Nonicoclolasos

Ökad ojämlikhet bland artister

William Easterly rapporterar att de 1 procent mest framgångsrika rockartisterna får en allt större andel av rockartistinkomsterna: upp från 26 procent 1982 till 56 procent 2003. Hans tes är att detta i huvudsak beror på teknologisk utveckling: musik har blivit allt mer lättillgänglig och människor i allmänhet har bra musikanläggningar pga. fallande priser.

Jag tror det ligger en hel del i detta. För egen del köper jag inte gärna musik med andra artister än de bästa; dessutom går jag relativt sällan på liveföreställningar i Stockholm, eftersom jag har märkt att jag lätt blir missnöjd med de sångare som framträder här. Har man vant sig vid Joan Sutherland på sin musikanläggning därhemma blir, tyvärr, Kungliga Operans sångare ofta något av en besvikelse.

En ytterligare fråga är om den ökade ojämlikheten bland artister är upprörande. Det tycker inte jag, i sig, men en möjlig negativ effekt skulle kunna bli att försämra genomsnittskvaliteten på sikt, om en artistkarriär blir mer ekonomiskt riskabel. Om bara de allra bästa tjänar riktigt bra kanske det kan avskräcka många riskaverta talanger, som har potential att bli toppartister.

Written by Niclas Berggren

29 november 2010 den 4:43

Publicerat i ekonomi, elitism, idoler, musik, opera

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Vid det här laget lär det ju ha skapats tillräckligt mycket musik att man inte hinner lyssna igenom all under sin livstid. Och då behöver det ju inte skapas mer, så det gör inget om ingen vill bli artist i framtiden.

    (Detta under förutsättning att folk i allmänhet delar din uppfattning att det är bättre att lyssna på bra musik hemma än dålig musik live).

    David Bergkvist

    29 november 2010 at 14:48

  2. David: Du låter nästan lite Milliansk. Kanske är den bästa musiken redan här.

    Niclas Berggren

    29 november 2010 at 14:58

  3. Vad som är ”bra” och ”dålig” musik är ju i mångt och mycket en smaksak, så om man helt enkelt se till att ha sådan musiksmak att den musik som finns nu matchar ens smakkriterier bättre än den som kommer skrivas i framtiden, så är den bästa musiken redan här. Vilket frigör resurser som då kan användas inom områden som inte är tycke- och smakbaserade.

    David Bergkvist

    29 november 2010 at 15:56

  4. Det finns nog en risk att musik kommer ännu mer att utvecklas i riktningen utövad musik som är ett och lyssnad musik som är något helt annat.
    I den utövande genren är inte kvalitetskravet det primära, viket det börjat bli i den lyssnade varianten. Jag har tex möjlighet att tanka hem alla Bach:s orgelverk med några av mina favoritorgelnister (21 cd:s), men det ger inte alls samma upplevelse som att själv traggla sig igenom Blott en dag.. på en riktig kyrko-orgel.
    För lyssnaren är det en förskräcklig upplevelse, men för mig som gör det, är det himmelriket nästa.
    Polariseringen ökar.
    Jag tycker det är samma sak med de flesta upplevelseevenemang. Jag ser mycket hellre mina barn med kompisar spela hockey i division 5 live än elitserien på TV. Den egna? insatsen har nog en alldeles avgörande roll.

    Kristian Grönqvist

    29 november 2010 at 17:41

  5. @David
    Det stämmer om NONICOCLOLASOS och gubbarna får råda, d.v.s. att inga fler mänbniskor föds. Annars kan man kanske tänka sig att kommande generationer föredrar ännu ej komponerad musik.
    Eller…?

    swingthatcat

    29 november 2010 at 19:52

  6. @swingthatcat
    Antag att du besökte ett parallellt universum, där musikutvecklingen gått mycket snabbare än vårt, så att din favoritmusik komponerades, och glömdes bort, redan på 1500-talet, och den ”du” som bor i detta parallella universum istället lyssnade på musik som i vårt universum kommer komponeras först år 2500 (och som du anser låter helt förfärligt att lyssna på). Skulle du då avundas den sistnämnda ”du”? Nej, knappast, och på samma sätt skulle inte framtidens människor klaga på att det saknas en massa musik som ännu inte komponerats.

    David Bergkvist

    29 november 2010 at 22:01

  7. Nassim Nicholas Taleb har en utläggning om hur synd det är om dåliga italienska operasångare som konkurreras ut när musiker kan nå utanför bygden med radio etc, i The Black Swan, som jag föreställer mig att många av er har läst

    J.h.nn.s

    29 november 2010 at 22:48


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: