Nonicoclolasos

Bra med Downs syndrom?

Det visar sig att andelen gravida kvinnor som upptäcker kromosomfel på sina foster och som väljer att abortera har ökat från 53 till 67 procent. En representant för Svenska Downföreningen gillar inte utvecklingen:

Hon är rädd för en utveckling där det till slut kanske inte föds några barn alls med Downs syndrom.

Jag förstår inte alls denna rädsla. Vore det inte prima om inga barn föddes med detta förståndshandikapp? Vad denna representant inte verkar inse är att det kan vara bättre att inte finnas till — och till och med att det kan anses omoraliskt att låta skadade barn födas.

Written by Niclas Berggren

24 november 2010 den 21:33

Publicerat i barn, död, etik, medicin, moral

26 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Vad gäller barn med just Downs syndrom, eller mongoloidism som det hette när jag utbildades, så är det inte speciellt synd om de barnen. De är bland de gladaste och socialaste av de flesta utvecklingsstörda. De är också ofta sina föräldrars ögonstenar och anpassar sig bra till att vara ICA-chefer på lagret, som Ni har märkt.
    Oron som beskrivs tror jag naturligtvis beror på själva anpassningsmöjligheterna. Ju fler Downs syndrom, desto bättre samhällsengagemang. Det finns nog skäl att anta, att den servicen minskar om diagnosen blir ovanlig.

    Kristian Grönqvist

    24 november 2010 at 22:06

  2. Det kan också nämnas i förbifarten att Downs syndrom drabbar sena föderskor i mycket högre omfattning, vilket skulle antyda att eftersom så många kvinnor väntar så länge med att skaffa barn, så blir det fler med kromosomskador och aborterna därför skjuter i höjden.

    Kristian Grönqvist

    24 november 2010 at 22:10

  3. Tycker inte att det är omoraliskt att föda ett barn med Down syndrom. Inte heller att det är omoraliskt att göra abort. Varje mamma får själv bestämma tycker jag. Bra med information så man kan fatta beslut!

    Jenny

    24 november 2010 at 22:47

  4. Att du anser att det kan vara bättre att inte finnas till än att finnas till, är inget argument till varför andra potentiella individer ska hindras från att finnas till. När individerna finns till kan de sedan göra ett eget val om huruvida de vill fortsätta finnas till eller inte. Tycker att det är en smula paternalistiskt att i förväg besluta detta åt dem.

    Anton

    25 november 2010 at 1:55

  5. Kristian Grönqvist
    Cheap talk? Om du fick välja mellan ett barn med och utan Downs Syndrome, vilket skulle du välja?

    Johan

    25 november 2010 at 6:27

  6. johan

    När Du har arbetat med barn som har Downs syndrom, kanske Du har rätt till Din åsikt, innan, ligg bara lågt.

    Kristian Grönqvist

    25 november 2010 at 8:40

  7. Johan, om du fick välja mellan att leva själv med Downs syndrom eller att vara död med Downs syndrom, vad skulle du välja?

    Lennart W

    25 november 2010 at 10:13

  8. Lennart W
    Valet ser inte riktigt ut så i typfallet. Valet står mellan att ett barn med Downs Syndrome föds eller att ett friskt barn föds (drygt nio månader senare). Även om jag skulle svara ja på att jag hellre lever med Syndromet än inte lever alls, blir den intressanta frågan hur det andra barnet skulle svara (antagligen ja han också) och hur vi i så fall väger dessa mot varandra. Eftersom livskvaliteten nog är större för det andra barnet tycker jag att det ska ha företräde.

    Johan

    25 november 2010 at 11:02

  9. Johan: Undrar om andras livskvalitet skulle kunna öka om du eller jag försvann också? Handikappade och sjuka och gamla kostar iaf en massa resurser, som kan öka livskvaliteten mer hos unga och friska. Det här är nog inte riktigt det du menar, men den där idén om att att väga människors livskvalitet mot varandra för att offra någons liv, tål nog iaf att funderas lite på.

    Hittade en annan aspekt också:

    Friska foster aborteras av misstag (efter fosterdiagnistik, därav relevansen).

    Finns samma problem med dödsstraff. Ibland är det fel person som döms. En del tycker att en liten fel-% kan tolereras.. Kul för just den där fel-%-en.

    Lennart W

    25 november 2010 at 11:36

  10. Lennart – Att vara dod ar val inte samma som att inte vara fodd?

    pontus

    25 november 2010 at 11:50

  11. Lennart W
    Är du emot att tillåta aborter? Om inte förstår jag inte vart du vill komma. Vi pratar om foster. Jag tycker du flyr undan från min fråga. Om valet står mellan två barn är det då inte bättre att välja det barn som får högst livskvalitet?

    Johan

    25 november 2010 at 12:25

  12. Hennes uttalande får mig att tänka på döva som motsätter sig att döva barn ska få hjälp att höra.

    Eriq

    25 november 2010 at 12:39

  13. Låt nu livskvaliteten var avgörande och att personer med denna egenskap alltid har ”högsta” livskvalitet enl. sig själva – borde man då abortera ”normala”?

    Jag tror ist. att man inte gillar aborter, och ser nyttan endast då den är tydlig för en.

    Säg att man ist. kunde välja ägg och spermie innan befruktningen har man större rätt välja? (bortsett från att det inte är lika determinerat)

    ccima

    25 november 2010 at 12:48

  14. Tänk om man kunde hjälpa de med Downs syndrom så att de kunde utveckla sina ”svaga” sidor till normal nivå. Vore det önskvärt?

    Så det handlar bara om hur man går tillväga?

    ccima

    25 november 2010 at 12:53

  15. Jag tror vi ser dem i kontrast till oss själva, söta och lyckliga, överraskande socialt kompetenta, triggandes en gullighet som alla barn, fast som super-stimuli.

    Är detta att lita på?

    ccima

    25 november 2010 at 12:54

  16. Johan: Jag är emot aborter, men jag är inte emot att tillåta aborter. Och aborter ska bekostas till fullo av dem som gör det, möjligen med ett speciellt bidrag för dem som inte har råd. Kondomer går ju att få tag på för 3 spänn styck.

    Ang. din fråga, så är den lite konstruerad. Det som faktiskt finns i den situationen är ett livsdugligt foster i vecka 11 ungefär (om jag förstår det rätt). Det andra friska barnet du talar om finns ännu inte ens som befruktat ägg. Det är inte alla som vill få barn som lyckas med det. Du kan inte ta för givet att det ska lyckas igen. Och så jämför du livskvalitet. Hur kan du göra det? På vilken grund då? Vetenskaplig? Annat? Mätt hur då? 10-gradig skala? 3 för Downs syndrom och 8 för friska? Tycker du. Tror du.

    Lennart W

    25 november 2010 at 14:46

  17. Lennart W
    Okej, om du vill tillåta aborter får du väl acceptera att föräldrar inte vill ha barn med detta Syndrome?

    Livskvalitet, tja. De med Syndromet har i alla fall högre risk för en massa sjukdomar.
    http://www.bbc.co.uk/health/physical_health/conditions/downssyndrome1.shtml#what_are_the_symptoms

    Johan

    25 november 2010 at 15:07

  18. Johan, jag förstår inte varför du ställer den frågan. Att tillåta är ju att acceptera. Men man kan ändå ha åsikter om vilka beteenden som är bra eller dåliga. Jag tror inte heller att du vill ha en lag på att alla MÅSTE abortera såna foster. Du som jag talar bara om vad vi från varsitt håll tycker är önskvärt.

    Lennart W

    25 november 2010 at 15:33

  19. Oavsett vad så är det jättedåligt för Svenska Downföreningen om det inte föds fler med det syndromet.

    Alexander

    25 november 2010 at 16:00

  20. Som jag i förbifarten redan konstaterade , ifall Ni är läskunniga, så är det äldre föderskor som i huvudsak får barn med Downs syndrom.
    Eftersom de flesta kommentatorerna är män och säkerligen inte utbidade inom medicin så måste jag väl förklara valsituationen för Er.

    Säg att det handlar om första barnet när mor är närmare fyrtio. Mycket vanligt nuförtiden.
    Abortera det fostret och sannolikheten för att få ett friskt barn minskar dramatiskt eftersom man blir äldre. Sannolikheten för att få barn överhuvudtaget minskar rejält.

    Som kvinna är Du då i den valsituationen att Du skall välja mellan att få barn i Ditt liv, inte få barn i Ditt liv, få ett barn med eventuell kromosomskada, eller köpa en hundvalp.
    Easy peacy…
    Hoppas Ni inte hamnar i deb valsituationen själv…

    Kristian Grönqvist

    25 november 2010 at 16:02

  21. FÖdlåd min datod had fådd sduba…

    Kristian Grönqvist

    25 november 2010 at 16:57

  22. Cyniskt nog så tror jag vare sig föräldrar eller förbundet bryr sig så väldigt mycket om de potentiella barnen med Downs.

    Det är fullt möjligt att människor med Downs är betydligt lyckligare än andra människor. Men även om det är så, är det ju inte omoraliskt av föräldrarna att inte vilja ha sådana barn, eftersom föräldrarna själva blir mindre lyckliga av ett sådant barn. Barnet existerar ju inte, och har inte heller några moraliska anspråk.

    Vad gäller föreningen så är de nog mest bekymrade över att bli ensamma och marginaliserade. Vilket väl inte är så svårt att förstå. För egen del kan du ju föreställa dig det inte helt otroliga scenariot att man i ett tidigt stadium kan upptäcka homosexualitet och att föräldrar då väljer bort sådana foster. Jag gissar att du inte skulle tycka att det vore så där jättekul.

    RasmusF

    25 november 2010 at 17:54

  23. @Rasmus

    Niclas är ju emot allt barnafödande så varför skulle han motsätta sig abort av homosexuella?

    Terja

    25 november 2010 at 18:24

  24. Jag vet förstås inte om Nicklas faktiskt motsätter sig abort av blivande homosexuella foster. Jag ville bara ge ett exempel på hur det kan kännas för medlemmarna av downsförbundet att människor med downs selektivt väljs ut att inte födas.

    RasmusF

    25 november 2010 at 18:49

  25. Det finns en pjäs/film om en kvinna som får veta att hennes baby är gay. Hon överväger då abort…

    http://en.wikipedia.org/wiki/The_Twilight_of_the_Golds

    Dan

    25 november 2010 at 21:13

  26. Intressant disskusion. Förresten betyder inte livskvalitet olika för olika människor?Det känns som att de lyckligt lottade som är födda med Down syndrom nöjer sig lättare och strävar inte efter materiella saker som vi ”normala”, borde vi inte abortera bort oss normala istället?

    Emily

    4 december 2010 at 11:00


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: