Nonicoclolasos

En professor med arbetsmoral

Arbetslinjen praktiserades av professor Eli Heckscher, enligt denna artikel om honom i Ekonomisk Tidskrift:

Jag ser absolut inte arbetet som en plikt, snarare som ett nödvändigt ont som jag, förvisso, försöker utföra som om jag vore plikttrogen. Om människor vore genuint plikttrogna, som Heckscher, skulle socialförsäkringssystemens utformning, med avseende på risk för överutnyttjande och fusk, antagligen vara ett icke-problem.

Written by Niclas Berggren

20 november 2010 den 6:29

Publicerat i arbete, moral, nationalekonomi

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. ”Nödvändigt ont” kan man alltid kringgå, men en tydlig plikt ovanpå det gör det lättare att följa. ”Just do it” är ju också rätt skönt, att slippa att själv ta tråkiga nödvändiga beslutet att arbeta, dag efter dag. Jag önskar att jag vore mer plikttrogen, att en större del av min tid ägnades åt näringsrik kost, motion och social samvaro, så det blev av. Utan plikten kommer ju ändå sådana tankar som ”jag borde”. Jag misstänker att många skulle bli lyckligare av mer pliktkänsla. Det är ju inte så att lycka bara kommer från det inre. Även ett fejkat leende har ju effekt, sägs det.

    Camilla

    20 november 2010 at 12:02

  2. Naturligtvis har vi plikter men det kan också vara en lust att göra sin plikt. För mig verkar det vettigt att sträva efter en harmoni där plikt och lust smälter samman.

    Daniel

    20 november 2010 at 12:08

  3. Daniel: Din kommentar får mig att tänka på ett resonemang i Russells Nobelföreläsning (som man kan lyssna på här):

    ”All human activity is prompted by desire. There is a wholly fallacious theory, advanced by some earnest moralists, to the effect that it is possible to resist desire in the interest of duty and moral principle. I say this is fallacious, not because no man ever acts from a sense of duty, but because duty has no hold on him unless he desires to be dutiful.”

    Niclas Berggren

    20 november 2010 at 12:12

  4. Tautologi från Russell…

    Mikael

    20 november 2010 at 14:23

  5. Mikael, jag skulle säga att det antingen är en tautologi eller ett felaktigt påstående.

    Det är en tautologi om ”desire” definieras som det som ytterst motiverar våra handlingar. Om det definieras oberoende av våra handlingar, och snarare i enlighet med hur gemene man uppfattar ordet, så är det ju ytterst en empirisk fråga om det är sant, och jag skulle säga att det nog inte finns mycket stöd för påståendet i alla fall.

    Olof Johansson-Stenman

    20 november 2010 at 15:33

  6. Texten ocr:ad och klar, ersätt den gärna med texten.

    Arbetet hade alltid för Heckscher varit något av en moralisk plikt. Ibland utformade han denna tankegång på ett sådant satt att den nästan fick en religiös färg. När en av hans elever, Göte Eng fors, en gång »milt sökte förmå honom att spara sig själv var hans svar: Vi människor måste alltid vara beredda att göra reda för hur vi förvaltat vårt pund».7 En liknande uppfattning — om också delvis med annan utformning — gav han uttryck ät också vid andra tillfällen. I ett uttalande från sina sista år förklarade han sig betrakta »det vetenskapliga sanningssökandet» som självt en religion »med samma anspråk på oreserverad underkastelse som någon annan».8 Det var enligt hans uppfattning en plikt att efter måttet av sina krafter — och även därutöver — arbeta i denna religions tjänst. Det är sant att arbetet för honom också var ett nöje eller kanske rättare ett livsvillkor, men framför allt var det en ofrånkomlig plikt. Heckscher ställde som det har sagts »de största krav på sig själv och stora på andra».9 Hans moraliserande inställning ledde till många konflikter, men det var också en kraft som på ett avgörande sätt bidrog att möjliggöra hans enastående vetenskapliga arbetsprestation.

    OCR-djävulen

    20 november 2010 at 18:39


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: