Nonicoclolasos

Svensk-fransk arbetsnarkoman

Lars Olofsson är vd för den franska butikskedjan Carrefour. Hans inställning till arbete ter sig inte särskilt svensk, enligt intervju i DI Weekend (19/11, s. 42):

Att kalla Lars Olofsson för arbetsnarkoman är knappast att överdriva. Varje vardagmorgon stiger han upp klockan sex innan hans privatchaufför hämtar honom klockan sju. Först elva på kvällen sätter han punkt, oavsett om det handlar om pappersarbete, möten, en middag eller en fest. Regelbundenhet och disciplin är nödvändigt för att orka med tempot. … När han tar ledigt, två veckor på sommaren och tio dagar vid jul, reser han på golf- och shoppingresor till varma länder, med hustrun, sönerna och deras respektive. I jul blir det Mauritius. Så fort bagaget är uppburet bär det av mot olika aktiviteter i ett oavbrutet schema under vistelsen. ”Semestrar kan vara besvärliga, för om man drar ned på tempot kan man få muskelvärk när man kommer tillbaka. Därför brukar jag smygjobba lite under semestern. Efter tio dagar är familjen helt slut. Sedan måste de vila upp sig i flera dagar”, säger Lars Olofsson.

Möten till kl 23? Smygjobba under semestern? Kan detta vara sunt? Vad skulle Russell och Keynes säga? (Liten kompensation: en årslön om 9 miljoner euro.)

Written by Niclas Berggren

29 november 2010 den 14:57

Publicerat i arbete, semester, tid

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det är säkert skitsunt, men vad säger hans familj? OK, jag börjar jobba 8 och slutar 233, typiskt, men då går många timmar under dagen där emellan att leka med min dotter, samt ett antal timmar onödigt internetande. Så det är inte så arbetsnarkomanigt. :)

    Lennart Regebro

    29 november 2010 at 16:58

  2. Det är skillnad på arbete och arbete. Lars skulle förstås inte hålla samma tempo om han stod och monterade motorer på Volvos fabrik i Skövde. I hans fall kan, som du skriver, arbetet handla om att äta en middag eller gå på en fest, eller sitta på möten. Nog för att allt detta kan vara ansträngande, men det är lättare att vara arbetsnarkoman när arbetet kan bestå i att dricka Dom Pérignon.

    Per

    29 november 2010 at 19:00

  3. Per, tror du har uppåt väggarna fel. Ett ”mindless” jobb som att stå vid en maskin kan man göra hur länge som helst. Tänk vilken press det är att vara företagsledare, det handlar inte om att dricka champagne kan jag lova. Det är mentalt ansträngande på ett helt annat sätt.

    Seved

    29 november 2010 at 19:08

  4. Jag tror nog att du misstar dig Seved. Det är sällan en maskin säger ”se där, idag har du gjort ett bra jobb, som inte många andra kunnat göra. Du har varit kreativ och gjorde en prestation innan lunch, som kommer synas i lönekuvertet”. Om man däremot lade in ngt slags spel, en fiktiv utmaning med avatarer och nätverk, i maskinarbetet – det skulle göra susen!

    Camilla

    29 november 2010 at 20:04

  5. Det är klart att man kan jobba hårdare i ett kul och kreativt jobb än ett repetetivt tråkigt jobb. Det säger vem som helst. Att beskriva jobbet som att dricka dompa säger nog mer om dig än Per än om jobbet i fråga. :)

    Lennart Regebro

    29 november 2010 at 20:27

  6. Har Seved själv stått vid en maskin och gjort ett ”mindless” jobb ”hur länge som helst”? Personligen kan jag köra väsentligt längre arbetsdagar under längre tid på hjärnjobb. Dessutom får man snabbt fysiska arbetsskador om man har monotont fysiskt arbete.

    Skulle vara lite intressant att göra en djupdykning i Olofssons psyke. Verkar ofta finnas en del problem bakom fasaden på sådana människor…

    Nephilim´s Wings

    5 december 2010 at 14:35


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: