Nonicoclolasos

Är habegäret en kapitalistisk skapelse?

Jag tittade häromdagen på filosofen G. A. Cohens angrepp på kapitalismen. Det finns mycket att säga om det; låt mig här begränsa mig till att ta upp Cohens påstående att kapitalismen skapar olyckliga människor därför att dess essens handlar om att kapitalister ständigt måste pådyvla människor produkter de inte vill ha för att erhålla det enda de bryr sig om, vinst. Först vill jag ge Cohen ett erkännande: jag tror också att det finns mycket olycka i världen och att den i inte oväsentlig grad har att göra med frustrerade preferenser. Människor vill ständigt ha saker de inte har, och när de får dem vill de ha nya saker de inte har. Detta är en Schopenhauersk insikt. Det jag inte håller med Cohen om är att denna problematik orsakas av kapitalismen: om något ser jag orsakssambandet som det omvända. Denna tolkning innebär att typen av ekonomiskt system inte påverkar graden av habegär eller statusjakt: dessa tar sig bara olika former i olika system. Jag får visst stöd för denna tolkning av den nya studien ”The Soviet Communist Party and the Other Spirit of Capitalism”, publicerad i Sociological Theory, som finner följande:

Based on qualitative analysis of the Soviet press and official state documents, this article argues that the Communist Party was, counterintuitively, an agent of capitalist dispositions in the Soviet Union during 1970s–1980s. Understanding the spirit of capitalism not simply as an ascetic ethos but in broader terms of the cult of individualism, I demonstrate that the Soviet party-state promoted ideas and values of individuality, self-expression, and pleasure seeking in the areas of work and consumption.

Dvs. även i det kommunistiska Sovjetunionen präglades tillvaron av konsumism och en önskan om att förbättra sin materiella situation. Möjligheterna var sämre till det, men strävan och försöken fanns ändå där och, rimligen, också olycka över frustrerade preferenser. Detta trots att kapitalister med vinstintresse inte fanns på plats. Tänka sig.

Nå, även om min syn är korrekt, i så måtto att människans habegär förekommer hos de flesta människor oberoende av ekonomiskt system, kan man konstatera att en livsstil som faktiskt tar avstånd från habegär, statusjakt och konsumism är möjlig inom ramen för kapitalismen. Det finns möjlighet att individuellt eller i grupp sluta sträva efter nya upplevelser och försök att imponera på andra genom statusmarkeringar. Det är lätt att skylla på ”systemet”, men ”systemet” tvingar ingen att köpa nya produkter hela tiden. Som John Stuart Mill uttryckte det:

I have learned to seek my happiness by limiting my desires, rather than in attempting to satisfy them.

Det är t.ex. så jag själv resonerar när det gäller frågan om jag ska börja dricka kaffe. Lösningen ligger inte i att kasta kapitalismen överbord utan att vi var och en frågar oss vad källan till olycka är och hur vi, genom egna beslut, kan minska den. Kommunismen kommer inte med automatik att rädda oss. Tvärtom har jag en bestämd känsla av att den ökar graden av frustrerade preferenser. Att följa Mill är möjligt inom ramen för kapitalismen. Den intressanta frågan om vad som händer med kapitalismen om många följer honom är en annan, och kanske mindre intressant, fråga.

Tips: Mounir Karadja. Se även inläggen ”Hur stort hus vill du ha?””Att få det bättre än andra””Ska sport och smink beskattas?”, ”Är rika socialister inkonsekventa?”, ”Två typer av egenkärlek”, ”Ett samhälle utan social rörlighet” och ”Status, nyrika och korsetter”.

Written by Niclas Berggren

15 februari 2011 den 6:17

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Niclas

    Habegäret är en av de elementära reflexerna och kan översättas på många sätt. Vanligtvis i hunger, törst och vilja att reproducera sig. Att sammanblanda detta med mänsklig existens eller filosofi är bara futtigt.

    Kristian Grönqvist

    15 februari 2011 at 9:58

  2. Ärligt talat verkar både den där Cohen och författarna till den nya studien helt missuppfattat vad ordet ”kapitalism” betyder. Det betyder varken ”att folk är giriga” eller ”att folk är individualistiska”. Närmare bestämt har ordet inte ett dyft att göra med folks psykologiska egenskaper.

    David Bergkvist

    15 februari 2011 at 14:05

  3. David B, hur definierar du ”kapitalism”?

    Nek:are

    15 februari 2011 at 14:47

  4. Nek:are: att samhällsinstitutionerna är sådana att man köpa och sälja kapital, t ex via en aktiemarknad och liknande. Men jag har även sett definitionen att ”kapitalism” är detsamma som att fri marknad råder.

    Oavsett vilket så är inte de ingående individernas psykologiska egenskaper relevanta. Altruister kan t ex vara av uppfattningen att man bäst gynnar världen genom att köpa och sälja aktier, och konsumtionsinriktade egoister kan vara av uppfattningen att staten bör bestämma vad som ska konsumeras, och av vem.

    David Bergkvist

    15 februari 2011 at 16:17


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: