Nonicoclolasos

Varför jämlikhet?

Daniel Hausman ställer, i ”Equality versus Priority: A Badly Misleading Distinction”, bl.a. dessa frågor till jämlikhetsivrare:

Consider two individuals, A and B, with no connection to one another, living splendid lives on remote islands or distant galaxies. Why should the fact that A is better off than B constitute any reason why A’s well-being should command greater priority than B’s? The problem with the prioritarian [förbättrandet av de sämst ställdas situation] and the ”egalitarian” [utjämningen av en fördelning] accounts justifications for egalitarian policies is that neither ”egalitarianism” nor ”prioritarianism” is ”deep” enough to provide any satisfactory account of what is disturbing about inequalities. To explain what is wrong with inequalities by saying that equality is intrinsically valuable or that one should give special weight to the interests of the worse off invites virtually the same question that one was supposed to answer: Why should inequalities matter? Why should improving the well-being of the worse off matter more than improving the well-being of the better off?

Mycket relevanta frågor. Vill någon egalitarian ge sig på att besvara dem? Hausman utvecklar själv ett svar med utgångspunkt i jämlikhet i moralisk status, vilken han anser gälla:

A concern with equality of moral status supports relatively egalitarian policies, and in particular, it supports a practical prioritarianism. If those who are worse off are impoverished, scorned, or excluded, then their moral status is degraded. But a concern for equality of moral status does not support complete equalizing and does not always support weighting the interests of someone who is worse off more than the interests of someone who is better off. Wide disparities and absolute miseries threaten equality of moral status, but narrow disparities, when even the worst off are in happy circumstances, do not.

Denna syn kan man förstås kritisera, t.ex. på följande sätt: i) Människor har inte samma moraliska status; ii) Människor har samma moraliska status men sådan moralisk status implicerar inte jämlikhet i utfall; iii) Det är oklart vad moralisk status är — begreppet är luddigt; existerar ens moralisk status? — och vilka dess praktiska implikationer är; iv) Utgångspunkten i moralisk status tar inte jämlikhet på riktigt allvar: precis som utilitarister inte värderar jämlikhet i utfall i sig gör inte heller de som utgår från jämlikhet i moralisk status det.

Frågan om egalitarianismens grundläggande filosofiska motivering tycks mig inte tillfredsställande utredd (om den nu är utredningsbar): i vilket fall tycker jag att synsättets förespråkare behöver bli bättre på att framföra sina grundläggande utgångspunkter.

Se även inläggen ”En enkel undran om rättvisa””Phelps tolkar Rawls””Är rika socialister inkonsekventa?””Olyckliga egalitarianer” och ”Vad är ett rättvist samhälle?”.

Written by Niclas Berggren

26 januari 2011 den 4:05

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. En dum fråga kanske men är inte jämlikhet i moralisk status samma sak som att säga att alla har lika värde? Jag tänker på det du skrev igår alltså.

    Emil

    26 januari 2011 at 6:28

  2. Emil: Jag hade inte tänkt på den kopplingen, men jag tror att du har rätt.

    Niclas Berggren

    26 januari 2011 at 7:02

  3. Det jag inte fattar är varför då inte alla är värda lika mycket. Om alla är lika värda varför är en del värda högre löner än andra till exempel? Eller värda att ha mer förmögenhet?

    Emil

    26 januari 2011 at 8:07

  4. Jag finner hans initiala exempel föga övertygande. Antag att det finns 2 individer, A och B med initial välfärd 1 resp 100, på två olika galaxer i universum, och att vi har en universumregering som kan påverka välfärden hos dessa två individer. Är det då självklart att det är bättre att genomföra en åtgärd som minskar välfärden för A från 1 till 0.1 och ökar den för B från 100 till 101 än att inte genomföra åtgärden? själv anser jag att svaret är nej (men att det självklart beror på exakt hur vi definierar välfärd eller well-being).

    Jag delar synpunkten att moralisk status är oklart definierad (i alla fall i stycket du citerar) varför det är svårt att värdera ”jämlikhet i moralisk status”.

    Olof Johansson-Stenman

    26 januari 2011 at 8:21

  5. Man kan ju vända på frågan: Varför ojämlikhet?

    ”Why should improving the well-being of the better off matter more than improving the well-being of the worse off?”

    Detta är mer empiriskt relevant än den motsatta frågan då ju de verkligt fattiga inte har något inflytande på politiken, som ju helt är inriktad på röstfiske hos medelklassen.

    Annars tror jag att de flesta har en preferens för jämlikhet, allt annat lika. Att de som befinner sig i maktens korridorer eller är privilegierade på annat sätt är för ojämlikhet är inte förvånande.

    mvh,
    Gunnar

    Gunnar

    26 januari 2011 at 9:36

  6. Jag skulle(utan att överhuvudtaget veta) att hela problemet handlar om kommunicerande kärl. Alltså att fysisk sammankopplade tillstånd strävar av sig själv till utjämning/balans.

    Kristian Grönqvist

    26 januari 2011 at 10:49


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: