Nonicoclolasos

Bin känner igen ansikten

En av de få saker jag tycker om med vintern är att för mig skrämmande djur, som getingar och bin, inte far omkring. Varma somrar har den nackdelen att dessa insekter återfinns i riklig mängd. När jag läste om studien ”Configural Processing Enables Discrimination and Categorization of Face-Like Stimuli in Honeybees”, publicerad i Journal of Experimental Biology, blev jag först orolig:

We showed that bees succeeded in discriminating both face-like and non-face-like stimuli and categorized appropriately novel stimuli in these two classes.

Skälet till min oro var att jag ofta inte är så snäll mot bin: jag viftar och försöker slå på dem. Om de kan identifiera ansikten kanske de återkommer och hämnas? När jag läste vidare i presentationen av studien lugnades jag dock något:

So bees do seem to be able to recognise face-like patterns, but this does not mean that they can learn to recognise individual humans. They learn the relative arrangements of features that happen to make up a face-like pattern and they may use this strategy to learn about and recognize different objects in their environment.

Jag måste medge att de är fascinerande, de små liven. Bara de håller sig borta från mig…

Se även inläggen ”Djur och natur” och ”Den läskiga naturen”.

Written by Niclas Berggren

16 december 2010 den 15:08

Publicerat i biologi, djur

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag håller verkligen med om att det är skönt att slippa flygfän..
    Men VARFÖR kan ett bi känna igen ansikten?

    Camilla

    16 december 2010 at 16:45

  2. Camilla: Det är väl bra för dem att veta när de ska vara på alerten för att det finns någon i närheten som potentiellt stör sig på deras surrande.

    David Bergkvist

    16 december 2010 at 20:49

  3. Men borde de inte bara bry sig om vårt övriga kroppspråk? Eller tror de att vi snabbt ska äta upp dem när de flyger förbi?

    Camilla

    16 december 2010 at 20:56

  4. Camilla: Jag tror inte det har så mycket med ansikten att göra, utan det handlar nog mer om en generell förmåga att känna igen olika slags former. Bin kan tydligen skilja mellan ansikten och icke-ansikten, men inte mellan olika ansikten. Detta säger något om deras förmåga, men den är inte nödvändigtvis kopplad till ansikten. I ett annat experiment kanske de skulle kunna skilja på ölflaskor och paraplyer, men inte skilja på olika slags ölflaskor.

    Rickard

    16 december 2010 at 22:27

  5. Jag kan tänka mig en anledning till, som om den stämde inte skulle vara särskilt trevlig. Vi försvar av sin bikupa har kanske bin lärt sig att sticka djur i deras ömtåligaste delar, eftersom det är effektivast att sticka dem i huvudet som är mest oskyddat. Låter ungefär som jag skulle planerat det om jag hade fått styra evolutionen…

    Kristian Grönqvist

    16 december 2010 at 22:53

  6. Förvånar mig inte, jag har noterat att getingar jäklas med oss -medvetet.
    I min husbil har jag haft en geting som låtsades inte veta var den kom in (genom en springa på ett fönster, jag såg det nog)
    Den for omkring och spanade medan den låtsades leta efter utgången genom att ”förvirrat” studsa mot olika ytor.
    När jag så gav den en dos av min Radar-burk flög den omedelbart rakt mot springan och ut.

    Jag har skrivit en novell om en fluga också.
    Nu får ni försöka hålla ut tills jag publicerar min novellsamling.

    Kul Jul om det är något kvar av den, jag har klarat av den och glömt den.
    Den är mest som ett litet geting-stick.

    Hans

    25 december 2010 at 9:46


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: