Nonicoclolasos

Den empatiska underklassen

Ibland framförs, i synnerhet i vänsterkretsar, uppfattningen att mindre bemedlade människor är ädlare än de som befinner sig på en högre socioekonomisk nivå. De senare framställs som mer egoistiska och okänsliga för andra människors väl och ve. Hittills har jag betraktat sådana påståenden som ogrundade (och fräcka) spekulationer, men den nya studien ”Social Class, Contextualism, and Empathic Accuracy”, publicerad i Psychological Science, kanske utgör grund för omprövning av denna min inställning:

In three studies, lower-class individuals (compared with upper-class individuals) received higher scores on a test of empathic accuracy (Study 1), judged the emotions of an interaction partner more accurately (Study 2), and made more accurate inferences about emotion from static images of muscle movements in the eyes (Study 3). Moreover, the association between social class and empathic accuracy was explained by the tendency for lower-class individuals to explain social events in terms of features of the external environment.

Den sedan tidigare kända tendensen hos vissa att se livets utfall som resultatet av egna ansträngningar, eller bristen därpå, snarare än som resultatet av faktorer bortom individens kontroll, verkar alltså vara förknippad, inte bara med politiska hållningar, som en mindre positiv inställning till omfördelning, utan också med förmågan att sätta sig in i och förstå andra människors känsloliv.

Written by Niclas Berggren

26 november 2010 den 5:32

Publicerat i empati, forskning, psykologi

17 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Intressant!

    Nästa fråga är om överklassen relativa empatibrist främst är resultatet av miljöfaktorer, t ex form av ett inlärt beteende att se mislyckanden och svagheter som självförvållade, eller om de främst drivs av genetiska faktorer?

    Min initiala gissning är att båda faktorerna har ungefär lika stor roll.

    Olof Johansson-Stenman

    26 november 2010 at 7:42

  2. Olof
    Hur kan genetik förklara detta? Miljö förstår jag, med socialt slutna miljöer typ Lundsberg och Handels. Men gener?

    Terja

    26 november 2010 at 7:47

  3. Terja – varför skulle inte gener ha betydelse? De som är psykopater, t ex, har ofta uppvisat de dragen från väldigt tidig ålder.

    Robert

    26 november 2010 at 8:35

  4. Robert
    Jomenvisst, fast vad har det med överklassen att göra? Det är det jag undrar. Är dem psykopater?

    Terja

    26 november 2010 at 8:44

  5. Terja,
    Överklassen är ett slags psykopater, ja. Åtminstone statistiskt.

    Daniel

    26 november 2010 at 9:20

  6. ”Underklassen” roar sig åt andras misslyckanden och lycka, eftersom medkännande är gratis för alla. En krydda i livet. På köpet blir de alltmer kompetenta när det gäller att läsa andra människor. (Empati innebär för övrigt inte att man känner någonsomhelst sympati, folket försöker även förstå de mest kallblodiga mördare.)
    ”Överklassen” har väl andra (dyrare) nöjen för sig än att öka sin kompetens i empati. Och de är mer inne på sympati än empati, är min erfarenhet. Så det är klart de tycker att det mest är trist med svaga människor.
    Så min hypotes är att det bara har med pengar att göra. Förutom när det gäller psykopaterna.

    Camilla

    26 november 2010 at 9:35

  7. Det finns ju vissa friska i överklassen, t.ex Bill Gates och Warren Buffett. De ger ju bort allt de äger, och på ett par generationers sikt är det inte alls sannolikt att deras gener är överklass längre. En psykopat skulle se det som ett problem. En frisk människa tycker att det är bra.

    Daniel

    26 november 2010 at 9:53

  8. Terja – psykopater är ofta väldigt framgångsrika när det gäller just att t ex skaffa sig sociala och ekonomiska tillgångar. Därmed inte sagt att överklassen består av enbart psykopater :-)

    Robert

    26 november 2010 at 11:21

  9. Egennytta kanske förklarar den större empatin? Som fattig har man ju större nytta själv av att andra är empatiska. Tror man sen bara lite på den gyllene regeln, måste man ju själv vara empatisk.

    Lennart W

    26 november 2010 at 11:46

  10. Terja, det allra flesta egenskaper visar sig enligt forskningen, baserat på t ex tvillingstudier, bestå av både arv och miljö. Proportionerna gissade jag bara.

    Jag tror inte generellt att det går bättre gör psykopater än andra i ekonomiskt hänseende,snarare tvärtom. Dock kan jag gott tänka mig att det kan vara en nackdel att vara ovanligt empatisk.

    Jag vill också minnas att jag sett ngn studie, eller hänvisning till studie, där psykopater var överrepresenterade bland toppchefer (någan annan kanske minns bättre), vilket naturligtvis inte betyder att denna psykopati är enbart genetiskt betingad.

    Olof Johansson-Stenman

    26 november 2010 at 15:06

  11. Den grundläggande politiska hållningen är vad jag läst mig till 50-70 % hänförd till genetik.

    Jag kan inte förstå att detta skulle vara ngt konstigare än musikalitet.

    ”Riktiga moderater av gammalt snitt” har antingen glapp i logik eller empaticentra.

    Anders B Westin

    26 november 2010 at 15:53

  12. De som är höginkomsttagare har ju en personlighet som gjort dem till höginkomsttagare. Det förbryllar mig verkligen att folk kan bortse från det enkla sambandet. Man blir inte rik av att skänka bort pengarna man tjänar. Vem i himlens namn kan tro det?

    Vv Om man har en tendens att alltid skänka bort sina pengar blir man inte rik…

    Självfallet har det därför med gener att göra. Men det är ändå fascinerande eftersom rikedom sällan ger upphov till större barnaskaror, vilket evolutionen skulle ge vid handen. Tvärtom verkar det vara så, att ju högre levnadsstandard man har, desto färre barn får man.

    Man skulle kunna tänka sig, att mer pengar ger en tendens att inse, att barn gör bara det egna förverkligandet svårare och att egenskapen har förädlats så mycket, att den blir kontraproduktiv.
    Alltså ger mindre avkomma och att superegoisterna med tid skulle minska till antalet.
    Men det kan också vara rent önsketänkande…

    Kristian Grönqvist

    26 november 2010 at 18:01

  13. Det vore intressant att veta åt vilket håll kausaliteten går. Blir man empatisk för att man är fattig eller blir man fattig för att man är empatisk?

    Jag har läst någonstans, och även noterat själv, att barn och äldre är mer empatiska än andra. Om det finns en genetisk komponent som förklarar det fenomenet, så talar det för att det under den evolutionära utvecklingen varit en fördel att vara empatisk när man är i någon form av beroendeställning.

    Sedan är det ju en annan fråga om man blir framgångsrik om man är empatisk. Man skulle kunna tro att det för ett så socialt djur som människan skulle bli enklare att forma allianser och samarbeta med andra om man är medveten om andra människors känslor. Det borde i sin tur leda till större framgång.

    Marcus Salomonsson

    26 november 2010 at 21:18

  14. Hur definierar man över- respektive underklass? Är det de allra fattigaste/rika skikten eller har man dragit en (godtycklig?) gräns? Det är relevant för frågan om det är karriärister som ingår i överklassen eller om det är personer som har ärvt sin ställning. Jag skulle tro att de grupperna skiljer sig åt i empatisk förmåga.

    En hypotes till skillnaden kan vara att underklassen helt enkelt lever närmare människor och umgås. Det är ett gratis nöje att umgås med människor. Karriärister å sin sida är kanske mer intresserade av att göra karriär än av andra människor.

    Om min hypotes stämmer så borde den överklass som har ärvt rikedomen vara mer empatiska än karriäristerna. De kan ju välja att umgås med andra människor istället för att jobba, och de har inte samma incitament att ”köra över” folk för att uppnå rikedom och status.

    Fredrik Bendz

    26 november 2010 at 22:21

  15. Marcus och Fredrik

    Intressanta synpunkter. Förklarar dock inte barnlösheten hos de bättre lottade. Evolutionen är inte lätt att förstå sig på i ett kort perspektiv.

    Kristian Grönqvist

    27 november 2010 at 0:15

  16. Kristian: Evolutionen ska nog inte förstås i det kortare perspektivet.

    Marcus Salomonsson

    27 november 2010 at 8:04

  17. Kristian: Det finns många förklaringar till varför social välfärd korrelerar negativt till antalet barn. En faktor är att man skaffar barn senare i livet.

    Fredrik Bendz

    28 november 2010 at 2:09


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: