Nonicoclolasos

Vad är ett rättvist samhälle?

Professorn i filosofi Ted Honderich:

But there is an answer to the question of what is fair in a society. An answer exists. You believe it, I think. It is a kind of common decency. You can suppose it has been the principle of the Left in politics when the Left has not been confused or worse. It is that we should take all rational means to a certain end — means that actually serve the end and will not be self-defeating. The end is the clearly definable one of getting and keeping people out of bad lives. Those are lives of deprivation with respect to the great human goods, the great desires of human nature. They are, in my list, longer lives, bodily well-being, freedom and power, respect and self-respect, relationships, and the goods of culture.

Jag är inte säker på att det hela är så enkelt, av åtminstone dessa skäl:

  • Ett första problem är att det först måste klargöras vad ett dåligt liv innebär, vilket innefattar två delar: en normativ och en faktamässig del. Den normativa delen rör vad vi anser vara bra och dåligt för människor; den faktamässiga delen rör frågan hur ett dåligt liv bäst undviks, givet att den normativa delen är utredd och ligger till grund, som mål, för analysen. Problemet är att det inte finns någon större enighet om vare sig den normativa eller den faktamässiga delen. Dessutom är det så att om oenighet föreligger om den förra finns det inget rationellt sätt att lösa konflikten.
  • Ett andra problem är att även om man håller med om att ett gott, eller rättvist, samhälle handlar om att få och hålla människor borta från dåliga liv, och även om det första problemet i föregående punkt är helt löst, behöver man inte anse att detta är det enda eller ens det viktigaste inslaget i ett sådant samhälle. Man kanske inte bara bryr sig om dem vars liv är dåligt; och man kanske har andra kriterier för rättvisa som innefattar alla i samhället.
  • Ett tredje problem är att man kan anse att det inte är en del av rättvisa att bry sig om huruvida människors liv är dåligt: rättviseuppfattningar kan t.ex. vara av deontologisk eller proceduriell, snarare än utfallsorienterad, karaktär.

Jag tror att dessa problem gör att det inte finns någon entydigt svar på frågan vad ett rättvist samhälle är. Jag är därför fortsatt skeptisk till begreppet ”rättvisa” och undrar alltjämt om det inte primärt används som ett symbolbegrepp i politisk retorik.

Written by Niclas Berggren

4 november 2010 den 5:10

Publicerat i etik, filosofi, politik, rättvisa

14 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det är precis rätt Niclas. Det de flesta sk filosofer stupar på i sin egen dumhet, är att de nästan alltid definierar omvärldens brahet eller dålighet utifrån sina egna premisser, vilket gör att de egentligen inte förstår någonting..
    Naturen har varken moral, etik, eller förutbestämda braheter. Det som är ändamålsenligt för överlevnaden och fortplantningen är incitamenten.
    Allt annat är fernissa.
    Sociala egenskaper är inte bra för att de är snälla.
    De är bra för att fler barn överlever.

    Kristian Grönqvist

    4 november 2010 at 9:54

  2. PS

    Det är där någonstans Lasse Berg har gått vilse i sin egen hjärna i ”Gryning över Kalahari”. Se den gärna.

    Kristian Grönqvist

    4 november 2010 at 10:03

  3. ”Rättvisa” är verkligen ett symbolbegrepp i politisk retorik. Alla vill ju vara rättvisa själva, och utmåla sina politiska motståndare som orättvisa. Och numera vill alla även vara ett ”arbetarparti”.

    Men det hindrar iofs inte man även undersöker begreppet inom filosofi. Inte för att få några ”rätta” svar egentligen (sedan när levererar Tännsjö & Co sådant?), men på det vanliga sättet: att definiera ”rättvisa” på något rimligt sätt, och sedan analysera alla konsekvenser som följer från det med logiska resonemang. Eller något i den stilen iaf.

    Lennart W

    4 november 2010 at 10:39

  4. Orättvisa är en konsekvens av handlingar som hörrör från andra saker, positiva eller negativa. Men orättvisa existerar, där man ger en bulle till en och en halv till en annan. Att skolan i det finare området har finare inredning än i förortens. Men naturligtvis kan man genom ökad orättvisa tvinga befolkningen till att agera på olika sätt. Alltså, man kan dels skapa incitament (som verkar rättvisa), men också skapa sådant som leder till orättvisor. Men som likväl har en önskad effekt, att folk reagerar på det ena eller andra sättet. Orättvisa kan ju lika gärna vara åt andra hållet, om man talar om politik. Att den som jobbar måste betala inträde medan den arbetslöse går in gratis. Fast där har man från början tagit ett orättvist beslut. Det hade då tett sig bättre om man haft lägre pris för ALLA under de tider som i stort sett enbart arbetslösa har möjlighet att gå, och högre pris övriga tider.

    Camilla

    4 november 2010 at 11:11

  5. @Camilla: Forvirrer du ikke ‘orättvisa” med ‘ulige’? Helt generelt ser jeg ofte filosoffer argumentere som om uretfærdighed og ulighed i outcomes er det samme. Det er det helt åbenlyst ikke.

    Christian Bjørnskov

    4 november 2010 at 13:53

  6. Nej, för orättvisa är något man värderar som fel, medan man inte värderar ”olikhet”. Sedan kan man nog som Niclas fundera över vad som värderas; är det hur folk lever, eller är det de förutsättningar man ger dem? Att bara allmänt gnälla över orättvisor är inte intressant..
    T.ex. anser jag att sjukvård ska ges rättvist efter behov och samhällets resurser. Inte rättvist efter individens betalningsförmåga. Eller rättvist efter väntetid. Men i stort sätt alla, oavsett åsikt, kan alltså använda ordet rättvisa! Eller sluta använda det. Men varför det, orättvisor finns oftare inom vissa fält och bör pekas på och rättas till alt försvaras.

    Camilla

    4 november 2010 at 23:17

  7. Niclas, vad lägger du själv i begreppet ”rättvisa”. Om du anser att det är ett meningslöst ord, fine, men jag tror nog att du själv har ett begrepp om vad just du anser vara rättvisa. Enligt både din och min syn borde rättvisa vara det som den orättvist behandlade själv upplever som rättvisa. Om alla fattiga är tillfreds med att vara fattiga så är det rättvist. Om alla slavar är tillfreds med att vara slavar så är det orättvist. Annars inte.

    Svårigheten ligger väl i hur många som måste vara ense för att man ska kunna generalisera? Säg att 80% av alla fattiga tycker att det är orättvist att de har fötts fattiga och inte ges tillräcklig utbildning för att lyfta sig ur fattigdomen. Vem bestämmer då om det är rättvist eller inte?

    Fredrik Bendz

    4 november 2010 at 23:31

  8. Till Fredrik

    Det där är en farlig syn på rättvisa som inte stämmer med Marx. Tänk på att många arbetare är lurade av kapitalismen och inte inser hur sjuk och orättvis den är. Då kan man inte se rättvisa som något fattiga anser, rättvisa är objektiv och har inget att göra med om människor känner att det är rättvist. Postmodern vänster är farlig, den ger kapitalismen rum att luras och passivisera folket.

    Emil

    5 november 2010 at 4:02

  9. Fredrik: En bra men svår fråga. Jag skulle nog säga att jag inte använder mig av ordet rättvisa: jag har fullt upp med att försöka tolka vad andra, som använder det, faktiskt menar.

    Niclas Berggren

    5 november 2010 at 7:06

  10. Niclas, det finns ganska mycket forskning som visar dels att de flesta människor faktiskt anser att ordet rättvisa har en ganska klar innebörd för dem och dels att denna innebörd ser ganska likartad ut mellan olika människor; se framförallt James Konows empiriska forskning på området.

    Dessutom finns ju ännu mer forskning som visar att människors subjektiva uppfattning om rättvisa spelar en stor roll för deras beteende och hur de röstar.

    Olof Johansson-Stenman

    5 november 2010 at 7:27

  11. Olof: Jag förnekar inte att många människor har en uppfattning om rättvisa; inte heller att den i hög grad överlappar. Det får emellertid inte mig mer pigg på att själv använda mig av begreppet rättvisa; inte heller leder det mig till att acceptera andras rättvisesyn. Härvidlag är jag influerad av Hayeks uppsats ”The Atavism of Social Justice”, i vilken han bl.a. menar att människors rättviseuppfattningar i hög grad är evolutionärt bestämda för ett samhälle av en annan typ än det vi lever i idag. Därav ordet ”atavism” i titeln: denna rättvisesyn anser han alltså vara förlegad och utvecklad för stamsamhället snarare än det han kallar ”the Great Society”, som bygger på marknadstransaktioner.

    Niclas Berggren

    5 november 2010 at 7:35

  12. Niclas, det är ju så klart sant att vår intuitiva rättviseuppfattning delvis formats av samhällen mycket olikt vårt, på samma sätt som våra preferenser avseende mat, sex, frihet, skönhet, status och konst också har djupa evolutionära rötter. Men vi kan ju inte bortse från dess betydelse för den sakens skull.

    Olof Johansson-Stenman

    5 november 2010 at 7:48

  13. Olof: Absolut, vi ska inte bortse från dess betydelse som ett faktiskt viktigt fenomen – inte minst är det viktigt i samhällsvetenskaplig forskning att ta människors uppfattningar i beaktande. Därav följer dock inte att vi med automatik ska acceptera (i normativ mening) en dominerande rättvisesyn bara därför att den är dominerande.

    Niclas Berggren

    5 november 2010 at 7:50

  14. Helt enig Niclas.

    Olof Johansson-Stenman

    5 november 2010 at 7:52


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: