Nonicoclolasos

Faran med matematik

En av den matematiska nationalekonomins frontfigurer, John von Neumann, hade dessa varningens ord att säga om faran med en långt gången, abstrakt matematisering:

As a mathematical discipline travels far from its empirical source, or still more, if it is a second and third generation only indirectly inspired by ideas coming from ”reality” it is beset with very grave dangers. It becomes more and more purely aestheticizing, more and more purely I’art pour I’art. This need not be bad, if the field is surrounded by correlated subjects, which still have closer empirical connections, or if the discipline is under the influence of men with an exceptionally well-developed taste. But there is a grave danger that the subject will develop along the line of least resistance, that the stream, so far from its source, will separate into a multitude of insignificant branches, and that the discipline will become a disorganized mass of details and complexities. In other words, at a great distance from its empirical source, or after much ”abstract” inbreeding, a mathematical subject is in danger of degeneration. …

In any event, whenever this stage is reached, the only remedy seems to me to be the rejuvenating return to the source: the re-injection of more or less directly empirical ideas. I am convinced that this was a necessary condition to conserve the freshness and the vitality of the subject and that this will remain equally true in the future.

Jag tolkar nationalekonomins utveckling som att den renodlade matematiska inriktning som dominerade på många håll för ett par decennier sedan har ersatts eller kompletterats med ny empirisk forskning, genom utvecklingen av olika metoder och tekniker och genom allmänt bättre datatillgång. Inte minst torde den experimentella revolutionen, som lanserades av bl.a. Vernon Smith, ha ändrat ämnets karaktär en hel del. För personer som inte vill att nationalekonomin främst ska vara l’art pour l’art är detta en utveckling att hälsa med glädje.

Written by Niclas Berggren

6 december 2010 den 4:58

Publicerat i matematik, nationalekonomi

13 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Låter mycket positivt att det är så med nationalekonomin. Neumans åsikt är intressant. Gäller förmodligen även genusvetenskap :-)

    Jens

    6 december 2010 at 6:26

  2. ”Back to Basics?”

    Kristian Grönqvist

    6 december 2010 at 11:11

  3. Trodde Kahneman fick priset tillsammans med Tversky, men han levde visst inte längre 2002. Bra val av pristagare iaf.

    Lennart W

    6 december 2010 at 11:29

  4. Bra citat!

    Marcus Linder

    6 december 2010 at 13:41

  5. Varnade inte den svenske nationalekonomen Erik Dahmén för att bli ”redskapsbodens fångar”?

    Micke

    6 december 2010 at 13:42

  6. Onekligen intressant citat, men vad jag förstår hade det inget specifikt med nationalekonomi att göra. Von Neumann var ju f ö, tror jag är allmänt accepterat, en av de största matematikerna genom tiderna, och som sådan gjorde han även banbrytande insatser inom spelteorin och beslutsteorin där hans bok Theory of Games and Economic Behavior med ekonomen Morgenstern ju anses särskilt central.

    Olof Johansson-Stenman

    6 december 2010 at 16:41

  7. Det har ingenting alls med nationalekonomi att göra; han talar om matematikens utveckling.

    Baphomet

    6 december 2010 at 17:11

  8. bapho
    visst men resonemanget kan väl tillämpas på nek eller?

    Helena

    6 december 2010 at 19:25

  9. Helena, visst kan det, och jag tyckte det var oerhört intressant att von Neumann skrev detta redan 1947, d v s innan nationalekonomin egentligen matematiserats i särskilt stor grad, tills jag insåg att stycket inte alls handlade om nek utan om matematik i sig.

    Olof Johansson-Stenman

    6 december 2010 at 19:29

  10. Matematiken har ju en historia över att ”ren” matematik som inte är tillämpad senare har visat sig ha praktiska användningsområden. Samtidigt har ju von Neumann rätt i att det finns sjukt mycket matematik som kanske aldrig kommer att användas praktiskt. Det är ju tråkigt, men jag fattar inte vad han menar med ”grave dangers”.

    Daniel

    6 december 2010 at 19:40

  11. Daniel: Du får mig att tänka på detta konstaterande, från en artikel som nämner en annan artikel som granskar om teoretiska artiklar i Journal of Economic Theory har legat till grund för empiriska undersökningar i andra artiklar:

    ‘In one investigation, Coelho and McClure identify the JET articles published in 1980 and containing at least five lemmas. They find that there were 12 such articles. They then investigate the articles that cite those 12 papers. As of June 2006, there were 237 articles that cite the 12 JET articles. They report that of 237, only nine utilize data. Of the nine, only two articles attempt a direct empirical assessment of the model’s results, and zero render a judgment of “accept” or “reject.” Coelho and McClure conclude: “the originating articles have to date defined no operational propositions” (2007, 13).’

    Niclas Berggren

    6 december 2010 at 19:53

  12. Inom nationalekonomin så tycker jag ”grave dangers” kan vara en passande beskrivning för denna tendens. Inom matematiken ser jag det dock bara som ett roligt resursslöseri.

    Daniel

    6 december 2010 at 20:01

  13. Eric Falkenstein har skrivit en mycket intressant recension av Nassim Talebs senaste bok. Recensionen innehåller ganska många olika spår, bland annat om matematik inom nationalekonomi:
    ”Unfortunately, the idea that some rigor is good got turned into an arms race in rigor.”

    Påminner inte så lite om ett annat citat, tillskrivet Kenneth Boulding:
    ”Mathematics brought rigor to Economics. Unfortunately, it also brought mortis.”

    Dennis

    7 december 2010 at 11:54


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: