Nonicoclolasos

Etikett kontra effektivitet

Jag fann nationalekonomen Eric Cramptons tolkning av etikett intressant. Han ser etikett som ett sätt att signalera rik och privilegierad bakgrund, avsedd att separera de fina människorna från de mindre fina:

If you could deduce etiquette from logic, it wouldn’t be etiquette. If it’s not a costly signal, it can’t induce the separating equilibrium that keeps the farm boys like Scott and me from having airs when dining with our purported betters. Down with the tyranny of etiquette and its oppressive class-entrenching function! Up with efficiency!

Jag anar att Magdalena Ribbing mår illa av stridsrop av detta slag — men jag undrar om inte Crampton har en poäng. Varför anses vissa sätt att hålla besticken finare än andra? Ett möjligt svar skulle kunna vara att etiketten dikterar de mest effektiva sätten att bete sig. Genom beprövad erfarenhet har det kunnat klarläggas att man uppnår ett visst mål (t.ex. mättnad på så kort tid som möjligt eller mättnad med största möjliga sociala utbyte) bäst genom att äta på ett visst sätt. Det kan vara så, men om Crampton har rätt är det snarare tvärtom: att etikettens upprätthållare är beredda att offra effektivitet för att kunna framställa sig som mer distingerade. Vem som har rätt borde kunna fastslås genom empirisk analys.

Written by Niclas Berggren

15 januari 2011 den 6:02

Publicerat i effektivitet, etikett

13 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag ser etikett som en koordinationsmekanism. Det är bättre för alla om alla beter sig likadant vid middagsbordet.

    Nek:are

    15 januari 2011 at 7:28

  2. Vad Crampton säger är väl relativt självklart men borde generaliseras. Etikett är bara ett särfall av alla möjliga manér som människor lägger sig till med för att markera att de tillhör den, i deras egna ögon, mest populära gruppen. Vilken grupp som anses populär är väl för det mesta högst subjektivt.

    guggebonds

    15 januari 2011 at 10:10

  3. Etikettsregler existerar för att underlätta för främlingar att interagera på ett opersonligt vis. Många av de traditionella reglerna för hur man ska hantera besticken har t ex sitt ursprung i att signallera att man inte avser använda dem som vapen mot sin värd. Lever man i en rural miljö träffar man aldrig någon man inte är släkt med eller har känt hela sitt liv, och behöver därför inga etikettsregler.

    Baphomet

    15 januari 2011 at 11:09

  4. Baphomet

    Hur kommer det sig i så fall att etiketten varierar mellan sociala grupper? Det ökar snarare risken för konflikt när man möter andra, om man inte förstår deras sätt att äta och uppföra sig.

    Ronald

    15 januari 2011 at 11:26

  5. Etiketter innebär också bekvämlighet, att bara behöva finslipa anpassningen till andra. Men om vi nu blandar oss alltmer, kommer behovet av ökad tolerans till. Man måste lära sig att också vara bekväm med att andra följer andra etiketter. Kanske är en naturlig följd att funktionen istället kommer bli viktigare? Detta skulle kunna förklara vurmen för friluftskläder i citymiljö:)

    Camilla

    15 januari 2011 at 12:15

  6. Tekniska hjälpmedel, som dörrar som öppnas av sig själva, hjälper till att ta bort behovet av vissa etikettregler.

    Camilla

    15 januari 2011 at 12:17

  7. Klart att Crampton i allt väsentligt har rätt. Jag finner det lite sorgligt att så många, inte minst unga, har ett så stort intresse för etikette och hur man bör uppföra sig i offentliga sammanhang.

    Etikettexperter som Ribbing utgör en negativ externalitet och borde beskattas! Frågan är bara hur…

    Olof Johansson-Stenman

    15 januari 2011 at 15:20

  8. ”Fint bordskick uppfanns av redan mätta personer”

    Minns inte vem som sa det, men det har en poäng tycker jag.

    Lennart W

    15 januari 2011 at 17:35

  9. Nu sysslar ju Ribbing normalt inte med etikettsfrågor, vad hon än påstår. Det övervägande flertalet av de frågor hon besvarar är av typen ”Jag är bjuden på middag hos några vänner. Måste jag ta med mig en present?” Mot sina vänner kan man naturligtvis bete sig som man vill—den enda gränsen sätts av vad de står ut med. Etikett, å andra sidan, reglerar beteende mot människor man inte känner.
    I Stockholm konfronteras man dagligen med nyinflyttade från landet, som aldrig har haft något att göra med personer de inte är släkt med och som inte är vänner till familjen, och därför behandlar främlingar som om de vore döda föremål som är i vägen. Eftersom jag har en bestämd känsla av att många av bloggens läsare passar in på denna beskrivning vill jag komma med ett litet tips: Om man absolut är tvungen att passera en främmande människa på mindre än 45 centimeters avstånd, t ex därför att man måste gå förbi en kassakö för att lämna livsmedelsaffären, så bör man säga ”Ursäkta”. Att pressa sig förbi med bortvänd blick är ingen käck revolt mot mossiga konventioner, utan ett uttryck för förakt för andras integritet.

    Baphomet

    15 januari 2011 at 18:31

  10. Jag tillhör säkert dem som Baphomet menar. Här i obygden om folk kommer inom rächåll så slår vi till dem eller om de råkar vara fruntimmer frågar vi om vi skall äta frukost tillsammans

    Kristian Grönqvist

    15 januari 2011 at 18:51

  11. Jag tycker sjalv att Ribbing har en valdigt sund installning till etikett och att dessa regler ar sallan overdrivna eller irrationella (kan nagon ge ett exempel pa motsatsen?). Daremot kan det, utan kunskapen om etikett, vara svart att veta vilket bestick som anvands till skaldjuren och vilken kniv till kottet, men man borde kunna komma fram till samma slutsats med eget experimenterande. Etikett kan ses som formedlande av kunskap.

    pontus

    15 januari 2011 at 21:29

  12. Jag gillar lagom med etikett.

    Cecilia

    16 januari 2011 at 1:09

  13. Slipstvång är irrationellt

    Robert

    16 januari 2011 at 19:04


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: