Nonicoclolasos

Nyliberal psykologi

Ett växande forskningsfält lokaliserar grunden för politiska uppfattningar i psykologi. Vi tycker nog inte bara som vi gör på basis av förutsättningslös, förnuftsmässig analys. I en ny studie, ”Understanding Libertarian Morality: The Psychological Roots of an Individualist Ideology”, undersöks vad som utmärker och förklarar libertarianers (eller ”nyliberalers”, som den svenska termen måhända lyder) politiska hållning. Forskarna presenterar följande tre prediktioner, som de också finner stöd för empiriskt:

1) Libertarians will value liberty more strongly and consistently than liberals or conservatives, at the expense of other moral concerns.
2) Libertarians will rely upon reason more – and emotion less – than will either liberals or conservatives.
3) Libertarians will be more individualistic and independent compared to both liberals and conservatives.

Jag tror personligen, baserat på introspektion och personliga erfarenheter, att det ligger mycket i dessa resultat, även om metoden, med enkätsvar och ett troligen icke-representativt urval, har sina begränsningar. Frihet, förnuft, känslokyla, individualism: det känner jag igen mig i! Jag skulle vara intresserad av att utröna, i en förfinad studie, hur olika typer av libertarianer skiljer sig åt. Man kan t.ex. skilja på rättighetsetiskt och konsekvensetiskt grundade libertarianer, och i det senare fallet är nog frihet ofta inte det yttersta målet utan snarare det medel som bäst anses leda till önskvärda konsekvenser (t.ex. lycka). Min gissning är att sådana libertarianer trots allt värderar frihet något svagare än rättighetsetikerna, att de använder förnuftet mer (men jag gissar att rättighetsetikerna säger att de använder det mer) och att de är något mer empatiska och kollektivistiska. Jämfört med socialliberaler, socialdemokrater, kommunister, konservativa och annat löst folk är de dock, skulle jag tro, på alla tre punkter ovan annorlunda. Sådan här forskning gillar jag!

Written by Niclas Berggren

11 februari 2011 den 4:59

12 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Ja, verkligen intressant!
    Jag känner igen mig i din beskrivning av libertarianer (frihet, förnuft, känslokyla, individualism) men skulle nog hävda att jag lutar mer åt att se frihet som ett medel än ett mål i sig. Hur ser du på frihet? Har fått för mig att du är rättighetsetiker, men ibland verkar du mer resonera mer i konsekvensetiska banor.

    Camilla

    11 februari 2011 at 10:17

  2. Camilla: Jag är inte rättighetsetiker. Precis som du ser jag frihet som ett viktigt medel för att nå ett mål, i mitt fall om lycka, vilket gör att punkt 1) stämmer in bra på mig.

    Niclas Berggren

    11 februari 2011 at 10:22

  3. 1) Libertarians will value liberty more strongly and consistently than liberals or conservatives, at the expense of other moral concerns.

    Jag håller inte riktigt med om den sista satsen, att det sker på bekostnad på andra moraliska bekymmer eller hur det bör översättas.

    En nyliberal kan ha samma patos för jämlikhet och rättvisa men anser att staten inte är ett bra instrument för att åstadkomma detta.

    Mecco

    11 februari 2011 at 11:19

  4. Niclas skrev: ”Man kan t.ex. skilja på rättighetsetiskt och konsekvensetiskt grundade libertarianer, och i det senare fallet är nog frihet ofta inte det yttersta målet utan snarare det medel som bäst anses leda till önskvärda konsekvenser (t.ex. lycka). Min gissning är att sådana libertarianer trots allt värderar frihet något svagare än rättighetsetikerna, att de använder förnuftet mer […]”

    En annan möjlighet är att personer som betonar de principiella argumenten för frihet (och därmed skulle kunna sorteras in under etiketten rättighetsetiker) gör det JUST DÄRFÖR att de låtit förnuftet och inte känslorna styra. Dessa personer tycker intuitivt att frihet både på marknaden och i andra sammanhang är någonting bra, men när de tänker igenom argumentet att frihet på marknaden skulle leda till goda utfall tycker de sig se att det är problematiskt (om än inte i alla situationer men i alla fall ganska många). I det läget väljer de att tona ned det konsekvensetiska argumentet och istället i högre grad grunda sitt förespråkande av frihet på det rättighetsetiska argumentet.

    Men det kanske är den typen av resonemang du vill bemöta med formuleringen ”men jag gissar att rättighetsetikerna SÄGER att de använder det mer”. Hur som helst, till din lista på saker man skulle vilja veta om rättighetsetiker respektive konsekvensetiker skulle jag vilja lägga frågan om i vilken mån medlemmar av de två grupperna tror fria marknader leder till goda utfall.

    Johan Lagerlöf

    11 februari 2011 at 11:40

  5. Det är lite lustigt när vissa utgår från att förnuft är bättre än känsla. Det finner jag naivt och oförnuftigt.

    Låt säga att man kan använda sig av en viss andel förnuft f och resten känsla (1-f). Någonstans måste det finnas en optimal balans. En sådan balans kan vara olika för olika personer.

    Är man helt dum i huvudet men med någorlunda friska känslor så kan det mycket väl vara bättre att använda sig mer av känslor.

    De som själv anser sig vara förnuftiga och som anser att det är vettigt att använda sig av mycket förnuft, är förmodligen en grupp personer som ligger i farozonen för att använda alltför stor del av sitt så kallade förnuft.

    Daniel

    11 februari 2011 at 12:15

  6. A. känsloeval av sakförhållande

    B. jämkning av (känsloeval.deabstrakt.konsekvensanalys.abstrakt av sakförhållande) och (känloeval av saskförhållande)

    När man inte lyckas ta sig igenom B får man nöja sig med A. Men man kan därmed inte heller utvärdera sakförhållandenas konsekvenser.

    Visst. Om ens känsloeval är svag eller pervers normativt så leder ju inte B till en förfining av A eftersom jämkningen också är svag eller pervers normativt.

    Men är man sund är B att föredra.

    Det är också så att sunda kvaliteter vanligen samvarierar, samt att de förnuft-svaga oftast övervärderar sitt förnuft mest.

    Jag ser ingen annan möjlighet för-utvärdera A än att applicera B eller slå i minnes arkiven.

    Men visst vi har begränsad rationalitet, men det får vi leva med.

    ccima

    11 februari 2011 at 13:05

  7. Johan: Intressanta reflexioner. Jag tror att det finns rättighetsetiker av flera slag: vissa anser det förnuftsmässigt etablerat att det finns en sann etik från vilken sådant som utformningen av politiska och ekonomiska system kan härledas; andra kan nog vara av det slag du beskriver: de tilltalas av frihet men tror att friheten hotas av konsekvensetik, varför det lämpligaste är att torgföra och bekänna sig till rättighetsetik. I det senare fallet används få inte förnuftet till att etablera den etiska synen utan för att underbygga den på intuition/känslor baserade synen (inte minst inför andra). När jag skriver att rättighetsetiker i högre grad kan förväntas säga att de använder förnuftet tänker jag främst på den förra gruppen: många av dem anser verkligen ha insett vad som är objektivt rätt genom rationell analys – men jag ifrågasätter om den analysen är korrekt (och jag menar att det inte är så förnuftigt att tro att den är det).

    Din sista fråga är också spännande. En rättighetsetiker av det slag jag beskrev först ovan skulle nog säga att det är ointressant om fria marknader leder till goda utfall, eftersom han per definition inte definierar godhet i termer av utfall. Kanske skulle han lägga till att att fria marknader per definition är goda eftersom de baseras på en objektivt sann etik. En libertariansk konsekvensetiker skulle däremot, i det typiska fallet, förväntas säga att fria marknader ger upphov till goda utfall – annars skulle personen inte vara libertarian (som är en ideologi som för en konsekvensetiker följer av en etik i kombination med en förståelse av verkligheten). Om han inte hade denna förståelse av verkligheten skulle etiken peka honom i en annan ideologisk riktning, helt enkelt. Däremot tror jag att en sådan här libertarian är mer benägen än en rättighetsetisk att erkänna att fria marknader inte är perfekta och att det ibland är bra med politiska åtgärder och ingrepp, även om behovet av sådana, jämfört med hur andra ser på saken, anses begränsat.

    Niclas Berggren

    11 februari 2011 at 13:07

  8. Mitt förnuft säger mig att förnuft endast kan tillämpas för att ta reda på hur världen är, men inte hur den borde vara. Att påstå att man baserar sin ideologiska hållning på förnuft finner jag därför ytterst oförnuftigt.

    Själv är jag för övrigt ytterst känslosam när jag, helt utan rationell anledning, sitter här och föraktar folk som vill styras och tas om hand av en stark stat.

    David Bergkvist

    11 februari 2011 at 21:11

  9. Igen är vi inne på semantik. Inne hos snobbisterna här finner vi en postmodern urban avsky för förnuft och preferens för känsla. Kan väl gå an i en söndercurlad värld av bortskämda mammaspojkar, men jag är ledsen för att Ni inte funnits till utan en del förnuft.
    Snacka går ju…

    Kristian Grönqvist

    12 februari 2011 at 9:32

  10. Det som var mest interresant med denna studie var att forskningsledaren Haidt under studien var tvungen att göra om den eftersom amerikanska forskare i allmänhet och socialpsykologer hade blunda fläckar i sin forskning. För dem existerade inte de moraliska värdet frihet.

    Om detta kan läsas i Reason Magazine.

    Denna vecka utvecklade Haidt denna sin tes att amerikanska forskare svårt lider av bias sant sannolikt diskriminerar libertarianska och konservativa forskaren

    ”Social Scientist Sees Bias Within”

    http://www.nytimes.com/2011/02/08/science/08tier.html

    Haidt påvisar att inom amerikansk samhällsvetensksålig råder det ett socialdemokratiskt och vänster socialliberalt paradigm. Den som inte delar detta stöts ut om andra åsikter torgförs alternativt måste libertarianer, konservativa och även centrister välja den metod som homosexuella fram tills nu använt. Stanna kvar i garderoben. Kom ut och du får ingen professur eller plats på universitet.

    Old Whig

    13 februari 2011 at 20:36

  11. Jag hittade Reason artikeln. Här finns Haidts formulär samt även andra test moduler.

    ”The Science of Libertarian

    http://reason.org/news/show/the-science-of-libertarian-morality

    Old Whig

    13 februari 2011 at 20:41

  12. Hume skulle inte alls ha gillat det uppställda motsatsförhållandet mellan förnuft och känslor, och jag är böjd att hålla med.

    ”Reason is, and ought only to be the slave of the passions, and can never pretend to any other office than to serve and obey them.”

    Johan

    16 februari 2011 at 22:46


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: