Nonicoclolasos

Nationalism för att undvika sjukdom

Våra kroppar har i många avseenden utvecklats för att undvika och stå emot sjukdomar. De gör detta, som alla känner till, på ett imperfekt sätt. Ett annat, kompletterande sätt för att undvika sjukdomar, som kan ha utvecklats evolutionärt, är olika beteendeimpulser. Det finns t.ex. forskare som menar att aversion mot (vissa) utlänningar kan ha grund i en vilja att undvika sjukdom:

The behavioral immune system may also produce an instinctive distrust of strangers. Strangers, after all, may carry diseases against which a person has no immune defense. (Just look at what happened to the Aztecs when the Spanish conquistadors showed up with smallpox.) To see if diseases influence how we think of foreigners, Schaller and his colleagues set up another experiment. They had one test group watch a slide show about the health dangers of germs. The researchers then told these subjects that the government would be spending money to attract immigrants to Canada; the participants had to decide how much money ought to be spent to get people to come from certain countries. Another group of participants were asked to do the same thing after watching a slide show on dangers of everyday life that were not related to disease, such as accidental electrocution. Schaller predicted that the slides about germs would trigger a rise in xenophobia. Sure enough, the subjects who watched the germ slides were inclined to spend more money to recruit immigrants from familiar countries and less money to attract people from unfamiliar ones.

Om denna grund för aversion mot (vissa) utlänningar stämmer, gör detta aversion mot (vissa) utlänningar acceptabel? Det tycker jag spontant inte, i sig, eftersom skälet till att denna aversion i så fall utvecklades ligger långt tillbaka i tiden och inte behöver vara relevant idag. Dock kanske man kan skilja på två fall:

  • Idag är det så att (vissa) utlänningar i genomsnitt medför större risk för sjukdom än andra. Då kanske trots allt aversionen är försvarbar? Måhända, men jag har två invändningar. För det första handlar det då om att tillämpa statistisk diskriminering, och jag har ofta svårt för sådan, då den drabbar många ”oskyldiga”. Även om en grupp i genomsnitt medför större fara är det antagligen ändå så, att de flesta i gruppen inte medför ökad fara. Ska de straffas? För det andra handlar det om att väga kostnader mot intäkter. Även om sjukdomsrisken höjs av (vissa) utlänningar kan den (förväntade) kostnaden vara värd att ta, om (den förväntade) intäkten beräknas vara högre.
  • Idag är det inte så att (vissa) utlänningar i genomsnitt medför större risk för sjukdom än andra. I så fall anser jag aversionen direkt förkastlig, även om den kan förstås som en atavism som kan ha fyllt en funktion i en svunnen tid.

Written by Niclas Berggren

18 november 2010 den 5:36

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Hur ser då nationalisten på grupper inom landet som medför större risk för sjukdom? Ska de kastas ut? Tvångsisoleras? Nej, det här är inte genomtänkt ordentligt.

    Silvio

    18 november 2010 at 6:58

  2. Jag vet inte hur det är med ER, mne jag har dock rest omkring i en del afrikanskas länder, där jag har en extrem aversion mot deras Red Light Districs. Jag ser dock ofta europeiska män besöka ställena där och är mycket fundersam till deras dödslängtan. Tyvärr kan jag inte bidra med någon statistik, även om SIDA egentligen borde ha en sådan om svenska hjälparbetares insjuknande, eftersom de i stort sett är en av de grupper jag ofta sett på dylika platser.
    Att en aversion i det fallet är en utmärkt försvarsmekanism är dock ställd utom allt tvivel.

    Kristian Grönqvist

    18 november 2010 at 8:15

  3. Jag känner igen detta. Att man misstänker mer smitta hos människor man tror kommer ifrån andra världsdelar, dels kända smittor som HIV, tuberkulos eller resistenta bakterier, men också sådana bakterier/virus man inte ännu känner till. Men jag tror att den rädslan är befogad, men då är det också befogat att oroa sig mer pga ökat resande och blandäktenskap o.dyl. Frågan är hur vi ska kunna leva med denna rädsla om den är nedärvd, fast kanske blir det än svårare om den är inlärd eftersom vi då rationellt sätt borde bli alltmer rädda överhuvudtaget. Se svininfluensan. Fast det troliga är att vi blir blasé till sist, samt att globaliseringen snart skrapar bort våra reaktioner på hudfärgsskillnader. Jag för min del tycker att vi i Sverige måste släppa skräcken för MRSA, det finns ingen möjlighet för oss att stänga gränsen för dessa staphylokocker, de finns förresten redan överallt i samhället. Inom sjukvården är det hysteri om saken. Till vilken nytta?

    Camilla

    18 november 2010 at 9:23

  4. Detta påminner mig om reglerna för blodgivning. Ingår man i en riskgrupp får man inte ge blod, i alla fall inte utan att vänta.

    http://www.geblod.nu/general.aspx?PageId=6

    Sara

    18 november 2010 at 9:26

  5. Camilla

    Till stor nytta!!
    Jag insjuknade för ett tag sen två gånger i samma sak, som gjorde att jag var tvungen att läggas in på några veckor. Först i Mariehamn, där man oroade sig, eftersom jag bodde i Sverige, och kunde ha MRSA, och fick därför privat sal på Infektion med egen TV. Prima…

    Ett år senare i Sverige fick jag vård för samma sak och fick privatsal med TV igen för ev MRSA eftersom jag senast vårdats på det ohygieniska Åland. Toppen…

    Kristian Grönqvist

    18 november 2010 at 9:44


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: