt har man någon sanning, utan bara idéer som ännu inte är bevisats osanna.

    Kuhn tycker jag är lite mer optimistisk i så fall, med sina paradigm. Så länge ett paradigm håller, kan man iaf tentativt hålla dess ”sanningar” för just sanna, iaf tills nästa paradigmskifte.

    Framför mer av Kuhn? Unna dig ett eget paradigm? Det som fungerar än så länge är Sant.

    Lennart W

    30 oktober 2010 at 19:01

  3. Jag har ett mer praktiskt synsätt som passar mig. Det som i praktiken fungerar är sant men det som i praktiken ger lite variabla resultat har fortfarande en bit kvar, det som inte fungerar alls är definitivt feltänk.
    Man kan se det ungefär så här. Om man har ett dike och vill stoppa det rinnande vattnet så kan man försöka stå och be till Gud. Vattnet fortsätter att rinna. sätter jag en spade i vägen så hjälper det en stund. Gör jag ett djupare dike åt ett annat håll löser jag problemet för överskådlig tid. På så vis kan man i praktiskt liv mena att sanningen är ett förhållande på en rätlinjig skala osant till sant.

    Kristian Grönqvist

    30 oktober 2010 at 20:31

  4. Det förutsätter förstås att den som prövar det tänker lika naivt och rätlinjigt som jag.

    Kristian Grönqvist

    30 oktober 2010 at 20:33

  5. När utvecklingshastigheten ökar, borde även skepsismen mot allt som kallas sant/hållbart/evigt stiga. Vi vet att det vi ser idag, som t.ex. våra mobiltelefoner, kommer ändras snart. Att det vi kallar vår kultur, ändras en hel del på ett årtionde. Men utvecklingen och folks förändringsförväntan går också hand i hand, så det hela kan bara accelerera. Det blir intressant att se vad folk kommer luta sig mot, om 20-30år. Familjen/vänner? Om nu inte Gud? Och sedan kan man oroa sig för att vissa saker, som köttätandet, inte kommer tillåtas förändras, eftersom folk borde bli osäkra om ALLT är under förändring.. Då kanske det känns tryggt att i alla fall maten förblir densamma?

    Camilla

    30 oktober 2010 at 21:17

  6. Lennart,
    Låt dig inte förledas av de dussintals olika definitioner av sanning som finns. Det finns de som hittar på att sanning är något superbanalt och då kan vårat begär att nå det sanna alltså leda till det falska.

    Popper menar att sanningen är något svårfångat. Men det skulle väl kunna vara människans sanna situation?

    Popper tror på rationalism, genom sin trevärldskosmologi menar han att vi kan föra objektivt sanna resonemang om våra teorier. Popper är också ”typ” den enda som faktiskt tror att vårt medvetande transcenderar materian och det gör det möjligt för Popper att tro på förnuftet (ingen skepsis på den punkten alltså).

    Popper står för en tydlig optimism i att vi ”lär känna” sanningen, han menar alltså att vi kommer närmare och närmare sanningen. Men han undviker att inbilla sig något absolut och definitivt.

    Daniel

    31 oktober 2010 at 7:44

  7. För mig år det fråga om begreppsapparater som är mer eller mindre användbara .. sanning tja, ett begrepp med viss tillämpning.

    Jens

    31 oktober 2010 at 13:32


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: