Nonicoclolasos

Husförstörelse som terroristbekämpning

Israel förstör hus för att minska förekomsten av terrorism i form av självmordsbombningar. Fungerar de åtgärderna? Ja och nej, enligt den nya studien ”Counter-Suicide-Terrorism: Evidence from House Demolitions”:

[W]e show that punitive house demolitions (those targeting Palestinian suicide terrorists and terror operatives) cause an immediate, significant decrease in the number of suicide attacks. The effect dissipates over time and by geographic distance. In contrast, we observe that precautionary house demolitions (demolitions justified by the location of the house but not related to the identity or any action of the house’s owner) cause a significant increase in the number of suicide terror attacks. The results are consistent with the view that selective violence is an effective tool to combat terrorist groups, whereas indiscriminate violence backfires.

Att förstöra hus i största allmänhet verkar alltså, föga förvånande, ha kontraproduktiv verkan; det mer intressanta resultatet är att husförstörelser kopplade till specifik terrorverksamhet tycks minska terrorismen. Det intressanta med det tycker jag är att detta resultat förvisso är önskvärt, men det uppnås genom en metod som med liberala utgångspunkter i respekt för privat ägande får anses tvivelaktig. Dessutom kan man tänka sig att denna typ av åtgärd också drabbar många oskyldiga, såsom terroristers barn. Helgar ändamålet medlen i detta fall? Jag tycker att en liknande problematik uppkommer i samband med tortyr. Antag att effekten blir minskad terrorism och minskat lidande, totalt sett. Är det ett tillräckligt motiv för att tillämpa oerhört grymma förhörsmetoder? Detta ställer förstås utilitaristen i en svår position, men inte bara utilitaristen. Den som sturskt avfärdar all husförstörelse och all tortyr trots att de minskar lidandet totalt sett måste förklara hur den bedömningen kan motiveras. Vad övertrumfar reduktion av lidande?

Se även inlägget ”Kvaliteten på terrorister”.

Written by Niclas Berggren

13 november 2010 den 7:27

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Självmordsattacker är naturligtvis svåra att bestraffa.
    Familjerna till förövaren blir ofta belönad med penga- bidrag och ära vilket kan vara en bidragande motivationskälla. Ett sätt att minska motivationen är att konsekvent förstöra förövarens familjs hus, effektivt men moraliskt tveksamt.
    Om man lämnar det civilrättsliga perspektivet och likställer självmordsattackerna med en militär attack verkar det rimligt att man vedergäller genom att förstöra den attackerande styrkans hemmabas.
    Knepigt det här principer ställda mot en önskan att förhindra framtida lidande.

    Jag har hört rykten om att britterna försökte komma tillrätta med ett liknande problem genom att begrava förövarna inslagna i svinhudar, huruvida det fungerade förtäljer icke ryktet.

    vils

    13 november 2010 at 10:23

  2. ”… men det uppnås genom en metod som med liberala utgångspunkter i respekt för privat ägande får anses tvivelaktig.”

    Förvisso tvivelaktigt (dagens understatement), men kanske inte främst för att resepkten för privat ägand inte respekteras…

    Olof Johansson-Stenman

    13 november 2010 at 20:04

  3. Den husförstörelse jag närmast tänker på är den händelse som brukar kallas Nine-Eleven.
    Det är knappast pga ”bristen på respekt för privat ägande” som får mig av avsky den husförstörelsen.

    swingthatcat

    14 november 2010 at 12:57


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: