Nonicoclolasos

Kan vetenskapen fastslå vad som är moraliskt rätt och fel?

Sam Harris menar att vetenskapen kan fastslå vad som är moraliskt rätt och fel, vilket jag har uppmärksammat tidigare, och huruvida detta stämmer har nu diskuterats på en konferens med högintressanta deltagare. Man kan ta del av korta föredrag och en paneldiskussion om denna fråga med just Sam Harris samt med Patricia Smith Churchland, Lawrence Krauss, Peter Singer, Steven Pinker och min absoluta favorit Simon Blackburn. Väl värda att lyssna till! (Särskilt Blackburn, som har förstått ett och annat, t.ex. att Harris i strikt mening har fel.)

Se även tidigare inlägg om Blackburn: ”Tio moderna myter”, ”Ska man respektera religion?” och ”Skeptisk ironi istället för ateism”.

Written by Niclas Berggren

18 november 2010 den 14:15

Publicerat i etik, filosofi, moral, vetenskap

28 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det är en orättvis rubrik. Harris menar inte att det moraliskt rätta kan fastslås. Han menar att vetenskapen kan sträva efter att förstå mer och mer av det moraliskt rätta. Precis som all annan vetenskap så är själva vitsen att man strävar mot det sanna istället för att inbilla sig att man har slagit fast det sanna.

    Daniel

    18 november 2010 at 14:28

  2. Blackburn är ju dessutom ofantligt behaglig att lyssna på.

    David Brax

    18 november 2010 at 14:29

  3. Daniel: Som jag uppfattar Harris menar han att det finns en ”moralisk sanning”, att vetenskapen i princip kan fastslå vilken denna sanning är och att vetenskapen i praktiken kan komma en bra bit på vägen (men den begränsas av epistemologiska utmaningar, vilket gör att den ”fulla och kompletta” sanningen inte är känd på det moraliska – och för den delen inte på det icke-moraliska – området). Jag tror (likt bl.a. Russell) inte att det finns en ”moralisk sanning” och därför inte heller att vetenskapen, varken i princip eller i praktiken, kan fastslå vad som är moraliskt rätt och fel.

    David: Instämmer till fullo. En sådan där underbar engelsk akademiker som kombinerar insiktsfullhet, intelligens, humor och bildning – med, som det verkar, ödmjukhet.

    Niclas Berggren

    18 november 2010 at 14:37

  4. Jag ser hellre att vetenskapsmännen uttalar sig om etik än prästerna, det är ett som är säkert. Prästerna har fått för sig, helt felaktigt, att de vet vad som är rätt och fel.

    Thomas

    18 november 2010 at 15:13

  5. Moral och etik är fortfarande koncensus. Det kan ingen vetenskap ändra på…

    Kristian Grönqvist

    18 november 2010 at 17:09

  6. Ja, fast Harris menar, om jag förstått det hela rätt, att under förutsättningen att det moraliskt rätta är detsamma som minskat lidande, då kan vetenskapen, i vid mening, absolut ha någonting att säga om vad som är moraliskt rätt eller fel. För vad som är, eller orsakar, lidande, är absolut frågor som olika vetenskapliga discipliner kan fastslå.

    Utan att ha tänkt så mycket mer på det, tycker jag att det låter rimligt.

    Pooya

    18 november 2010 at 18:41

  7. Lång diskussion, http://www.vof.se/forum/viewtopic.php?f=19&t=10071&p=444041#p444041

    Men jag har också uppfattat sam som att han utgår ifrån en definition av ”moral” eller rätt och fel…
    http://www.huffingtonpost.com/sam-harris/a-science-of-morality_b_567185.html

    Magnus W

    18 november 2010 at 18:56

  8. Pooya

    Vems minskade lidande?

    Kristian Grönqvist

    18 november 2010 at 19:17

  9. Vad är moral? Kan någon upplysa mig.

    Vetenskapare

    18 november 2010 at 19:17

  10. Pooya

    För att förklara.

    Antag att det på Jupiter existerar en typ av gasformiga entiteter med en intelligensnivå jämnställt med människa. De kan med sina sinnesorgan uppfatta radiovågor och störs fruktansvärt av det missljud som hela tiden emanerar från jorden.
    Om de är trettio miljarder till antalet och styrs av en moral, som anser minsta möjliga lidande för de flesta, så är det helt i sin ordning då, att de utplånar jorden för de flestas bästa?
    Var står vetenskapen då?

    Kristian Grönqvist

    18 november 2010 at 19:27

  11. Hehe, ja Kristian. Som sagt, jag hade inte tänkt närmare på saken.

    Men, om jag nu jämför Harris idéer med de abrahamitiska religionernas, som utgår från människans och då företrädesvis den heterosexuella mannens särställning, då är det som Harris förespråkar betydligt mer tilltalande för mig.

    Om förtryck av kvinnor och homosexuella, eller för den delen vilka andra minoritetskategorier som helst, orsakar lidande på individnivå och hämmar samhällsutvecklingen i stort, och de mekanismer som orsakar detta lidande kan identifieras av vetenskapen, då är dessa mekanismer att anse som moraliskt förkastliga. Sen kan man naturligtvis fråga sig vad bra ”samhällsutveckling” är. Det är lätt att diskutera i termer av ekonomi och social frihetlighet för individer, vilket jag inte har särskilt mycket emot.

    Jag inser att jag flummar på. Men jag tilltalas ändå mer av det här synsättet än av att lämna walkover till religiösa demagoger i moralfrågor.

    Pooya

    18 november 2010 at 19:56

  12. Niclas,
    Jag förstår Harris på samma sätt som du förklarar. Jag tycker att Harris är naiv som han är men han framstår som ännu mer naiv om man inte lägger till det mycket viktiga ”i princip”. Han verkar i alla fall inte ha några fantasier om att vetenskapen ”i praktiken” kommer ”fastslå” något. Det är nog tveksamt om Harris skulle påstå att vetenskapen som metod går ut på att ”fastslå” hur saker och ting förhåller sig, även om han säkert tror att det ”i princip” finns rätta svar.

    David Brax,
    Harris tror väl på en slags hedonism, vad har du för tankar om Harris position?

    Kristian,
    Naturligtvis kan det vara moraliskt rätt att wajpa jorden och det skulle vetenskapen kunna komma fram till. Det vore väl inget konstigt? Själva grejen skulle jag vara att man försöker resonera objektivt.

    Daniel

    18 november 2010 at 20:03

  13. Men Harris kan aldrig kringgå grundproblemet, nämligen att grundantagandet inte är särskilt vetenskapligt. Det om att god moral är detsamma som minskat lidande.

    För vad betyder minskat lidande och minskat lidande för vem? Här faller man såklart tillbaka på känslor och subjektiva värderingar. Alla tycker inte alls att liberalism är någonting bra, t.ex. Jag nämner det för att min vision av minskat lidande sammanfaller med tankegods som brukar tilldelas liberalismen.

    Pooya

    18 november 2010 at 20:20

  14. ”Vad är moral? Kan någon upplysa mig.”

    Vad menar du själv med ordet? Antingen kan det ju syfta på de normativa teorier människor har skapat, eller så kan det syfta hur moraliska påståenden ska förstås, dvs om det finns moralisk kunskap eller inte osv.

    Marcus

    18 november 2010 at 20:59

  15. Har just sett denna behöver smälta den lite men där tydliggör Sam än mer sin position

    Magnus W

    18 november 2010 at 21:10

  16. Sam Harris är bara ännu en i den långa raden intellektuella som försökt ge sin egna preferenser en vetenskaplig prägel. I slutändan faller allting ändå på det orimliga i att hitta ett »bör« ur ett »är« utan någon subjektiv preferens.

    Harris har skrivit en artikel på Huffington Post där han ondgör sig över Humes lag, som han beskriver som »Hume’s lazy analysis of facts and values«. Mig övertygade han inte. Vetenskapen kan visst ge oss svar på vad som är bäst för att uppnå ett visst mål, men den kan inte ge oss ett objektivt svar på vad som är rätt mål. Därför bör varje moraldiskussion börja med att definiera vad målet är. Vad vill vi uppnå? Mindre lidande, bättre tillväxt, mer frihet, mindre inkomstskillnader, etcetera.

    Christopher Aqurette

    19 november 2010 at 1:54

  17. Tummen upp till Christopher Aqurette.

    Cecilia

    19 november 2010 at 1:58

  18. Förutom att vetenskapen inte kan fastslå en objektiv vetenskaplig moralisk norm, av skäl för många för att kunna redovisas, är det utöver det en skäligen ointressant fråga, eftersom detta, även om det skulle kunna fastslås vetenskapligt, inte kommer att följas i ideologi och leverne hos människorna. Fullt så enkel är inte världen.

    Vad som däremot kan bedömas mer objektivt och som är intressantare, är att olika moraliska system kan bedömas bredvid varandra mätt utifrån darwinistisk måttstock. Västerländska moraliska normer har gett rationalism, humanism och en industriell ekonomi och militär som erövrade världen, och således besegrade andra samhällen med andra moraliska plattformar. Den vinnande sidans moral är i denna mening, om inte ”bättre” eller ”vetenskapligt” korrekt så åtminstone mer överlevnadsduglig, robust. Det är inte en vacker analys, men det är så nära sanningen om bra eller dålig – eller vetenskaplig – moral vi någonsin kommer att komma.

    Det är så diskussionen om den här saken bör föras.

    Emmie

    19 november 2010 at 8:08

  19. Håller med Emmie. För de som vill fördjupa sig i evolutionära teorier om varifrån moral kommer kan t.ex. börja med samlingvolymen

    Evolutionary Origins of Morality av Leonard D. Katz (ed.)

    eller den mer populärt skrivna

    The Origins of Virtue: Human Instincts and the Evolution of Cooperation av Matt Ridley

    Gunnar

    19 november 2010 at 9:30

  20. Pooya

    Jag håller med Dig där.
    Religiösa demagoger fantiserar bara ihop en moral, vilket inte ens är koncensus.

    Kristian Grönqvist

    19 november 2010 at 10:29

  21. Jag tycker det är lätt att tappa koncentrationen när man lyssnar eller läser om detta. För det första så är det en brist på konkretisering utöver tämligen triviala exempel. För det andra så är inte det stora problemet, som jag ser det, att identifiera goda och dåliga värden utan att handskas med prioriteringsfrågor när i och för sig goda värden står mot varandra.

    Anapopei

    19 november 2010 at 11:23

  22. Gudstroende vet redan att detta är möjligt.

    Vetenskaparen Gud ser in i alla, deras begär och önskningar, ser hur de borde bete sig för att allt ska bli så bra som möjligt.

    ccima

    19 november 2010 at 13:59

  23. @Marcus: ”Vad menar du själv med ordet? Antingen kan det ju syfta på de normativa teorier människor har skapat, eller så kan det syfta hur moraliska påståenden ska förstås, dvs om det finns moralisk kunskap eller inte osv.”

    Innan vi kan fråga om *vetenskapen* kan avgöra vad som är moraliskt rätt eller fel måste vi vara överens om vad som avses.

    Jag kan liksom du tänka mig lite olika definitioner. Vilken är det som avses?

    Vetenskapare

    19 november 2010 at 20:50

  24. ”Gudstroende vet redan att detta är möjligt.
    Vetenskaparen Gud ser in i alla, deras begär och önskningar, ser hur de borde bete sig för att allt ska bli så bra som möjligt.”

    Du är förstås ironisk.

    Emmie

    20 november 2010 at 0:53

  25. Eller så har du glömt att titta ut genom fönstret

    Kristian Grönqvist

    20 november 2010 at 10:13

  26. Det är bara det där ”är ger bör” som fattas och vem har all rätt? Vetenskaparen Gud.

    ccima

    20 november 2010 at 13:38

  27. (Ursäkta en sen kommentar)

    Jag håller med Harris om att ”Hume’s lag” är möjlig att ifrågasätta (twittrade nyligen: Some people say you can’t derive an ‘ought’ from an ‘is’. But those people are quitters!), och det är dessutom osäkert om Hume trodde på den i den mening som ofta slarvigt används.
    Hume menar (förmodligen) att du inte kan derivera värdepåståenden/”bör” från RENA, dvs. icke-värdefakta. Men vad Naturalismen menar är att värdefakta ÄR vissa naturliga fakta. T.ex. det faktum att ett handlingsalternativ leder till mer välbefinnande än ett annat. Hume skulle inte förneka att man kan derivera ett bör från SÅDANA fakta, om de finns. Och huruvida de finns eller inte beror på om det finns någon rimlig egenskapskandidat som kan utföra vad det är rimligt att förvänta sig att ”värde” ska utföra.

    Svagheten i debatten (och i Harris resonemang, som är filosofiskt osofistikerat) är att inga seriösa försök görs att operationalisera moraliska begrepp på ett sätt som gör dem möjliga att undersöka vetenskapligt. Invändningen att vetenskapen inte kan tala om vad som är rätt och fel missar att det inte finns något bättre alternativ. Det finns ingen bra standard enligt vilken vetenskapen ”misslyckas”, enligt vilken någon annan beslutsmetod lyckas.

    David

    David Brax

    10 december 2010 at 11:50

  28. Pooya

    19 december 2010 at 13:34


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: