Nonicoclolasos

Bör företag få diskriminera?

Ett homosexuellt par nekades att bo på ett litet hotell i Storbritannien. Nu har de tilldömts skadestånd. Den liberale bloggaren Bengt Held kommenterar hotellägarnas diskriminering och argumentation:

Det blir närmast patetiskt att de snackar om hot mot sin religionsfrihet. Inget hindrar dem att utöva sin religion. Men att tjäna pengar på att hyra ut rum är inte någon religiös ceremoni. Och givetvis gäller samma sak för folk som är muslimer, judar eller grönhåriga. Inte heller ska politiker från Nationaldemokraterna har laglig rätt att neka svarta att hyra rum (med hänvisning till att det vore emot deras egna policy) om de bedriver motsvarande verksamhet.

Jag ber att få anmäla en avvikande mening. Jag anser att hotellägare, och andra privata näringsidkare, bör ha laglig rätt att exkludera vissa kategorier av kunder om de så önskar. Varför då?

  • Exkludering kan vara bra, oförarglig eller dålig. Problemet med ett allmänt förbud mot exkludering är att inte bara den dåliga utan att all exkludering försvinner. Bra exkludering kan, i mitt tycke, röra rökare och barnfamiljer, för att ta två exempel.
  • Det finns skäl att tro att dålig exkludering (dvs. diskriminering) är ett begränsat problem i en välfungerande marknadsekonomi — se ekonomipristagaren Gary Beckers bok härom. Skälet är att exkludering innebär att ett företag accepterar kostnader som icke-exkluderande konkurrenter inte får. Man tackar nej till personal på andra grunder än låg produktivitet; man tackar nej till betalande kunder; man väljer en dyrare leverantör, etc. I en dynamisk konkurrensprocess missgynnas därför ofta exkluderande företag.
  • Ett reciprocitetstänkande förstärker min skepsis mot ett förbud: även om jag ogillar vissa typer av exkludering, t.ex. mot homosexuella, kan någon annan gillla dem, och i ett slags kontraktstänkande bör vi respektera varandras olika synsätt. Om jag vill beskära andras önskan att exkludera är sannolikheten hög att de vill beskära min önskan att exkludera.
  • Man kan även anföra ett harmoniargument: genom ett förbud påtvingas affärsägare kunder de inte önskar, vilket riskerar att skapa ytterligare friktioner och t.o.m. hat. Det gynnar inte de grupper som affärsägarna vill exkludera, att det underliggande avståndstagandet fördjupas: icke-exkluderingen är bara ett ytligt fenomen som inte förändrar djupt liggande uppfattningar.
  • Det finns slutligen risk för ett sluttande-plan-skeende: när privat ägande regleras på ett område kan det komma att regleras på fler områden, vilket kan riskera att försämra ekonomisk dynamik och tillväxt.

Notera alltså att det går utmärkt att förena uppfattningen att exkludering bör tillåtas med uppfattningen att många typer av exkludering är dålig och bör motverkas, t.ex. genom egen bojkott och genom uppmaningar till andra att också bojkotta. Kunder kan exkludera tillbaka! Själv skulle jag aldrig få för mig att stödja det bigotta religiösa paret som utestängde det homosexuella paret med mina pengar, och jag skulle kritisera vänner till mig om de gav ett sådant stöd. Detta är en frivillig markering, som jag tror kan ha stor effekt. Detta synsätt uppfattar jag som genuint liberalt.

Se även inläggen ”Diskrimineras fula?”, ”Diskrimineras homosexuella i Sverige?””Minskar marknadsekonomin löneskillnaderna mellan könen?” och ”Kan och bör staten vara neutral?”.

Written by Niclas Berggren

19 januari 2011 den 4:26

29 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Fy f-n, det är därför jag aldrig skulle kalla mig liberal.

    Stockholmare

    19 januari 2011 at 6:38

  2. Det finns naturligtvis en avvägning mellan frihet och vad som skulle kunna kallas rättvisa här som på så många andra områden.

    I alla utvecklade västländer finns, tror jag, en lagstiftning mot diskriminering. Själv anser jag att detta är klokt även om det så klart innebär restriktioner för enskilda företagare av olika slag.

    En viktig positiv effekt av sådan lagstifting är enligt mig den normförändrande. Sådana effekter är visserligen svåra att mäta, men det innebär inte att de är små.

    Olof Johansson-Stenman

    19 januari 2011 at 7:29

  3. Läste Helds inlägg, och om man tar med meningen innan i citatet ges en lite annan bild:

    ”Om lagar ändras, vilket de gjort i Storbritannien, måste medborgare och företagare anpassa sig till dem. Det blir närmast patetiskt att de snackar om hot mot sin religionsfrihet. Inget hindrar dem att utöva sin religion. Men att tjäna pengar på att hyra ut rum är inte någon religiös ceremoni.”

    Han diskuterar alltså inte primärt om lagen är bra eller dålig, utan menar att man inte kan ignorera lagen med hänsyn till religionsfrihet. Jag håller f ö helt med i detta fall.

    Olof Johansson-Stenman

    19 januari 2011 at 8:28

  4. Olof: I ditt senare inlägg tar du upp två principiellt intressanta frågor: (i) Bör man lyda lagen, även i de fall man anser den felaktig? (ii) Kan det finnas olika lagtexter som kommer i konflikt med varandra vid diskriminering och är det då självklart att man bör lyda diskrimineringslagen snarare än andra lagtexter?

    Jag är inte alls lika säker som du, vad gäller (i), att man bör lyda lagen i alla fall. Det är förstås enkelt att uppmana andra som ogillar en lag att lyda den om man själv gillar den (vilket jag tror är fallet när det gäller Held); men antag att man själv ogillar den? Ser du t.ex. inget utrymme, principiellt, för civil olydnad?

    Vad gäller (ii) påminner detta mycket om Åke Green-fallet, där yttrandefrihet och religionsfrihet ansågs stå i konflikt med hetslagen. Det rörde sig alltså där om olika lagrum, och i det fallet menade HD att de senare (inte minst pga. EKMR) har företräde. Att religionsfrihet skulle ha företräde framför en lag rent allmänt, utan att den förra är skyddad i lagen, avvisar jag givetvis – men du ser ingen möjlighet till konflikt när lagrum tycks implicera olika saker?

    (Vad gäller min egen syn har förvisso religionsfrihet inget direkt med den att göra: man kan vilja diskriminera av religiösa skäl eller av vilka andra skäl som helst, det spelar ingen roll i min argumentation.)

    Niclas Berggren

    19 januari 2011 at 8:36

  5. Knepig fråga detta. Men tycker att det är en viktig skillnad om man diskriminerar på någon egenskap hos individen som hon kan förändra (såsom klädstil, rökning) eller en egenskap som hon inte kan förändra (etnicitet, sexuell läggning). Anser att lagstiftning mot diskriminering av den senare typen är bra i.o.m. att det verkar som att konsekvenserna av lagstiftningen övervägande varit positiva (tänker bl.a. på 60-talets USA och antidiskrimeringslagar mot svarta).

    Veronika

    19 januari 2011 at 9:17

  6. Niclas, visst anser jag att civil olydnad i vissa extrema fall är försvarbart, och t o m eftersträvansvärt, men inte i detta fall. Jag anser att detta medel bör användas sparsamt och också att individen som använder det måste vara införstådd med, och ta konsekvenserna av, sitt agerande.

    Ang (ii) så är det klart att det kan uppkomma, och inte sällan uppkommer, konflikter mellan olika lagtexter, där det inte alls är självklart hur domstolarna bör agera.

    Olof Johansson-Stenman

    19 januari 2011 at 10:14

  7. Veronika, håller med om att det är en viss skillnad, men jag tycker att det kan vara klokt att ha en diskrimineringslag även när det gäller sådant som man kan förändra.

    T ex tycker jag att det är klokt att man inte får diskriminera skäggiga muslimer och homosexuella som är öppna med sin läggning (vilket ju kan påverkas).

    Olof Johansson-Stenman

    19 januari 2011 at 10:21

  8. Niclas, jag undrar ändå om du inte överskattar marknadens effektivitet?

    Det som ffa fått mig att undrar över det är varför det krävts lagstiftning om rökfria miljöer. Jag gillar också exkludering av rökare från restauranger osv som jag går till, så i den meningen gillar jag alla rökförbud. Men i en väl fungerande marknad skulle ju inga såna ALLMÄNNA förbud behövas. Det skulle finnas en massa ställen MED rökförbud, där t.ex. jag skulle trivas, OCH en massa ställen där fick bolmas fritt vid maten, på bio, osv, osv, i fri konkurrens mot varandra. Men så blev det ju inte! Varför?

    Anar någon sorts prisoner’s dilemma-spel här, där jämvikten inte alls blir den som alla skulle tjäna mest på. Det är därför det ändå kan krävas tvingande lagstiftning. Eller?

    Lennart W

    19 januari 2011 at 11:26

  9. Lennart: En smart kommentar. Jag medger att det ligger en del i det du säger.

    Niclas Berggren

    19 januari 2011 at 11:28

  10. Dvs i Nash-jämvikt kanske ALLA hotell diskriminierar homosexuella par. Spelteori..

    Lennart W

    19 januari 2011 at 11:30

  11. Sorry, missade ditt senaste inlägg Niclas. Var precis sånt jag tänkte på.

    Lennart W

    19 januari 2011 at 11:33

  12. Hej Niclas!

    Som Olof riktigt påpekar fokuserar jag inte främst på om principen om lagar mot diskriminering är rätt eller inte. Jag är för den typen av lagar men eftersom jag har något bråttom ska jag inte blanda mig i det nu. Jag gillar annars debattera det. Men jag konstatera att det dessbättre är politisk enighet om den typen av lagar. (även m och sd är för dem).

    Min poänger var annars följande.

    1. Om vi har lagar mot diskriminering ska givetvis religiösa människor inte få undantag för dem om det inte handlar om religiösa ceremonier. Lagarna är en inskränkning av äganderätten (som jag alltså anser motiverad) men inte av religionsfriheten.

    2. Att någon hållt på med något sedan ett visst år betyder inte någon rätt att få göra samma sak när lagarna ändras.

    Det här två poängerna borde även du Niclas kunna hålla med om. Trots att vi är oense om man ska ha lagar mot diskriminering eller inte.

    När det gäller varför jag som liberal försvarar ”grupplagar” hänvisar jag till följande bloggpost.

    http://bengtheld.blogspot.com/2010/05/darfor-accepterar-jag-som-liberal.html

    Från bloggposten.

    ”Som liberal är jag för både äganderätten och rätten att bli diskriminerad. Men ibland handlar debatten om målkonflikter. Här är en sådan. Och jag är socialliberal. För mig är rätten att slippa bli diskriminerad prioriterad före rätten för företagare att få ha kvar en oinskränkt äganderätt.”

    Bengt

    Bengt Held

    19 januari 2011 at 12:46

  13. Bengt: Ja, vi gör lite olika avvägningar i frågan om huruvida denna typ av lagstiftning är önskvärd: du har en mer socialliberal inriktning, jag en mer ”klassiskt” liberal. Vad gäller dina två poänger håller jag med om dem. Alla ska ställas till svars som bryter mot existerande lagar, oavsett skäl till att bryta mot dessa lagar. Religion utgör inte något godtagbart skäl att befrias från kravet att lyda lagar. Däremot kan man, som jag är inne på i mitt svar till Olof ovan, tänka sig en komplikationsfaktor, om vissa saker (”religionsfrihet”) har lagskydd och där en målkonflikt träder in. Åke Green-fallet är ju ett exempel därpå, där hetslagen inte ansågs övertrumfas av rätt till utövande av religion (enligt EKMR).

    Niclas Berggren

    19 januari 2011 at 13:51

  14. Niclas

    Jag skulle kalla dig för ”nyliberal” men det där är ju semantik.

    Återigen, nu har det här inte något som helst med religionsfrihet att göra, att hyra ut rum. Den kopplingen var det däremot i Åke Green-fallet. Men ska en pastor eller imam få säga vad som helst i yttrandefrihetens namn.

    Även du Niclas är väl för lagar mot förtal. Även det kan ju vara inskränkningar av yttrandefriheten i vissa fall. Om en pastor menar att en människa i byn håller på att förstöra samhället genom att hålla satanistiska riter kan han mena att han säger det för sin religions skull. Det är dock kanske inte sant och även om det vore sant kan folk fällas för förtal i vissa situationer.

    Men visst är det avvägningar. Jag är själv mycket kritisk emot att bl.a. RFSL och Vänsterpartiet vill tvinga samfund att viga alla par som har rätt att ingå äktenskap. För mig är det inte förenligt med religionsfriheten även om det kan orsaka diskriminering som i andra situationer vore olaglig. Gillar politiker inte det får de istället helt avskaffa samfundens juridiska vigselrätt.

    När det gäller yttrandefriheten menar jag att den är mer ”skyddsvärd” än de flesta andra rättigheter bl.a. äganderätten.

    Jag har inga problem med att inskränka äganderätten med lagar mot diskriminering. Däremot är yttrandefriheten så central i ett fritt samhäll (bl.a. för att det ger dig rätt att kritisera andra lagar som du tycker är dåliga) att lagen om hets mot folkgrupp är synnerligen problematisk. Men när lagen är på plats ska den givetvis skydd HBT-personer lika mycket som etniska och religiösa minoriteter.

    Är det förbjudet för en imam att säga att judendomen är en cancersvulst i samhället ska det även vara förbjudet för en pastor att kalla homosexualitet för samma sak. Punkt. slut.

    Bengt

    Bengt Held

    19 januari 2011 at 14:02

  15. I den bloggpost jag tidigare länkade till förklarar jag mitt resonemang om lagen om hets mot folkgrupp

    ”Att lagen om hets mot folkgrupp är problematisk i sig för yttrandefrihetens har jag ofta skrivit här på bloggen. Jag menar det ska vara mycket svårt att bli åtalad och fälld för hets. Men skulle vi avskaffa hetslagen skulle polisen inte kunna stoppa nazistgrupper som delar ut broschyrer utanför en gaybar och en synagoga om att alla homosexuella och judar är kriminella och förtjänar att dö. För att förhindra sådana vidriga saker är jag emot att helt avskaffa lagen om hets mot folkgrupp.”

    Jag är för flera förändringar av lagen om hets mot folkgrupp.

    1. Saker som sägs i begränsade sällskap (som kyrkor, synagogor, partilokaler etc) ska inte omfattas av lagen om hets mot folkgrupp. Så var det fram till 1989 då lagen förändrades till att inte bara gälla spridning av hets på offentlig plats. Moderaterna och Folkpartiet röstade som ensamma partier emot det men båda partierna har tyvärr sedan accepterat förändringen.

    2. Brott mot hetslagen ska bara kunna orsaka böter, inte fängelse.

    3. Att ha hakkors på sig på offentlig plats ska inte kunna dömas som hets. Vill man förbjuda det får man använda andra lagar som ”förargelseväckande beteende”. Men en symbol i sig kan aldrig vara hets om den inte kombineras med något annat.

    Nåja, vi kanske nu börjar en annan debatt. :-)

    Bengt

    Bengt Held

    19 januari 2011 at 14:10

  16. Har bloggat på samma tema (och länkat hit då jag håller med Niclas) http://bit.ly/eTNXYV

    /Martin

    Martin

    19 januari 2011 at 14:36

  17. Tanken om att marknadsekonomin skulle självreglera problemen med diskriminering genom att slå ut diskriminerande företag är vacker men har vad jag vet inte något empiriskt stöd.

    Mycket därför att vi konsumenter sällan har kunskap om vilka företag som diskriminerar, har arbetsmiljöproblem i övrigt etc. Eller om vi har kunskap är den begränsad.

    Det vore bättre om ni som är emot den här typen av lagar ärligt erkänner att många fler blir diskriminerade och inte får möjlighet till upprättelse om vi avskaffa den typen av lagar. Men att ni tycker oinskränkt äganderätt är viktigare.

    Ca 1998 gjordes en enkät till ett antal arbetsgivare om vilka de skulle neka anställning. 20 % svarade ” ja, absolut ” till att vägra anställa någon som är homosexuell, ca 30 % svarade ”ja, troligen” på samma fråga. Vissa kanske invänder att siffrorna skulle vara betydligt lägre idag. Visst förhoppningsvis. Men det beror inte på att marknadsekonomin fungerar bättre idag utan därför att fördomar mot bögar och lesbiska minskat generellt i samhället. Istället skulle kanske fler idag än 1998 neka anställning för att någon är muslim.

    Bengt

    Bengt Held

    19 januari 2011 at 15:12

  18. Den bok om som Niclas hänvisar till visar tydligen bara att diskriminering kostar. Och det visste vi redan. Men ha inte som utgångspunkt att företagare måste vara rationella. De är lika styrda av känslor som andra. Typ fördomar.

    Bengt

    Bengt Held

    19 januari 2011 at 15:15

  19. Bengt: Jag brukar undvika begreppet ”nyliberal” för egen del.

    Och ja: det är troligt att fler blir diskriminerade om diskrimineringsförbud avskaffas (även om det kan finnas mekanismer som dämpar förekomsten därav). Denna kostnad får vägas mot kostnaderna av ett förbud, som bl.a. kommer till uttryck i mina punkter i inlägget, och för min del framstår de senare som högre.

    Niclas Berggren

    19 januari 2011 at 16:02

  20. Niclas

    Precis, och det är en avvägning. Att vilja avskaffa lagar mot diskriminering inom privata sektorn (jag gissar att du vill ha kvar lagarna inom den offentliga sektorn) är givetvis en respektabel åsikt som inte i sig ska blandas ihop med rasism och homofoi om vederbörande konsekvent vill avskaffa den typen av lagar för alla grupper.

    Att jag sedan inte håller med är en annan sak. :-)

    Bengt

    Bengt Held

    19 januari 2011 at 19:15

  21. @Lennart/Niclas: För det första håller jag fullständigt med om Niclas ursprungliga inlägg, ur såväl rättighetssynvinkel som rent konsekvensetiskt.

    Men att det skulle kunna vara en Nash-jämvikt att alla hotell diskriminerar tycks mig fullständigt orimligt. På mindre orter där det endast finns ett hotell (då blir det förvisso ingen spelteori alls) kanske man kan undkomma med diskriminering av detta slag, just eftersom någon konstruktiv konkurrens inte existerar. Men om en stad har 100 hotell och 99 diskriminerar skulle du som hotellägare kunna få hela den homosexuella befolkningen om du valde att inte göra det. Och kunna sätta monopolpriser, om du så önskar (i teorin, och ja, det är naturligtvis oxå en form av diskriminering – prisdiskriminering). Så det är strikt bättre att inte diskriminera.

    Att ”marknaden” sedan inte fungerat gällande rökförbud är väl inte nödvändigtvis sant. Det finns exempelvis åtskilliga caféer där det rådde rökförbud innan detta infördes på krogen. Och det är väl inte orimligt att se detta som en och samma marknad, även om caféerna då även hade ett frivilligt alkoholförbud (i bemärkelsen att de valde att vara kaféer och inte krogar), utöver rökförbudet.

    Petrus Boström

    19 januari 2011 at 19:45

  22. Petrus, visst är en Nash-jämvikt där alla företag diskriminerar statistiskt inte bara möjlig uten dessutom helt rimlig.

    Olof Johansson-Stenman

    20 januari 2011 at 16:37

  23. Olof, kan du åtminstone beskriva för mig vilka antaganden du har gjort för att dra en sådan slutsats? Eller är det mest en ”alla-företag-diskriminerar”-åsikt, som gör att det enda argumentet hämtas ur slutsatsen? Nash-jämvikt är ju ett teoretiskt begrepp (varför jag använde uttrycket ”i teorin”) för att folk inte skulle förväxla vad jag skrev med en verklighetsbeskrivning. Min invändning mot dagens marknadssituation är ju annars just att det är för lite marknad och för mycket planekonomi, varför liknelsen med en perfekt marknad haltar. Och därför är diskriminering möjlig.

    Petrus Boström

    21 januari 2011 at 8:45

  24. Petrus, du verkar anta att spelet ”marknaden” alltid konvergerar mot ett resultat där alla är så nöjda det går. Vad bygger du det antagandet på? Det KAN vara så, men behöver inte vara så om det ekonomiska beteendet också påverkas av fördomar och trackasserier mot ”avvikande” beteenden. Är ju inte ens säkert att ens homosexuella skulle våga ta in på ett ”böghotell” i ett samhälle som är väldigt intolerant mot homosexuella.

    Lennart W

    21 januari 2011 at 10:38

  25. Petrus, vad jag menar primärt är att i en teroretisk idealiserad standardvärld där alla företag vinstmaximierar och det finns icke-observerbara egenskaper hos t ex kunder eller potentiella anställda så är det helt rationellt för dessa företag att diskriminera statistiskt.

    Antag t ex att en arbetsgivare kan välja bland en svensk och en iranier. Antag vidare att alla mätbara egenskaper hos dessa individer är likadana, eller sammataget lika bra för arbetsgivaren.

    Dessutom finns en liten sannolikhet att iraniern varit med om traumatiska krigserfarenheter som i så fall kommer att inverka negativt på dennes arbetsförmåga. Vem är det rationellt för arbetsgivaren att anställa?

    Svensken så klart. Observera att detta gäller oavsett om iraniern verkligen varit med om traumatiska krigserfarenheter eller inte. Detta är f ö nationalekonomiska standardresultat; se t ex
    följande klassiska standardreferenser:

    Arrow, K. J. (1972), The Theory of Discrimination, in Discrimination in Labor Markets, edited by O. Ashenfelter and A. Rees, Princeton University Press, 3-33.

    Phelps, E. (1972), The statistical theory of racism and sexism, American Economic Review, 62, 659-661.

    Olof Johansson-Stenman

    21 januari 2011 at 15:59

  26. Lennart: Men en viktig poäng med (det teoretiska begreppet) en perfekt marknad är ju att den som diskriminerar substanslöst (till skillnad från det Olof beskriver) har en konkurrensnackdel jämfört med den som inte gör det. Det tycks dessutom rimligt att tänka sig att den icke-diskriminerande normen är self-enforcing, d.v.s. eftersom den som inte diskriminerar – allt annat lika – har en konkurrensfördel kommer fler att med tiden anta den normen, inklusive gamla bigotta knökar. Mer generellt, idén ”att marknaden alltid konvergerar mot ett resultat där alla alltid är så nöjda det går” (vilket snarare är en slutsats än ett antagande) bygger egentligen bara på antagandet att människor är rationella, i bemärkelsen att tillräckligt många människor är tillräckligt rationella (svårt att i verkligheten se någon som är fullt och helt rationell, antar jag). Det är inte ett perfekt antagande men ger överlag väldigt goda förutsägelser. Och om man i stället antar motsatsen, att folk är irrationella (eller att irrationalitet har större inflytande än rationalitet på människors ekonomiska beteende) så måste vi rimligtvis sluta argumentera. Då har jag ingen förhoppning om att någon förstår vad jag skriver, liksom att jag inte förstår vad någon annan skriver. Och då kan man lika gärna betala mer för ett paket russin än för tio, eftersom inga ekonomiska ”lagar” längre gäller. Antagandet om individuell rationalitet ger dock så pass bra resultat att det tycks direkt dumt (irrationellt…) att förkasta. Och så är ju nationalekonomin uppbyggd kring detta antagande (liksom liberalismen, vilket väl är en anledning till varför de två ofta går hand i hand).

    Olof: Jag håller med dig fullständigt. Och jag hoppas verkligen att jag inte har sagt något som antyder motsatsen. Det är ju skillnaden på vad som, om man tillåts vara politiskt inkorrekt, rimligtvis är att betrakta som rationell och godtycklig diskriminering. Den är ju fördomsfull i avseendet att en rent statistisk variabel förändrar väntevärdet på det ena alternativet, som då nedprioriteras, även om just denna individ kanske inte alls har någon sådan ”produktionsnackdel” (krigserfarenhet är ganska mycket mer än bara en produktionsnackdel, men eftersom vi diskuterar ekonomi så hoppas jag att det är ok att använda denna lite känslolösa formulering). Är förresten inte iranier i Sverige bättre utbildade än svenskar som är födda här? Nåväl, vi kan ju anta att det endast är som i ditt teoretiska exempel Olof. Det stämmer och i situationer där vidare informationssökning om individerna antingen är omöjlig eller väldigt kostsam och man måste fatta ett beslut på enbart dessa grunder så skulle diskriminering existera. Men liknande situationer står ju en himla massa människor, organisationer och företag inför varje dag, och den nästan universella lösningsmetoden är ju just att i ett pre-kontrakt-stadium öka informationen på olika vis. Anställningsintervjuer är rimligtvis ganska kostsamma, men värdet av att förbättra informationsläget är i vissa fall skyhögt. Liksom att banker utvärderar potentiella kunder, etc. Så den totala mängden diskriminering av i detta fallet invandrare beror väl (jag har inga data, dock) i ganska liten utsträckning på rationell diskriminering och betydligt oftare på godtycklig dito. Men det stämmer, ”marknaden” skulle inte eliminera den rationella diskrimineringen. Men vilket system skulle göra det? Vi har inte ens varit inne på alternativen. Att Illmar Reepalu bryr sig så lite om den judiska befolkningens upplevda förföljelse i Malmö – kan det ha att göra med att han inte skulle tjäna särskilt mycket (och riskera att förlora desto mer, mandatmässigt) på att ta ställning för en försvinnande liten minoritet? Tanken att politiken skulle kunna göra upp med någon form av diskriminering tycks mig om inte främmande så i alla fall högst bristfällig.

    Petrus Boström

    22 januari 2011 at 2:16

  27. Bara för att klargöra: Jag menar inte att diskriminering inte förekommer på en fri marknad: diskriminering kommer nog alltid att förekomma, och dessutom i högre utsträckning om diskrimineringslagar tas bort. (Dock finns det en mekanism som verkar i minskande riktning: därav min andra punkt, och jag tror att många trots allt underskattar kraften i denna mekanism.) Min poäng är att ökad diskriminering är en acceptabel konsekvens av borttagandet av diskrimineringslagar, allt beaktat, av skäl jag anför i inlägget.

    Niclas Berggren

    22 januari 2011 at 7:06

  28. […] Bör företag få diskriminera?- Intressant argumentation om varför näringsidkare skall få diskriminera. Jag är benägen att hålla med Niclas i just det här fallet. […]


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: