Nonicoclolasos

Gifta kvinnors efternamn

Det traditionella har länge varit för kvinnor som gifter sig att ta sina makars efternamn. Alla gör dock inte det. Vad kännetecknar dem? Ett svar ges i studien ”Women’s Marital Naming Choices in a Nationally Representative Sample”, publicerad i Journal of Family Issues:

We explore women’s marital naming choices using the 2004 American Community Survey (ACS). Six percent of native-born married women have nonconventional surnames. Nonconventional surnames include hyphenated surnames, two surnames, and women who kept their own surname at marriage. Characteristics associated with nonconventional surname use include younger age, being other than White non-Hispanic, a large age difference between spouses, and higher educational attainment. Women with a master’s degree have odds of using a nonconventional surname that are 2.8 times higher than those who have less than a bachelor’s degree, whereas women with a professional degree have odds that are 5.0 times higher, and women with a doctorate have odds 9.8 times those with less than a bachelor’s degree.

Fem reflexioner:

  1. Ett skäl till att högutbildade kvinnor vill ha kvar sitt ursprungliga efternamn, ensamt eller tillsammans med makens efternamn, är sannolikt att de har en egen karriär och att de är kända under det ursprungliga efternamnet.
  2. En intressant fråga är hur samkönade par gör när de gifter sig. Min gissning är att de i högre grad än heterosexuella par har okonventionella efternamn — kanske har t.o.m. en majoritet av dem det.
  3. Romantik torde spela en viktig roll för att vilja ha samma efternamn: synen att man ger upp sin eget liv och smälter samman i evig lycka. (Varför tar inte lika gärna män sina fruars efternamn?)
  4. Barn kan också påverka: måhända vill personer som planerar att skaffa barn att alla ska ha samma efternamn, för att skapa större sammanhållning i familjen.
  5. Hur ser det ut om 100 år? Är gemensamma efternamn helt passé då?

Written by Niclas Berggren

12 december 2010 den 7:19

Publicerat i forskning, kön, namn, tradition

18 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. En annan grej är att barn till föräldrar med olika namn får sammansatta namn nu för tiden. Så vad händer när de barnen gifter sig? Tre namn? Då kan vi börja tala om ”okonventionella” namn! Och deras barn sen?

    Yrla

    12 december 2010 at 7:47

  2. Yrla:

    Barnen får inte sammansatta namn officiellt. Namnlagen förbjuder skapandet av nya dubbelnamn.

    I folkbokföringen har de den ena förälderns efternamn som sitt efternamn, och den andra förälderns efternamn som mellannamn.

    När du ser namnet Pelle Lindgren-Andersson på ett barn till en Lindgren och en Andersson så heter han officiellt Pelle Lindgren Andersson där endast Andersson är efternamn. Lindgren ärvs inte av kommande generation. Därför sker inte någon ackumulering av namn.

    Samma sak gäller personer som skaffar dubbla namn vid äktenskap. Officiellt har de ett mellannamn och ett efternamn, inte ett dubbelt efternamn.

    Karl Avedal

    12 december 2010 at 10:14

  3. Man kan ju också gå över till den spanska namntraditionen med två efternamn:

    ”The first surname is the father’s first surname, and the second is the mother’s first surname”

    http://en.wikipedia.org/wiki/Spanish_naming_customs

    Jakob

    12 december 2010 at 11:03

  4. Visste inte detta, karl. Fast vad hindrar ackumulering av fler mellannamn?

    Pelle Lindgren-Andersson gifter sig med Ebba Nilsson och deras barn får ett två mellannamn: William Nilsson-Lindgren-Andersson?

    Yrla

    12 december 2010 at 11:03

  5. där jag bor i quebec skedde en stor förändring i detta beteende när den myndighet som ansvarar för folkbokföring införde en avgift på flera hundra dollar för namnbyte, innan var det gratis i samband med giftermål. kombinera detta med en hög andel familjebildningar där man inte är gifta och det blir som nyanländ svårt att med hjälp av efternamn kartlägga parrelationer…

    hojo

    12 december 2010 at 11:36

  6. Hur är det i Danmark? Har fått för mig att folk där har dubbelnamn mest hela tiden. Anders Fogh Rasmusen till exempel. Byter kvinnor namn där när de gifter sig eller?

    Sen har jag märkt bland feministiska aktivister att man ser ner på oss som har bytt namn i samband med äktenskap.

    Jenny

    12 december 2010 at 11:52

  7. Det skulle också vara intressant att se om kvinnor som gifter sig för andra gången är mer eller mindre benägna att byta efternamn.

    Jag har flera bekanta där både mannen och kvinnan bytte till ett helt nytt efternamn i samband med att de gifte sig. Skulle det också räknas som okonventionellt? Inte enligt abstractet, och hela artikeln kostar pengar att läsa.

    Sten

    12 december 2010 at 11:53

  8. För ett tag sen såg jag den här rapporten om hur barnens efternamn bestäms.

    http://bit.ly/eb4QLE

    Tor

    12 december 2010 at 12:05

  9. Kan det vara så att ackumelrandet av mellannamn är föräldrarnas subtila hämnd för allt curlande under barnens uppväxt? Efter att under en hel uppväxt fått banan sopad ställs de när de mött en livspartner slutligen inför ett svårt val: Ska man spara på mammas eller pappas namn? En modern initiationsrit i vuxenlivet?

    Jonas Vlachos

    12 december 2010 at 12:30

  10. Det är egentligen en diskussion om bortskämdehet och just curlande, samvarierande med den framväxande kvinnliga medvetenheten.
    Men naturligtvis en förfärligt opraktisk sådan…

    Men mest för att folk tror att dom är vad de heter. Ungefär som att män utan utstrålning köper sig en BMW som sköter utstrålningen åt dem.
    Men det är intressant att fundera på, vilken barndom barn med dubbelnamn har haft och i vilken utsträckning det har påverkat deras personlighet.
    I jämförelse med barn vars föräldrar har enats om ett.

    Man kan ha samma funderingar kring antagna namn. Varför byter man och hur påverkar den inställningen barnens uppväxt?..

    Kristian Grönqvist

    12 december 2010 at 13:15

  11. Jag tycker det är både romantiskt och enklast med att båda antar ett nytt efternamn. Annars kan man väl anta att det är intressant för nätverken, att veta vilka som hör ihop eller ej. Frågan är om släkten eller den äkte hälften är mest intressant, också med tanke på att kvinnan nu också kan ha mer intressanta positioner i samhället.
    Sedan är det idag, med alla skilsmässor och barn åt alla håll, gammaldags tänkt att vilja föra sitt släktnamn vidare i tydliga familjeled. Kanske kan de som gifter om sig, behålla sitt tidigare giftenamn som ett mellannamn, för barnens skull, medan barnen tydligt enbart har ett.

    Camilla

    12 december 2010 at 13:37

  12. Yrla, Jonas:

    Namnlagen medger endast ett mellannamn. Dessutom har man inte rätt att ärva förälders mellannamn. Av dessa skäl kan ingen ackumulering ske.

    Pelle Lindgren Andersson i exemplet ovan kan inte låta sina barn heta Lindgren i mellannamn, däremot kan barnen få Andersson som mellannamn, ifall de får mammans efternamn.

    Notera att det finns tre sorters namn i Sverige: förnamn, mellannamn och efternamn. Förnamn kan man ha flera av, men man får bara ha 0-1 mellannamn och man måste ha exakt 1 efternamn.

    Karl Avedal

    12 december 2010 at 14:17

  13. Jag ville ta min frus efternamn, men för min fru var det otänkbart med något annat än mitt. I hennes land använder de just den spanska regeln, och det var vad hon också ville följa, så så blev det.
    Dvs hon behöll sitt eget efternamn som mellannamn och tog mitt som sitt nya.

    Men sen är det det här med barn. Enl. iaf hennes lands system får barnen då samma mellannamn och efternamn som mamman. Detta är dock INTE tillåtet i Sverige upptäckte vi när vi försökte. För att barnen ska få mammans gamla efternamn som sitt eget mellannamn, måste mamman ha behållt sitt gamla efternamn. En lösning är förstås att hon ser till att byta just när det är dags att namnge barnen…

    De svenska reglerna suger.. :-(

    Lennart W

    12 december 2010 at 15:46

  14. Karl: Intressant det där med namnlagen. Det skulle i så fall betyda att Marie-Louise Ekman (konstnären) bara bluffar när hon påstår att hon egentligen heter Marie-Louise Fuchs De Geer Bergenstråhle Ekman. Se t.ex. följande artikel: http://www.dn.se/2.738/2.782/mangtydlig-1.527855

    guggebonds

    12 december 2010 at 20:14

  15. guggebonds: Bluffar och bluffar. Det beror väl på om man anser att folkbokföringen har rätt eller inte.

    Enligt folkbokföringen heter hon Marie-Louise Ester Maude Ekman där Marie-Louise, Ester och Maude är förnamn och Ekman efternamn.

    Karl Avedal

    12 december 2010 at 20:22

  16. Ah, jag förstår. Det är alltså bara ett utslag av vilseledande journalistik. När man har en artikel med en sammanställning med basfakta om intervjuoffret så borde man kunna kräva att det ska framgå vad som är typ ”artistnamn” och vad som är det riktiga namnet.

    guggebonds

    12 december 2010 at 20:40

  17. Nää Guggebonds, vi har nog egentligen rätt. Hon vill bara att hennes ”artistnamn” skall vara en reklampelare, för något, vars betydelse uppenbarligen undflyr mig.
    Att hon blivit dumpad gång på gång, att hon gillar variation eller bara som namesdropping…take your pick.

    Kristian Grönqvist

    12 december 2010 at 21:48

  18. Men namnlagen i sin nuvarande form är inte jättegammal. Det finns fortfarande kvar folk som sedan tidigare faktiskt heter de Geer Bergenstråhle Ekman och liknande.
    Namnlagen kan lika lite som andra lagar gälla retroaktivt.

    En intressant sak är att inte ens svenska myndigheter vet hur namnlagen ser ut och fungerar. Mitt namn är av formen Förnamn Flicknamn Makesefternamn, där Flicknamn definitionsmässigt är ett mellannamn. Lik förbannat har nio av tio myndigheter sorterat in mig under Flicknamn, och brukar inte hitta mig i registren när jag presenterar mig med Makesefternamn. Nötter.

    Spillulle

    14 december 2010 at 0:37


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: