Nonicoclolasos

Blir föräldrar oliberala?

Apropå folkomröstningen i Californien om legalisering av marijuana, som slutade med ett nej, kan man fråga sig hur det kommer sig att många människor intar oliberala hållningar i en rad sociala frågor. Megan McArdle framför en tes:

[I]n my experience, as the kids approach the teenage years, a lot of parents do suddenly realize they aren’t that interested in legal marijuana any more, and also, that totally unjust 21-year-old drinking age is probably a very good idea.

Jag har hört en liknande tes framföras om inställningen till invandring: har man barn lägger man större vikt vid risken för ökad kriminalitet, som av många uppfattas vara förknippad med invandring, varför man intar en negativ hållning till invandring. Man kan tänka sig samma grund för förbudsbejakanden när det gäller sådant som prostitution, pornografi och homosexualitet. Stämmer denna tes? Är föräldrar liberalismens fiender? Är liberalismen, eller uppfattas den vara, en ideologi för vuxna? Bryan Caplan finner att tesen har stöd i data, men att andra faktorer, som kön, kyrkobesöksfrekvens och utbildning är minst lika viktiga förklaringsfaktorer. Män som inte går i kyrkan, som inte har barn och som har hög utbildning är mest liberala. (I am one of them!)

Tips: Marginal Revolution.

Written by Niclas Berggren

11 november 2010 den 4:53

13 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Man kan vända på det: Hur kommer det sig att just ensamstående männskor i så förhållandevis hög grad verkar inta extremt libertarianska hållningar och lägga så liten vikt vid riskfaktorer för barn och ungdomar?

    Libertarianismen verkar vara en ideologi för en tänkt abstrakt verklighet där alla är unga (vuxna), friska, högutbildade och höginkomsttagare…

    Olof Johansson-Stenman

    11 november 2010 at 7:43

  2. Jag tror istället att det är så att liberaler väljer att inte bli föräldrar i så hög grad. Det kan bero på att de mer vill förverkliga sig själva, eller varför inte på att de fattar att världen är tuff för barn och det är bättre att inte ha så många.

    Rogue

    11 november 2010 at 8:28

  3. Olof JOhansson Stenman

    Ja, nyliberaler tror på allvar att människor är 75 % rationella! Nonicoc skrev om det en gång. https://nonicoclolasos.wordpress.com/2009/07/03/75-procent-rationella/
    Då kan man låta barnen börja knarka, det är ”rationellt” (mer eller mindre).

    Emil

    11 november 2010 at 8:42

  4. Att vara förälder gör en onekligen lite paternalistisk. Och är man det själv så vill man gärna ha lite hjälp på traven. Kanske av staten för det blir så jobbigt annars. Exempelvis tycker jag ibland att staten borde se till så att det bara sänds barnprogram under en timme per dygn (samma timme på alla kanaler). Då skulle jag slippa ta den striden med mina barn.

    Jonas Vlachos

    11 november 2010 at 10:06

  5. Jag känner igen mig i det här. Ju närmare mina barn kommer tonåren, desto mer ser jag behovet av en bra kontrollapparat för vad de kan tänkas utsättas för. Det går helt i linje med min önskan att få barn som är street-smart och har livserfarenhet samtidigt som de förstås måste växa upp i en skyddad kokong så de inte råkar illa ut. Att vara förälder är att uppleva personlighetsklyvning.

    Patrik Lindenfors

    11 november 2010 at 10:18

  6. Den viktigaste insikten man får som förälder redan när de bara är små knyten, är att det inte finns någonting, verkligen inte någonting, som är så viktigt att man inte kan släppa det omedelbart om ens barn behöver en. ”Curling” tänker någon, men när de är så där små handlar det om kräk och bajs och sånt som bara inte kan vänta. Så glöm det där med att titta på en hel film på TV. Lite mer kan man förstås tänka på sig själv med äldre ungar, men ofta nog blir det brandkårsutryckningar även när det gäller tonåringar.

    Det där tycker jag är att mogna som människa. Att verkligen känna att det finns en annan eller andra människor som är viktigare än jag. Innan man når det här stadiet är man bara en förvuxen tonåring.

    Liberal kan man vara på många sätt ändå. Är väl t.ex. väldigt bra om det finns flera olika aktörer som driver sjukvård och skolor osv, tycker jag. Äntligen börjar Sverige få normal tillgänglighet till apotek. Osv.

    Regler måste finnas ändå, både när det gäller barn och ungdomar, och när det gäller marknaden. I det senare fallet är det de viktiga institutionerna. Målet för barnen är att de ska utvecklas till oberoende och fria vuxna. Just den processen fungerar inget vidare med lätt tillgängliga droger.

    Lennart W

    11 november 2010 at 11:08

  7. Olof Johansson-Stenman: Varför blir världen en säkrare plats bara för att man lägger all sin makt i händerna på politikerna? Som maktlös kan man ju inte skydda sina barn från de där riskfaktorerna.

    David Bergkvist

    11 november 2010 at 14:05

  8. Mer allmänt verkar gälla att människors politiska ställningstagande påverkas starkt av vilka problem och faror de blir konfronterade med i dagliga livet (eller tror sig bli konfronterade med). Här är föräldrar och en viss ”protektionism” bara ett exempel. Andra exempel inkluderar att folk tendensiellt röster mer socialistiskt när de har svårt att få mat på bordet, att väljarna lägger större vikt på ”rätt och ordning” där mycket brott begås, osv.

    Av denna anledning har mina egna åsikter om politiskt beslutsfattande med tiden gått i den riktningen att mer abstrakta överläggningar med mindre inflytande från särintressen vore fördelaktiga.

    (Eller, som jag nyligen skrev i ett annat sammanhang, `Humans are generally far too driven by instinct and egoism for them to be considered (naturally) ethical, and ethics is therefore best agreed upon in advance, from an abstract and disengaged “ivory tower” POV, and not left to the individual in the moment.’—vilket tillträffar även på ”politics”, efter detaljändringar.)

    michaeleriksson

    13 november 2010 at 5:23

  9. Jag undrar om det inte är så att när folk blir föräldrar inser dem att det inte går att enbart tänka på sig själv; sålunda färre ”liberaler”. ;)

    Magnus

    13 november 2010 at 19:34

  10. David, jag känner inte till ngn förälder, eller ngn annan heller för den delen, som vill lägga ”all sin makt i händerna på politikerna”, varför frågan inte blir relevant.

    Olof Johansson-Stenman

    13 november 2010 at 20:08

  11. Föräldrar är rädda, och då tas konstiga beslut. Detta gäller för övrigt alla rädda människor. Genom att betona en känsla av otrygghet och fara, kan man få mycket uträttat oavsett vad det gäller..

    Camilla

    13 november 2010 at 23:01

  12. beroende pa sakfragan kan foraldraskapet leda till mer eller mindre liberala preferenser. nar min son inte trivdes i sin skola och vara forsok att diskutera med skolpersonalen var lonlosa var det otroligt skont att vi hade tillgang till den liberala losningen att kunna byta skola. samtidigt forstar jag att man som foralder vill att hela samhallet underlatta mitt barnuppfostrande genom att tillampa samma regler som jag vill tillampa for mina barn (t ex barntv tider som namndes ovan). intressant ar att mycket av det motstandet i usa mot statligt ingripande i manniskors liv (tea party, etc.) har en bas i hemskolerorelsen, dvs att familjer utbildar sina barn sjalva i hemmet.

    hans

    14 november 2010 at 13:06

  13. @Magnus

    Den bakomliggande tanken att (klassiska, neo-) liberaler, moderater, de borgerliga, …, är egoister och S och V idealister går mig verkligen på nerverna: En mycket stor del av anhängarna av olika ideologier är idealister, inklusive sovjetkommunismen och nazismen. Andelen egoister på gräsrotsnivå verkar tom, i mitt subjektiva intryck, vara större på vänsterkanten än bland dem liberala.

    Jag skulle dessutom, jfr. min tidigare kommentar, hävda att de som får barn nu styrs mer av egoistiska tankar och egna behov än tidigare—och mindre av idealism och en vilja att göra vad som är ”rätt”: Egna behov kommer i vägen när det gäller abstrakt och ideellt tänkande.

    michaeleriksson

    16 november 2010 at 16:28


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: