Nonicoclolasos

Vad förklarar beteendeekonomin?

Tim Harford uppmärksammar den nya studien ”As-If Behavioral Economics: Neoclassical Economics In Disguise?”, som innehåller en kritik mot beteendeekonomin:

Behavioural economists point out cases where our decisions don’t match neoclassical theory, and thus the ”as if” defence fails. But Gegerenzer and Berg complain that behavioural economists have retained the neoclassical incuriosity about why we act as we do. Instead, they have modified the neoclassical model until its predictions fit our observed choices, and then fallen back on the same ”as if” story.

Med andra ord: när beteendeekonomer förkastar Friedmans metodologiska syn tycks de ha förhastat sig. Detta är en tänkvärd kritik. En annan (relaterad) del i uppsatsen som tycks mig väsentlig är i linje med vad bl.a. John ListVernon Smith och Gary Becker tidigare har påpekat:

In spite of hundreds of papers that purport to document various forms of ”irrationality” (e.g., preference reversals, deviations from Nash play in strategic interaction, violations of expected utility theory, time inconsistency, non-Bayesian beliefs), there is almost no evidence that such deviations lead to any economic costs. Thus—separate from the lack of evidence that humans make highstakes decisions by solving constrained optimization problems—much of the behavioral economics research program is predicated on an important normative hypothesis for which there is, as yet, very little evidence.

Beteendeekonomin har tveklöst kommit för att stanna, men bör, liksom alla forskningsprogram, granskas också i sina fundament och i termer av sin övergripande relevans.

Tips: Bengt Kriström.

Written by Niclas Berggren

8 februari 2011 den 4:29

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Ogillar Friedmans metodologiska syn. Om man tänker sig att nationalekonomi enbart ska vara ett instrument för att ta fram förbättrad ekonomisk policy så har han rätt. Men om (så som jag vill) nationalekonomi också ska ge oss kunskap om hur världen fungerar och varför, så har han ”fel”.

    Den positivistiska idén är ju hämtad ur naturvetenskaperna. Men där skulle det vara (tror jag?) problematiskt att presentera teorier vars antaganden tydligt skär sig med verkligheten även om modellen ger mycket bra prediktioner.

    Veronika

    8 februari 2011 at 7:31

  2. Veronika: Då blir frågan, givet denna nya uppsats, om du anser att beteendeekonomin, trots dess retorik om motsatsen, faktiskt (liksom nationalekonomin i stort) följer Friedmans metodologi och att den inte ”förklarar” mänskligt agerande på ett fundamentalt plan.

    Niclas Berggren

    8 februari 2011 at 7:34

  3. Niclas: Vet inte om jag tycker att nationalekonomer överlag följer Friedmans metodologi i en strikt mening. Om man har två ekonomiska modeller som predikterar verkligheten lika bra, så tror jag nationalekonomer generellt skulle föredra den som upplevs beskriva den ”sanna mekanismen” bättre. Gällande beteendeekonomin… har lite svårt att uttala mig då jag inte är någon expert på området, men skulle inte tro att den vetenskapsfilosofiska utgångspunkten skiljer sig dramatiskt i förhållande till konventionell ekonomi (vilket väl är uppsatsens poäng).

    Veronika

    8 februari 2011 at 8:20

  4. När det gäller ekonomiteoriernas bild av världen så är den ganska lika fysikens.
    Olika teorier, mekanik och kvantfysik, är i deralj ganska olika, men resulterar lustigt nog i samma värld.
    Samma sak med de ekonomiska teorierna. De utgår från lite olika detaljer men i det stora hela slutar med samma värld.
    Skall man kalla det determinism eller Gud finger?

    Skillnaden är att den kvantfysiska tolkningen ger möjlighet att tro, att en änkas uttag på en bank i Brasilien kan orsaka en börskrasch i Europa…:-)

    Kristian Grönqvist

    8 februari 2011 at 11:00

  5. Kan man verkligen förklara t.ex. IT-bubblan och påföljande krasch utan beteendeekonomi av något slag? Ledde nog iaf till ekonomiska kostnader.

    Lennart W

    8 februari 2011 at 12:00

  6. Självklart bör alla teorier och modeller granskas kritiskt. Noterar dock efter att ha läst abstract att Harford inte primärt kritiserar beteendeekonomi, utan för att beteendeekonomin i prakiken är för lik neoklassisk ekonomi, och att man i högre grad borde studera faktidska beslutsprocesser etc.

    Själv ser jag inte Friedmans metodologiska syn som försvarbar om man tolkar den strikt, och det gör nog ytterst få som funderat ordentligt på frågan, men däremot säger det naturligtvis någonting av värde om en teori kan förklara observerat beteende eller inte. I den mening skiljer sig knappast den genomsnittlige beteendeekonomen från den genomsnittlige ekonomen.

    Olof Johansson-Stenman

    8 februari 2011 at 15:13

  7. Olof: Ja, i så måtto är denna kritik ingen tröst för den neoklassiska rationalist som är mindre förtjust i beteendeekonomin. Kritiken är att beteendeekonomin inte har fjärmat sig tillräckligt från dennes synsätt.

    Niclas Berggren

    8 februari 2011 at 15:18

  8. Niclas

    Kan det tänkas att den betendeekonomiska modellens finare detljarbete förstörs lite grann av den kvantfysiska ”slumpens” utjämnande effekter eftersom slumpen sår rent statistikt åt bägge hållen ungefär lika många gånger och därför ofta neutraliserar den beteendemässiga effekten?
    Alltså metoden ”mellan tummen och pekfingret” är nästan en lika bra prediktion, som detaljerad kunskap i större format.

    Kristian Grönqvist

    8 februari 2011 at 16:32


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: