Nonicoclolasos

Är sexuell läggning en social konstruktion?

Jag är en stor beundrare av historikern John Boswell, vars doktorsavhandling Christianity, Social Tolerance, and Homosexuality (University of Chicago Press, 1980) påverkade mig mycket då jag läste den 1993. Nå, i ett mycket intressant bokkapitel, ”Revolutions, Universals, and Sexual Categories”, tar Boswell upp frågan om vissa saker, i synnerhet sexuell läggning, är en av människors kategorisering oberoende företeelse eller om sexuell läggning i själva verket uppkom som ett resultat av människors kategorisering. Så här beskriver han de två extrempositionerna:

Nominalists (”social constructionists” in the current debate) in the matter aver that categories of sexual preference and behavior are created by humans and human societies. Whatever reality they have is the consequence of the power they exert in those societies and the socialization processes that make them seem real to persons influenced by them. People consider themselves ”homosexual” or ”heterosexual” because they are induced to believe that humans are either ”homosexual” or ”heterosexual.” Left to their own devices, without such processes of socialization, people would simply be sexual. The category ”heterosexuality,” in other words, does not so much describe a pattern of behavior inherent in human beings as it creates and establishes it. Realists (”essentialists”) hold that this is not the case. Humans are, they insist, differentiated sexually. Many categories might be devised to characterize human sexual taxonomy, some more or less apt than others, but the accuracy of human perceptions does not affect reality. The heterosexual/homosexual dichotomy exists in speech and thought because it exists in reality: It was not invented by sexual taxonomists, but observed by them.

Medan vissa — t.ex. David Halperin i One Hundred Years of Homosexuality —menar att homosexuella inte existerade före ordets tillblivelse, menar Boswell att det finns många tecken i historien på att homosexuella (och, för den delen, heterosexuella) har setts som en distinkt kategori människor, från Antiken och framåt, vilket han menar ger stöd för en mer essentialistisk förståelse av sexuell läggning. Min egen syn ligger lite mitt emellan extrempunkterna (och i viss mån gör Boswells syn det också). Dvs. jag tror att sexuell läggning är ett i grunden icke-valt och icke-kulturberoende fenomen, i hög grad biologiskt bestämt, som däremot förstås och tolkas på olika sätt beroende på kultur. Detta kan man t.ex. studera när det gäller motståndare till homosexualitet, som har konstruerat olika modeller över homosexualitetens etiologi och, därmed, över hur den ska bekämpas. Är den ett beteende som kan fresta vem som helst och som måste motverkas genom stigmatisering och straff? Eller är den en sjukdom som inte smittar och som måste motverkas genom vård?

Det faktum att människors förståelse av sexuell läggning har förändrats tror jag ligger bakom många legala reformer, såsom avkriminaliseringen av homosexuella handlingar (1944), borttagandet av sjukdomsstämpeln (1979), partnerskap (1994) och äktenskap (2009). Har inte den essentialistiska förståelsen kommit att dominera? Vissa är homosexuella; det är inget fel med det; vi ska alla ha lika rättigheter och skyldigheter. Detta samtidigt som forskningen har gått i en distinkt socialkonstruktivistisk riktning, vilket Boswell alltså tar upp och kritiserar.

Se även inlägget ”Var det bra att homosexuella skapades?”.

Written by Niclas Berggren

6 november 2010 den 7:25

9 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Att sexuell läggning enbart, eller nästan enbart, skulle vara en social kontruktion är för mig så dumt att det knappt är värt att kommentera; t ex finns ju mycket homosexualitet bland (icke-mänskliga) djur.

    Från ett evolutionärt (men naturligtvis inte biologiskt) perspektiv är det för mig betydligt mer gåtfullt hur forskning i termer av extrem socialkonstruktivism lyckas överleva, och t o m starkt öka i omfattning under de senaste decennierna (även om jag har några korn till teorier på området som jag kanske utvecklar någon gång).

    Olof Johansson-Stenman

    6 november 2010 at 7:58

  2. Jag har inte läst David Halperins bok, men jag kan konstatera redan efter inledningen (som går att läsa på Amazon) att han helt verkar ha missat att Gregorius IX redan 1230 slog fast att homosexuella var en speciell folkgrupp. Visserligen använde påven inte ordet ”homosexuell” utan ”sodomiter”, men i hans text framgår tydligt att det var homosexuella som avsågs. Homosexuella behandlas som ett kollektiv med egen kultur och historia, precis som judarna och muslimerna.

    Ett lästips är Byrne Fone, Homophobia: A History (New York, 2000).

    Christopher Aqurette

    6 november 2010 at 8:54

  3. Niclas: En sak jag vänder mig emot är att du kopplar ihop begreppen ”icke-valt” med ”icke-kulturberoende” och ”biologiskt”.

    Är verkligen det kulturella eller sociala arvet något man väljer i en större utsträckning än det biologiska arvet? Kan man välja att inte vara en produkt av det sammanhang man lever i?

    Det känns som att det synsättet skulle gå emot din världssyn i övrigt.

    Karl Avedal

    6 november 2010 at 9:02

  4. Olof: Dina tankar härom vore mycket intressanta att ta del av vid tillfälle.

    Christoper: Tack för boktips!

    Karl: Jag uttrycker mig slarvigt i inlägget. Jag håller helt med dig om att individen ytterst inte väljer vare sig biologi eller uppväxtkultur. Min avsikt med formuleringen var att säga att jag ser den sexuella läggningen som icke-vald (huvudsakligen pga. biologiska faktorer) och opåverkad av kultur – i alla fall på så sätt att homosexualitet verkar dyka upp i alla kulturella kontexter under historien – samt att människors uppfattningar om sexuell läggning i hög grad är kulturellt påverkade.

    Niclas Berggren

    6 november 2010 at 10:03

  5. Jag kom förresten just på att jag en gång i tiden skrev ”Is Social Constructionism an Appealing Construction?”.

    Niclas Berggren

    6 november 2010 at 10:23

  6. Olof. Det är från samma håll skällsordet biologister kommer och det är i huvudsak den feminina delen av befolkningen som vill ha ett alibi för att inte längre vara maktlösa.

    Man vill helt enkelt inte tro på biologiska fakta eftersom de skulle rucka på utopin om att kön egentligen inte finns och att alla har samma möjlighet till allt.

    Kristian Grönqvist

    6 november 2010 at 11:11

  7. Niclas
    Ditt inlägg får mig att tänka på Teologiska Rummet förra helgen.

    Dvs: Ett gigantiskt ostrukturerat svammel.

    Fråga en homosexuell Australopithecus afarensis om social konstruktivism och om ordens betydelse och representation.

    Anders B Westin

    6 november 2010 at 20:21

  8. ”Left to their own devices, without such processes of socialization, people would simply be sexual.”

    Ur ett biologiskt perspektiv är det tveksamt om man ens kan prata om ”människan” utan kultur. Det är lite som att prata om hur en enstaka myra beter sig utan sin myrstack.

    Vetenskapare

    7 november 2010 at 13:24

  9. Vetenskapare

    Förvisso ligger det något i det Du säger. Men å andra sidan, var drar vi gränsen mellan samlad jakt hos flockdjur som ett fördelaktigt beteende, tex pirayor,vandrarmyror eller som kultur. Blir det inte väldigt mycket en semantisk fråga, utan funktion inblandat. Jag förstår att det hos hominider lätt blir överlappning mellan kulturfenomen och överlevnadsmekanismer, men när blev en mekanism en kultur sas.
    I mitt fall tex som tror att allt levande är en form av programmerad mekanism, så finns egentligen inte kultur. Det är en mekanism för att lyckas bättre på partnervalsarenan tex.
    Har du någon intressant motbild?

    Kristian Grönqvist

    7 november 2010 at 20:59


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: