Nonicoclolasos

Kan en handling vara irrationell?

Mario Rizzo presenterar Ludwig von Mises förståelse av begreppet rationalitet. Den senare skriver:

The concepts rational and irrational are not applicable to ends at all. Whoever wishes to pass judgment on ends may praise or condemn them as good or evil, fine or vulgar, etc. When the expressions “rational” and “irrational” are applied to the means employed for the attainment of an end, such a usage has significance only from the standpoint of a definite technology. However, the use of means other than those prescribed as “rational” by this technology can be accounted for in only two possible ways: either the “rational” means were not known to the actor, or he did not employ them because he wished to attain still other ends perhaps very foolish ones from the point of view of the observer. In neither of these two cases is one justified in speaking of “irrational” action.

Action is, by definition, always rational. One is unwarranted in calling goals of action irrational simply because they are not worth striving for from the point of view of one’s own valuations. Such a mode of expressions leads to gross misunderstandings. Instead of saying that irrationality plays a role in action, one should accustom oneself to saying merely: There are people who aim at different ends from those that I aim at, and people who employ different means from those I would employ in their situation.

Jag undrar hur von Mises hade betraktat det beteendeekonomiska synsättet, att en handlande individ kan vara irrationell om de medel som denne skulle kunna använda för att mest effektivt uppnå ett givet mål är kända men ändå inte används. Ett möjligt svar: Den utomstående betraktaren och individen själv insåg vid bedömningstillfället inte det mål mot vilket han egentligen strävade. Ett snarlikt möjligt svar: En individ består av flera jag, t.ex. jag-idag och jag-imorgon, och det som ter sig irrationellt för jag-imorgon är inte irrationellt för jag-idag: den förres etikettering av en handling som ”irrationell” handlar då om att skapa en ”grov missuppfattning”, för att knyta an till von Mises formuerling, därför att detta handlar om att ogilla ett annat mål. (Jag har skrivit om jag-idag och jag-imorgon tidigare: här och här).

En vidare fråga: Om varje handling per definition är rationell, vilken är poängen med att alls använda begreppet?

Written by Niclas Berggren

14 januari 2011 den 4:58

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Om man slutar kalla handlingar för irrationella kanske man blir lite mer ödmjuk mot andras sätt att leva.

    Helena

    14 januari 2011 at 7:07

  2. Helt enig med din slutpoäng: Skall det vara meningsfullt att tala om irrationalitet (eller kanske orationellt beteende, eftersom en irrationell person på svenska kan betyda ungefär en icke förutsägbar person) kan man inte definiera bort existensen av den från början.

    Olof Johansson-Stenman

    14 januari 2011 at 14:40

  3. Håller också med slutpoängen. Men vet inte om Mizzo menar att alla handlingar tjänar det syfte individen lagt upp, eller att alla handlingar, oavsett syfte, är rationella, för att alla syften är ”likvärdiga” (i det senare fallet skulle syftet snarast definieras av handlingen).

    Veronika

    17 januari 2011 at 21:28


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: