Nonicoclolasos

Djävulen ska bekämpas

Hur ska man förstå USA:s tendens att vilja ställa saker och ting till rätta i världen genom en interventionistisk utrikespolitik? Flera nya böcker menar att en religiös dimension utgör en viktig förklaringsfaktor. Från en recension:

How and why does America succumb to fits of madness in its relations with other countries? Why does it so often overreach and overreact? The answer, these books tell us, seems to lie in altered states of consciousness—messianic enchantment, demonic possession, divine mission, what have you. Zombies, in other words, are no mere hypothetical threat. They’re all around us—and may have been running things for a long time.

Det finns något djupt oroväckande i denna grund för politiskt handlande, i synnerhet sådant handlande som har enorma konsekvenser. Men jag tycker ändå att man får skilja på motiv och konsekvenser: det spelar, med mitt sätt att se, ingen roll i sig vilka motiven bakom handlingar är, så länge deras konsekvenser får anses goda (en principiell syn som bl.a. har fomulerats av Sidgwick). I många fall menar jag att USA:s interventionism har haft goda konsekvenser, trots delvis religiösa motiv. Problemet med religiösa eller vidskepliga motiv är emellertid att det inte finns någon som helst garanti för att att de handlingar de motiverar ger upphov till, på det hela taget, goda konsekvenser — och att det är svårt att föra rationella diskussioner med personer som anser sig ha ett gudomligt uppdrag att verkställa. Därför är det trots allt otillfredsställande att världens enda supermakt i så hög grad styrs av människor vars världsbild förefaller religiöst influerad, även om varje religiöst motiverat aktion utomlands inte har varit dålig (och även om ingen religiöst motiverad aktion utomlands hittills hade varit dålig).

Written by Niclas Berggren

5 november 2010 den 5:25

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. ”Det spelar, med mitt sätt att se, ingen roll i sig vilka motiven bakom handlingar är, så länge deras konsekvenser får anses goda.” Så länge ”ingen roll” enbart syftar på utvärdering av en faktiskt utförd handling håller jag i allt väsentligt med.

    Men i verkligheten innebär ju användandet av ett visst motiv att sannolikheten för att detta motiv kommer att användas i framtida beslutsfattande ökar. Och då måste man ju försöka bedöma sannolikheten för att användandet av ett visst motiv kommer att leda till beslut med bra konsekvenser i framtiden, för vilket det ju inte alls räcker att observera vilka konsekvenser beslut baserade på detta motiv inneburit heistoriskt.

    När det gäller USAs inteventionism finns ju f ö även många exempel med dåliga konsekvenser.

    Olof Johansson-Stenman

    5 november 2010 at 7:37

  2. Olof: Jag håller med dig helt (vilket jag kanske inte uttryckte tillräckligt klart i inlägget): det finns en risk med ”suspekta” motiv som grund för beslut även om utfallen hittills/historiskt sett har varit bra. Jag håller också med om att mycket amerikansk interventionism har varit dålig (dock inte all sådan interventionism).

    Niclas Berggren

    5 november 2010 at 7:39

  3. Själv betraktar jag religös moral som oändligt mycket mer sann än nihilistisk moral (eftersom nihilistisk moral inte ens finns). Så jag är glad att amerikanarna är moraliska realister. I min mening så delar den moraliska och religösa dimensionen delvis samma filosofiska utrymme. Därför har jag stort överseende med det religösa språkbruket.

    Daniel

    5 november 2010 at 7:41

  4. Daniel: I figur 3 i denna artikel försöker jag analysera fyra fall, om premissen att tro på moralisk realism innefattar att man tar moraliska hållningar på större allvar stämmer. Jag finner att den värsta av alla världar är kombinationen av tro på moralisk realism och en dålig moralisk hållning. Personer som tror sig ha sett Sanningen kan alltså bli mycket farliga. Jag tycker att du bortser från denna risk i ditt resonemang.

    Niclas Berggren

    5 november 2010 at 7:53

  5. I mångt och mycket kan jag vara överens, men har en liten gnagande misstanke. Du antyder att många inteventioner har haft en god utgång, vilket vi egentligen med säkerhet inte kan veta, eftersom vi inte har lyxen av en parallell historia att jämföra med.
    Det kan hända att det bara handlar om ett ”slutet är gott”-resonemang, vilket ju är fallet alltid när man gått igenom tråkigheter. För att rationalisera bort en del misstag i sitt handlande.

    Kristian Grönqvist

    5 november 2010 at 9:45

  6. Är det inte bara så enkelt att de startar krig för att vinna nästa val? (Och eventuellt få olja eller andra naturresurser, men det är nog mest en bonus.)

    William

    5 november 2010 at 14:01

  7. William: Om vi ska tro professor Douglas Hibbs är det tvärtom så, att krig tenderar att försämra vinstchanserna i amerikanska val. Han har utvecklat och testat en ”bread-and-peace”-modell – se t.ex. denna artikel och denna analys för valet 2008 – som han menar visar att röstetalen i presidentval nästan helt kan förklaras av hur den disponibla inkomsten har utvecklats (+) och av antalet stupade amerikaner i krig (-).

    Niclas Berggren

    5 november 2010 at 14:09

  8. Det här är med att vara världspolis är nog mycket en anglosaxisk grej. På 1800-talet var det Storbritannien som t.ex. försökte stoppa all slavhandel. Också delvis med religiösa argument, men också med renodlat humanistiska.

    Lennart W

    5 november 2010 at 21:36

  9. Niclas,
    Jag läste din intressanta artikel. Att EO kan vara farligt är förstås sant.

    Men notera att jag här ovan inte skrev att EO är ”bättre” än ES. Jag skrev att EO är mer sant än ES vilket är en stor skillnad.

    Jag är naturligtvis öppen för att det som jag personligen betraktar som ”nyttigt” inte är det. Även om jag precis som din exempelperson CL uppskattar klassisk liberalism så ser jag ingen poäng i att hoppas på att världen är sådan att klassisk liberalism upprätthålls.

    Jag vill att världen ska söka sanning vilket möjligtvis innebär att den leds till något ”farligt”. Jag kan ju i ett sådant läge själv bli övertygad om att det farliga är mer sant och därför kan det tänkas att jag skulle acceptera det jag nu betraktar som farligt. Eller så är det farliga objektivt farligt och det vore ju olyckligt, jag menar dock att risken för det blir mindre ju mer vi resonerar om EO.

    Idag har många som tror på EO rigida och felaktiga synsätt, vilket kan vara farligt. De kan ändra uppfattning i ett fall då vi börjar tala mer om EO med rationella resonemang till grund.

    De kan inte ändra uppfattning om omgivningen kör på med ES. Då tvingas de hålla fast vid sin tro för att de inte ser några andra alternativ som ens är halvsanna.

    I ditt resonemang så utgår CL från sin egen nytta och det ser jag alltså som ett problem. Som troende på EO så måste jag ju utgå från alla människors kunskap om sanning och nytta. Rent rationellt kan jag inte utgå från min egen nytta (även om jag såklart gör långtgående kompromisser med mitt ego).

    Några andra delar av ditt teoretiska resonemang håller jag inte med om men framförallt så tror jag det inte stämmer med empirin. Vet dock inte om det gjorts någon forskning, jag har hur som helst mina aningar vad sådan empiri skulle visa.

    Något jag tycker fattas i din analys är att du inte går in på skillnader i hur man objektivt kan tänkas fundera på moral. Min tes är ju att en EO-person funderar mer objektivt än en ES-person. Du själv är dock ett bevis på motsatsen men jag tror att du tillhör undantagen.

    Daniel

    6 november 2010 at 7:22

  10. Daniel: Det är lite lätt provocerande men också spännande, att utgå från sanning som ett överordnat mål. Vi skiljer oss åt i utgångspunkter och förståelse av grundläggande frågor, men jag finner ändå dina resonemang mycket tänkvärda.

    Niclas Berggren

    6 november 2010 at 9:44


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: