Nonicoclolasos

Skepsis mot barn

Vilken filosof gav uttryck för denna syn på barnafödande?

Marguerite knows that I do not want children, not at all. I have no desire to bring someone else into a new life of misery.

Nej, det var inte Schopenhauer; inte heller BenatarFehige eller Shiffrin — utan Wittgenstein! I totally agree, of course.

Written by Niclas Berggren

14 januari 2011 den 14:29

Publicerat i barn, etik, filosofi, lidande

11 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Nej, det kan man ju förstå, men om det rör sig om ett potentiellt gott liv är det ju mindre självklart.

    Olof Johansson-Stenman

    14 januari 2011 at 14:42

  2. Låter som en ren rationalisering i mina öron. Dessutom är det sorgligt att man inte ens vill försöka göra det bättre för sina eventuella barn.
    ”Life of misery”, är det måhända Wittgensteins egna liv som avses då kanske?
    Nä, skärpning gott folk! Världen är kanske dålig på sina håll, men det betyder inte att vi måste bestämma oss för att inte låta en ny generation ta del av den.

    .perpotator

    14 januari 2011 at 14:49

  3. Olof
    Definiera ett gott liv, tack :)

    Camilla

    14 januari 2011 at 14:49

  4. Olof Johansson Stenman

    Roligt att se dig kommentera här igen. Har saknat dina sakliga inlägg som ger bra kritik av bloggaren.

    Johannes

    14 januari 2011 at 14:50

  5. Men om ens barn kanske kommer göra en massa andra människors liv något mindre miserabelt?

    Camilla

    14 januari 2011 at 15:03

  6. Förstår verkligen inte Wittgensteins gnäll – om man inte gillar att vara vid liv kan man ju enkelt åtgärda den saken.

    Spillulle

    14 januari 2011 at 15:24

  7. Wittgenstein har sagt många pärlor men just det här är lite för subjektivt.

    Från Ray Monk eller? Väldigt läsvärd biografi annars.

    Måste annars hålla med Spillulle. Wittgenstein hade ju inga problem med karaktären på det sättet. Just do it.

    Gustav Engström

    14 januari 2011 at 16:26

  8. @ Spillulle och Gustav

    Det finns många skäl att inte avsluta ett liv man finner miserabelt. Omsorg om anhöriga tror jag ofta är det viktigaste.

    Carl

    14 januari 2011 at 17:28

  9. Absolut. Men nu var det ju inte frågan om att ta sitt eget liv, utan om att förutsätta att ens ofödda barns hypotetiska liv skulle te sig så eländigt att det inte vore värt att leva.
    Om ens liv är värt att leva eller inte kan man ju tycka att var och en borde få avgöra själv. Man ska vara väldigt arrogant och självtillräcklig för att göra det åt någon annan i alla fall – även sitt ofödda barns.

    Spillulle

    14 januari 2011 at 19:28

  10. Jöns

    15 januari 2011 at 1:14

  11. Carl, håller med!

    Lite off topic kan ju nämnas att Wittgenstein i stort sett sökte döden som soldat i 1:a världskriget genom att självmant åta sig de farligaste vaktpassen och uppdragen.

    Ganska rationellt tycker jag om man vill spara sin familj så gott det går.

    Gustav

    15 januari 2011 at 7:44


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: