Nonicoclolasos

Kreditkort som keynesiansk konjunkturpolitik

Dan Ariely skriver:

[W]hen we couple payment with consumption, the result is reduced happiness. When we pay with a credit card the timing of the consumption of the food and the agony of the payment occur at different points in time and this separation allows us to experience a higher level of enjoyment (at least until we get the bill).

Rimligen innebär detta att vi köper mer och dyrare saker när vi använder oss av kreditkort än när vi betalar kontant. Detta förefaller irrationellt: varför skulle betalningstillfället påverka vad och hur mycket vi köper (givet att nuvärdet av betalningarna är detsamma)? Men denna irrationalitet kanske kan motverka en annan? Jag tänker på en uppfattning hos vissa keynesianer att ett slags kollektiv irrationalitet råder, i synnerhet under lågkonjunkturer, i det att människor konsumerar för lite och sparar för mycket. Kan man tänka sig konjunkturberoende kreditkortsstimulanser, såsom lägre kortavgifter och bonussystem kopplade till kortköp? Kan man införa en konjunkturberoende straffavgift på bankomatuttag? Möjligheterna verkar många. Vad bra om kreditkort både förmår göra konsumenter lyckligare (åtminstone tills räkningen kommer) och konjunkturen starkare!

Written by Niclas Berggren

27 november 2010 den 15:56

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det är väl helt rationellt. Om man kan ignorera kostnaderna konsumerar man mer. Gratis är gott! Genom att skjuta på kostnaderna kan man förskjuta tankarna. Det är inte utan anledning fattiga konsumerar mer på kredit än rika.

    Fredrik Bendz

    27 november 2010 at 21:37

  2. Det handlar väl om tidspreferenserna igen.

    Om jag köper något kontant är det jag som får betala för det, men om jag köper något på kredit är det framtidens jag som får betala för det, om framtidens jag ens kommer att existera. Oftast bryr man sig inte lika mycket om den stackaren.

    Man skulle ju kunna tänka sig att detta skulle justeras automatiskt så att räntan man får betala på krediten är såpass hög att ångesten blir densamma i de två fallen och det är ju detta du syftar på när du säger ”givet att nuvärdet av betalningarna är detsamma”.

    Uppenbarligen är dock inte nuvärdet av betalningarna desamma i dessa fall, eftersom lyckan nu är större i fallet med senare betalning. Att säga att lyckan nu är större om man handlar på kredit innebär per definition att nuvärdet inte är detsamma för det två fallen.

    Räntan på kreditkortsköp tycks således vara lägre än den ränta som skulle ge nuvärdesekvivalens. Frågan man måste ställa sig är då hur detta kan upprätthållas?

    Främst upprätthålls detta genom centralbankernas räntestyrning. Utöver denna så upprätthålls detta förhållande bland annat genom att kreditkortsföretagen belastar handlarna med avgifter så att kundens betalningsvillkor kan bli förmånligare än konsumenternas och kreditmarknadens tidspreferenser skulle motivera. Handlarna vet att det gynnar dem att acceptera kreditkort så de deltar i systemet i betalar avgifterna.

    Man kan absolut tänka sig att manipulera detta förhållande i syfte att stabilisera konjunkturen – det är det som kallas penningpolitik. ;)

    Man låter en centralbank höja eller sänka räntan för att placera räntan över eller under jämviktsräntan och därmed skapa situationer utan nuvärdesekvivalens. Därigenom kan man skapa kredittillväxt eller kreditkontraktion.

    Karl Avedal

    28 november 2010 at 0:45

  3. Vad jag undrar är, om det helt enkelt är en brist i hjärnans mekanik, eftersom själva hanteringen är en för naturen ganska ovanlig transaktion. För mig personligen krävde det många år av träning innan jag, såg (på riktigt) att jag alltid förlorade (ca 30.års åldern). Det fanns ju en tidsvinst, jag kunde ha roligt med saken en längre tid…
    När man levat med systemet ett tag inser man ju fördelen med en väl tilltagen buffertkassa som gör billigare kontantköp möjliga i de flesta fall. En del verkar dock aldrig bli vuxna på den punkten och det är också intressant.

    Kristian Grönqvist

    28 november 2010 at 10:24

  4. Vi har ju i många avseenden hjärnor, som är som designade för bondfångare. Ta religioner tex. Hur många fullständigt nästan rätt navlade bekanta har inte ni, som är religiösa, utan minsta lilla vettiga anledning. Vi har alldeles uppenbart en hel del buggar i systemet och för bondfångare är det bara att utnyttja buggarna.

    Kristian Grönqvist

    28 november 2010 at 10:40

  5. Ett sånt där kort som på bilden kan man iofs även samla SAS-poäng med, med vilka man t.ex. kan uppgradera sin flygbiljett med (om det är SAS). Blir man också lyckligare av..

    Lennart W

    30 november 2010 at 0:48


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: