Nonicoclolasos

Den ökade stressen

Är det något jag funderar mycket på nuförtiden är det hur jag ska använda min knappa tid. Livet flyter på, och jag vill maximera lyckan medan jag lever. Det är mycket som konkurrerar om tiden, och inte sällan känner jag mig stressad och olycklig, trots en bättre ekonomi än någonsin. Professorn i nationalekonomi Daniel Hamermesh förklarar problemet:

[W]e feel more stressed for time than ever before — the opportunity cost of time has risen compared to the opportunity cost of goods. In fact, people with higher incomes usually express more time stress than those with lower incomes. It’s not only that higher-income people typically work more hours per week; even those who don’t work at all express greater feelings of being rushed than do poorer people. The reason is that it takes time to spend money and consume goods — you can’t inject a vacation in Provence into your bloodstream — you have to go there, lie on the beach at St. Tropez, go to the Picasso museum in Antibes, and tour the perfume factories of Grasse.

Det jag försöker göra för att förbättra situationen något är att ta bort, ur mitt schema, sådant som inte berikar livet men tar tid och plats: städning (genom att anlita städföretag), jobbmöten (tyvärr i regel obligatoriska), pendling (genom att bo nära jobb och kommunikationer), fika och fester (genom att odla en bild av mig själv som asocial). Fler idéer? Som Hamermesh påpekar är det inte en lösning att välja en lägre inkomst. Då kommer man bli olycklig av att inte ha pengar istället.

Den tes Hamermesh framför lanserades redan 1969 av den svenske nationalekonomen Staffan Burenstam Linder i Den rastlösa välfärdsmänniskan.

Written by Niclas Berggren

7 november 2010 den 9:22

Publicerat i ekonomi, inkomst, lycka, stress, tid

16 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jo, du skriver ju om buddismen i föregående blogpost. Den har en del att säga om hur du kan få lugn, ro och frid och slippa stress.

    Freddie

    7 november 2010 at 9:48

  2. Odla? Om du inte gillar fika och fester så *är* du asocial.

    Lennart Regebro

    7 november 2010 at 10:31

  3. Niclas

    Man är fångad av sin personlighet. Vill man bo i ett hål i väggen och vara gift med jobbet blir det så. Justera avståndet till jobbet, så att du kan cykla, eftersom det är den enda motion Du kommer att få dagligen. Ju sämre cykel, desto mer motion. Mountain bike med grova däck är i särklass bäst. Tungt, och går dessutom på vintern Utan motion övehuvudtaget kommer Du att korta Ditt liv med flera år kanske rentav 10 beroende på övervikten och då är det fåfängt att spara på minuterna i det övriga. Gym är värdelöst ifall du inte raggar där. Cykla till och från jobbet är gratis, ger kropp och kondition.
    Simma regelbundet är mycket bättre än gym. Det spsrar också flera år.
    Människor med mycket muskler lever inte länge. Du vet:
    ”Lev fort, dö ung, bli ett vackert lik”.
    Den allra största vinsten ligger faktist i slutändan, ”Hur mycket kan man åstadkomma efter 60?”

    Kristian Grönqvist

    7 november 2010 at 10:44

  4. Man kan förändra sina sovvanor, sova mindre, lägga in powernaps. Laga mat och ätande kan kanske förändras, man behöver inte äta en stadig svensk lunch varje vardag. Att skriva blogg tar tid, kanske kan du minska antalet inlägg ngt. Handla sådant man inte tycker är direkt roligt, taPersonal shopper borde kunna snabba på. Konferenser och möten genom webkamera. Man kanske också vinner tid på att planera in vissa fokus under tidsbegränsade perioder, att man t.ex. INTE tar del av kultur under 2 månader, för att sedan i nästa period släppa ngt annat.
    Du borde också må bra av en sammanhängande period av ingenting, för att nå kreativitet ostört, men det är individuellt.

    Camilla

    7 november 2010 at 10:48

  5. Och allt detta för att kunna jobba mer.
    Stackars satar :-)

    swingthatcat

    7 november 2010 at 11:07

  6. Camilla: Det får nog räcka med det här blogginlägget idag.

    Niclas Berggren

    7 november 2010 at 11:09

  7. STC

    Visst är det lite slöseri på det enda liv man har…

    Kristian Grönqvist

    7 november 2010 at 13:42

  8. Niclas skriver: ”Som Hamermesh påpekar är det inte en lösning att välja en lägre inkomst. Då kommer man bli olycklig av att inte ha pengar istället.”

    Här verkar det förutsättas ett rakt samband mellan inkomster och konsumtion som inte är så självklart för mig. Om stressen beror på hög konsumtion borde man kunna minska konsumtionen utan att minska sina inkomster. Omvänt kan nog ett höginkomstjobb vara stressigare än ett låginkomstjobb, men det är inte säkert att man måste minska någon lyckobringande konsumtion bara för att man byter till låginkomstjobbet. I båda fallen verkar möjligheten förbises att en höginkomsttagare kan välja att leva under sina tillgångar.

    Rickard

    7 november 2010 at 21:10

  9. Smart Rickard!

    Burenstam-Linder var väl också moderat minister?

    Gurre

    7 november 2010 at 21:54

  10. Slåss inte mot olyckan. Det gör dig olycklig.

    Undvik illusioner om vilken lycka eller olycka som är ”din”. Det gör dig också olycklig.

    (det är en teori)

    Daniel

    8 november 2010 at 9:16

  11. Kristian: ”Gym är värdelöst ifall du inte raggar där.”

    Jag blir så glad när jag läser den här bloggen. Här får jag goda råd och tips om hur jag kan göra mig själv glad och lycklig. Ni sprider en sådan glädje omkring er.

    Gother

    8 november 2010 at 10:52

  12. Gother

    Vi är gamla, cyniska och luttrade, Gå över till blondinbella om du vill vara ovetande…:-)

    Kristian Grönqvist

    8 november 2010 at 11:49

  13. Det går att inse hur tillfredställande och berikande vardagsgöromålen faktiskt är. Framför allt finns det ett värde i att upprepa enkla göromål varje dag. Fast det krävs att man är närvarande i varje rörelse för att det ska bli meningsfullt. Genom att göra allting mycket långsamt tvingar man hjärnan att fokusera på uppgiften. Snabba rörelser sker med automatik, medan långsamma rörelser kräver en medveten vilja genom hela rörelsen. Det är därför buddhister har utvecklat olika övningar som har som enda mål att göra sinnet medveten om kroppen genom långsamma och ofta krävande rörelser. En viktig stressfaktor är nämligen att vi hela tiden befinner oss antingen i framtiden eller i det förflutna i våra tankar. På det viset blir det väldigt få ögonblick i livet där våra värden realiseras, eller med en klyscha: få ögonblick då vi lever i nuet. När vi befinner oss i framtiden eller i det förflutna skapas en känsla av ofullständighet, vi känner att vi inte befinner oss där vi vill vara. Genom att göra nödvändiga vardagsgöromål (som därför är djupt meningsfulla) fulländat och omsorgsfullt, långsamt och närvarande kommer vi att vrida sinnet från fantasier som skapar känsla av frånvaro till verkligheten i hela dess värdefulla, närvarande ”nuhet”. Alltid, i varje ögonblick. På det viset bereder vi också utrymme för reflektion över vad och hur vi vill spendera vår tid. Vi fattar varje dag hundratals beslut utan att vi är medvetna om det och som därför är baserade på rädslor, förhoppningar och fördomar istället för på noggrant genomtänkta värderingar och klarsynt betraktande av vår verklighet. Dessa omedvetna beslut leder oss omärkligt bort från det liv vi vill leva, mot ett liv i ständig flykt från nuet. Ett boktips kring detta är ”Mandelträdet i din trädgård” av Thich Nhât Hanh.

    J

    8 november 2010 at 12:54

  14. J

    Mycket sympatisk och tänkvärt. Lite grann ”gör vardagen till ett hantverk”. Kan jag nog inse det fina med.

    Kristian Grönqvist

    8 november 2010 at 14:56

  15. Jag har också försökt bota min inre stress när jag diskar, med tankar liknande J:s, men har nu diskmaskin, och det fungerar också.
    Annars tar det en väldig massa tid att tänka, tycker jag. Och för mig tar tankarna och drömmarna över ständigt. Hur löser man det? Enda gången jag inte tänker onödigt mycket är på jobbet…:)

    Camilla

    9 november 2010 at 17:32

  16. J,
    Det där med att leva i nuet har jag aldrig fattat men du beskrev det så bra så jag testade att diska enligt ditt förslag. Jag tror faktiskt att jag lyckades leva i nuet ett kort ögonblick innan alla andra tankar tog över igen. Det var mycket intressant.

    Daniel

    9 november 2010 at 17:42


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: