Nonicoclolasos

Antifrustrationism

I bokkapitlet ”A Pareto Principle for Possible People” presenterar filosofen Christoph Fehige idel spännande tankar. Han argumenterar bl.a. för detta synsätt:

We don’t do any good by creating satsfied extra preferences. What matters about preferences is not that they have a satisfied existence, but that they don’t have a frustrated existence. Let us call this result antifrustrationism. Today’s point of departure was the fundamental creed of preference-based ethics: it is pro tanto good that, if somebody wants something, he gets it. It follows from antifrustrationism that the creed should indeed say no more than what, according to classical logic, it does say; viz., no more than that it is good that it is not the case that, though a wants that p, p does not hold. Less clumsily: it is good that a has no frustrated preference for p.

Dvs. det är lika bra att inte ha en preferens och att ha en tillfredsställd preferens; däremot är det bättre att ha en tillfredsställd än en otillfredsställd preferens (och bättre att inte ha någon preferens än att ha en otillfredsställd preferens). Jag har själv tyckt så en längre tid; bl.a. har detta synsätt fått mig att inte försöka få en preferens för kaffe. En implikation:

Maximizers of preference satisfaction should instead call themselves minimizers of preference frustration.

Inte nog med det. Det går också att visa att antifrustrationismen implicerar följande:

(i) Nothing can be better than an empty world (a world without preferences, that is).
(ii) Our world is worse than an empty world.
(iii) It is ceteris paribus wrong to create a being that will have at least one unfulfilled preference.

Food for thought, skulle man kunna säga, i synnerhet som dessa implikationer nog går på tvärs med de flestas intuitioner.

Written by Niclas Berggren

28 januari 2011 den 4:39

Publicerat i etik, filosofi, preferens

9 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag tror inte det går på tvärs med i alla fall livserfarenhet. Att vara nöjd med vad man har, det är en källa till sinnesfrid.
    Jag undrar om inte mycket av det man med tiden lär sig är att sortera sina preferenser. Ta reda på vilka som är viktiga, vilka som är mindre viktiga och vilka som inte ska uppfyllas för att vi inte ska frusteras.
    Det sista kanske låter ologiskt men jag tror att inte att alla våra drömmar ska uppfyllas. En del drömmar kommer bara att leda till besvikelser om de uppfylls och det kan vi ana. Därför behåller vi dom som drömmar.

    Ulf L

    28 januari 2011 at 6:49

  2. (iv) Det följer att om man kunde trycka på en knapp och få mänskligheten, och allt annat medvetet liv att smärtfritt eliminieras, så vore det bra att trycka på knappen.

    Och ja, det strider mot min intuition.

    Olof Johansson-Stenman

    28 januari 2011 at 7:18

  3. Olof J-S
    Det finns tunga skäl att förlita sig på sitt förnuft och inte sina intuitioner i moraliska spörsmål. (Ref. Hare.) Intuitioner är icke sällan fel.

    Fil stud

    28 januari 2011 at 8:32

  4. Fil stud: Det håller jag med om (även om de ibland kan vara svåra att separera), men i detta fall strider det även mot mitt förnuft. Grundproblemet är att Fehige inte ger positiva upplevelser något värde, utan bara ger negativa upplevelser ett negativt värde.

    Olof Johansson-Stenman

    28 januari 2011 at 9:48

  5. ”Dvs. det är lika bra att inte ha en preferens och att ha en tillfredsställd preferens”

    Nej, så är det såklart inte. Däremot bör man försöka hitta ett optimalt antal preferenser att tillfredställa. Detta antal varierar beroende på vilka slags preferenser det är fråga om.

    Peter

    28 januari 2011 at 10:03

  6. Peter
    Hur bestämmer du ett sådant optimum?

    Fil stud

    28 januari 2011 at 10:14

  7. Jag frigjorde mig först från alla preferenser. Sedan skaffade jag så många tänkbara preferenser som möjligt. Därefter backade jag långsamt ned mot 0 preferenser igen, tills ett optimum uppstod. Hur lätt som helst!

    Peter

    28 januari 2011 at 10:36

  8. I have learned to seek my happiness by limiting my desires, rather than in attempting to satisfy them.

    john stuart mill

    28 januari 2011 at 16:21

  9. Jag tycker diskussionen är enahanda.
    Jag har tex en enorm preferens för nubbesallad, Men vi har beslutat att bara ha den till jul, påsk och midsommar, Skinkan bara till jul, kräftor bara under förr tillåtna tider, likaså surströmming,färsk sparris i maj i Tyskland, och färsköl i Hansastäder, bitter i London,nejonögon i Björneborg Finland.

    Anledningen är, att om preferenser i fråga om mat tex görs om till vardagsmat, förlorar de sin smak och sin kontext, vilket är oerhört viktigt för totalupplevelsen.

    Det gäller troligen alla upplevelser. Om man tex fick fisk efter tre minuter varje gång man gick ut efter öring, skulle man ganska fort sätta ut ett nät istället.
    En sak har jag empiriskt däremot noterat: Ju mer sällan preferenser blir tillfredsställda, desto mer värdesätter man dem…

    Kristian Grönqvist

    28 januari 2011 at 16:57


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: