Nonicoclolasos

Är bubblor så hemska?

Göran Rosenberg, denne expert på världsekonomins verkningar, skriver om bubblor:

Modellen för vår tids bubblor är såvitt jag kan förstå den globala finanskapitalismen som knappt hunnit slå i marken förrän den likt en fågel Fenix återuppstår igen. De banker och finansinstitut som nyss satte samhällsordningen på spel tjänar åter pengar som aldrig förr och delar ut bonusar som om ingenting hänt och tillhandahåller bostadskrediter på villkor som är fortsatt ohållbara. I stället för att låta en radikalt ny erfarenhet (finanskraschen) förändra vår bild av verkligheten överlåter vi mötet med verkligheten åt kommande generationer.

Det jag saknar i Rosenbergs dramatiska ”analys”, och som jag för övrigt även saknar i mången österrikisk analys, är en diskussion av frågan om ett system med spruckna bubblor verkligen är hemskt, allt beaktat. Min poäng, som jag utvecklar något här, är att även om bubblor spricker och orsakar misär är det mycket möjligt att de dessförinnan (och därefter) skapar större fröjd, jämfört med en ”stabil” situation utan spruckna bubblor. Det kan i vilket fall inte uteslutas a priori att den samlade, diskonterade välfärden är större i ett ekonomiskt system med återkommande bubblor som spricker än i ett ekonomiskt system utan (eller med betydligt färre) sådana bubblor.

Se även inläggen ”Kriser är inte så farliga””Vän av marknadsekonomin trots krisen”, ”Perspektiv på krisen””Ska vi klandra marknadsekonomin för krisen?” och ”Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?”.

Written by Niclas Berggren

4 februari 2011 den 9:49

16 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag förstår Göran Rosenbergs kommentar. Och jag förstår på sitt sätt Din kommentar. och jag antar att vi anpassar oss efter marknadens fluktuationer. Det som alltid kommer i skymundan, är den ofta så trivialiserade synen på, att det finns en hel del fotfolk som far mycket illa, varje gång bubblorna brister. Och madoffarna klarar sig och skrattar lätt åt alltihop, eftersom de som verkligen orsakar kraschen oftast har hunnit stoppa undan lite cash…
    …och de vet att de andra dumma jävlarna kommer att gå på det igen.
    Men å andra sidan, jag har för länge sedan förstått att det fungerar så, och i motsats till Dig N. tror jag inte ens att man har särsklit roligt när det är på topp. Man tror nog bara det…

    Men jag kan fortfarande förstå Göran Rosenbergs patos och legitima rättvisekrav, men orkar inte stå på barrikaderna för en så ynklig sak.

    Kristian Grönqvist

    4 februari 2011 at 10:15

  2. Ja så resonerar alltså en nationalekonom… Inte underligt då att det ser ut som det gör här i världen, för det är ju ni som bestämmer, eller hur?

    Marie Lind

    4 februari 2011 at 10:34

  3. Marie: Ja, så resonerar en nationalekonom, men jag tror inte att det är så många fler nationalekonomer som resonerar så. Jag bestämmer i vilket fall inget.

    Niclas Berggren

    4 februari 2011 at 10:42

  4. Jag skulle nog tro att Rosenbergs ilska härflyter ur frustrationen över att dessa bonusar m.m. åtminstone till en del är finansierade av skattebetalaren och finansbranschen samtidigt undanber sig all inblandning från skattebetalarens sida i dess verksamhet. Branschen spelar lotto med andras pengar och ser till att den själv aldrig kan förlora. Det är upprörande och gör det svårt ävan för kapitalister att försvara systemet.

    Finansbranschen är kapitalismens politiska dödgrävare.

    Jakob Heidrink

    4 februari 2011 at 11:09

  5. Jakob: Du skriver att finansbranschen ”ser till att den själv aldrig kan förlora”. Är det inte staten som ser till att finansbranschen aldrig kan förlora?

    Nå, för min problematisering av den negativa inställningen till bubblor spelar svaret på den frågan kanske mindre roll. Min poäng är istället att branschen, under uppbyggnaden av bubblor, kan ge större fröjd – genom att möjliggöra investeringar, sysselsättning och tillväxt – än om den inte bidrog till att bygga upp bubblor och att denna ”intäkt” måste vägas (i ett dynamiskt perspektiv, över tid) mot de kostnader som Rosenberg och du tar upp. Jag är inte säker på att nettoeffekten i termer av aggregerad välfärd är negativ.

    Niclas Berggren

    4 februari 2011 at 11:27

  6. Det jag och många andra ö.h.t. inte kan förstå är varför vissas arbetsinsats skulle vara värd hundra miljoner. För min del inte alls pga någon sorts socialistiska idéer, utan mer t.ex. pga den kritik mot finansmarknande som kommer från t.ex. N.N.Taleb.

    De har ju bara tur när det går bra och deras banker mm drar in en massa stålar. Av tusen apor som bara chansar, där varje chansning ger vinst med 50%, kan man vänta sig att en apa chansar rätt 10 gånger i rad (2^10=1024). Det är SÅNA apor som styr de största bankerna och enbart pga sitt flyt hittills kasserar ut mångmiljonbonusar. Sen när det kraschar så ÄR det ju andra som får sopa upp.

    OK, ägarna har rätt att göra som de vill med sina pengar. VILL de dela ut såna bonusar till sina apor, så är det ju helt upp till dem. Men kan iaf ekonomerna sluta hitta på krystade sätt att rättfärdiga den ordningen?

    Lennart W

    4 februari 2011 at 12:04

  7. Bonusar kanske inte hade så stor inverkan på krisförloppet som vissa tror.

    Niclas Berggren

    4 februari 2011 at 12:08

  8. Glöm ej att finansmarknaden fyller en viktig funktion i ekonomin!

    http://www.nber.org/papers/w15356

    Artur

    4 februari 2011 at 15:06

  9. Lennart, om apteorin stämmer, så borde du ta hänsyn till att även Nassim Taleb är en av dina apor. Han tjänade rejält med pengar på optionshandel, och blev sedan akademiker på de meriterna.

    Sen undrar jag över ditt räkneexempel: Låt oss anta att varje beslut har 50% chans att vara rätt. Hur många beslut fattar en handlare per dag?

    Marcus Salomonsson

    4 februari 2011 at 16:57

  10. Jag förstår din poäng N. Kan vara så, ja.

    Jens

    4 februari 2011 at 21:49

  11. Jag förstår också hur du menar. När det blir bubbla byggs och investeras det, folk får jobb, de som säljer får mer pengar, det går bra för fler människor. Visst, det är inte för evigt, men varför skulle man förvänta sig att bra saker är för evigt? Efter kraschen börjar vi om igen, precis som Göran R. skriver. Cykliskt. Inte så pjåkigt kan jag tycka.

    Frederic

    4 februari 2011 at 23:25

  12. Niclas: undrar om det inte finns ett till argument för din tes här? I medel över tid kan det vara så att uppgången blir snabbare pga av att man är beredd ta större svängningar i ekonomin. Eller?

    Tänker på förhållande mellan risk och return. ”Fega pojkar får inte kyssa vackra flickor”. Man kan få en högre avkastning i medel om man tar större (diversififerad) risk. Tillämpbart på hela nationer och i hela världens ekonomi?

    Å andra sidan kan det ju tänkas att många skulle föredra stabilare OCH lite långsammare förändringar på t.ex. teknikens område. Kanske vore OK om man inte MÅSTE byta mobil typ vartannat år.

    Lennart W

    5 februari 2011 at 0:02

  13. Finansmänniskor är som religiösa. Försvarar sin ståndpunkt om att de gör något gott hela tiden fast de bara bedrar….

    Kristian Grönqvist

    5 februari 2011 at 9:43

  14. Så du tror inte, Niclas Berggren, att det skulle vara möjligt för människan att arbeta och använda sig av det jorden ger utan finansbranschen?
    Utan den, med en förnuftig organisering, skulle det kanske också vara möjligt att få ett slut på den destruktiva exploatering av vår planet som nu pågår?
    Det gäller faktiskt att sätta stopp för den girighet som vissa människor visar och som kommer att leda till mänsklighetens undergång.
    För övrigt, Lennart, är det inte sina egna pengar de spenderar. Ja man skulle väl säga tillgångar, för vad är pengar egentligen och hur mycket är de värda?
    Det är arbete vi lever av och jordens resurser.

    Marie Lind

    5 februari 2011 at 11:35

  15. Ah lite irrationalitet gör folk lyckligare i det stora hela.

    ccima

    5 februari 2011 at 13:24

  16. Håller med Kristian Grönqvist: Nyckelfrågan här, är huruvida det handlar om bedrägeri, luftslottsförsköning, eller inte. Om man framställer det man försöker kränga som världens åttonde underverk, när det i själva verket bara är en skruttig lägenhet, eller när ens fantastiska företagsidé i själva verket bara handlar om att göra webbsidor, och inget annat.

    Cecilia

    5 februari 2011 at 17:37


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: