Nonicoclolasos

Färre och striktare religiösa rörelser

Kan nationalekonomin bidra till att bättre förstå fenomenet religion? Ja. I en analys av hur olika typer av utfall (eller jämvikter, på ekonomspråk) kan uppstå på den religiösa marknadsplatsen, ”The Invisible Hand Plays Dice: Multiple Equilibria in Sects Markets”, publicerad i Public Choice, finner Panu Poutvaara och Andreas Wagener bl.a. följande:

[W]hen more people are willing to join a sect, less persuasive sect leaders enter the market, which reduces average membership costs; and the lower are the average membership costs in sects, the more individuals are willing to join a sect. … [T]he smaller is the number of sects that are active in a market equilibrium the higher are the demands which these sects impose on their (relatively few) members. That is, in more secular societies sects impose, on average, heavier burdens on their small membership groups than in societies with higher rates of religious participation. Hence, fears that sect leaders might ”abusively” extract significant resources from their members would then seem, on average, more justified in a secular than in a sectarian equilibrium.

Man kan här tänka sig att USA motsvarar fallet med många men mindre strikta religiösa rörelser och Europa fallet med få men striktare sådana rörelser. (Striktare sådana rörelser kan dock, från den religiöses perspektiv, vara rationella.)

Se även ”Dilemma för en liberal ateist” och ”Staten påverkar kyrkobesöken”.

Written by Niclas Berggren

21 november 2010 den 8:30

Publicerat i nationalekonomi, religion

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Hmmm… Inte övertygad. Min magkänsla är att det finns fler extrema sektmedlemmar per capita i USA än i Europa, trota att man också har fler religiöst troende per capita. Mekanismen kan nog finnas, men det finns andra mekanismer som går åt andra hållet.

    Olof Johansson-Stenman

    21 november 2010 at 8:43


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: