Nonicoclolasos

Problem med pengar till kommunerna

Under krisen och valrörelsen höjdes många röster för ännu större bidrag från staten till kommunerna. Argumentet för verkade vara att sådana bidrag skulle öka sysselsättningen inom de välfärdsproducerande områdena (skola, vård, omsorg). Problemet är bara att det är svårt att tillse att pengarna går just till det ändamålet. De kan istället gå till tjänstemän och administrativ verksamhet; eller så kan medel av detta slag användas till att låna mindre eller betala av på skulder. Just det senare finner John Cogan och John Taylor belägg för när det gäller stimulanspaketet från den federala regeringen i USA. Se detta talande diagram:

De skriver:

The bottom-line is the federal government borrowed funds from the public, transferred these funds to state and local governments, who then used the funds mainly to reduce borrowing from the public. The net impact on aggregate economic activity is zero, regardless of the magnitude of the government purchases multiplier.

Resultat som dessa kan vara värda att beakta nästa gång det krävs mer pengar från staten till kommunerna. Inte därför att det nödvändigtvis blir som resultaten ovan visar utan därför att det mycket väl kan bli så. Frågan är, mot denna bakgrund, om det inte finns bättre sätt att använda pengarna på, där risken för utebliven stimulans är mindre. Skattesänkningar kanske?

About these ads

Written by Niclas Berggren

19 december 2010 den 6:19

2 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. Med tanke på att amerikanska delstater generellt (och exempelvis Californien specifikt) har sämre kreditvärdighet än den federala staten, så skulle det kunna vara så att den offentliga sektorn som helhet sparar mycket pengar på att föra över lån från delstaterna.

    Ännu viktigare är antagligen att man minskar den uppfattade risken för default hos någon stat, och minskar risken för allt för desperata besparingsåtgärder (jfr Grekland) i delstaterna. Det finns därför ett egenvärde i att delstaternas skuldbelastning minskar.

    Det är inte heller omöjligt att marknaden skulle tvingat fram den minskade upplåningen även utan federala pengar. Kausalitet är inte visad.

    Denna omskyffling av lån kan alltså ha en negativ nettokostnad för det offentliga, samt verka stimulativt. Isåfall får man väl säga att det är en rätt prisvärd åtgärd.

    Nackdelen vore förstås risken för moral hazard – delstater beter sig sämre framöver för att de vet att Washington hjälper till när det blir tufft.

    Karl Avedal

    19 december 2010 at 18:56

  2. Sedan frågar jag mig om det överhuvudtaget ska vara statens uppgift att stödja kommunerna finansiellt—dessa har ju egna inkomster (inklusive skatter) och möjligheten att låna själva. Som vi vet brukar folk vara ansvarsfullare när de själva måste ta konsekvenserna av sitt handlande, och det vore (ur detta perspektiv) bättre att staten inte ingrep utanför absoluta krissituationer, då som någon sorts ”last resort”.

    På rakarm kan jag bara se två grunder varför staten skulle hjälpa i andra fall, nämligen att staten ofta kan låna till bättre villkor och att demografiska faktorer kan missgynna individuella kommuner (med ett motsvarande gynnande av andra). Här kan man dock argumentera att ett statligt ingripande har negativa effekter på marknadskrafterna på finansmarknaden, mellan kommunerna, osv.

    michaeleriksson

    19 december 2010 at 22:34


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: