Nonicoclolasos

Lenins moralsyn

Lenin om sin metaetik (1920):

In what sense do we reject ethics, reject morality? We reject any morality based on extra-human or extra-class concepts. We say that this is deception, dupery, stultification … there is no such thing as a morality that stands outside human society; that is a fraud.

Med undantag för detta med kopplingen mellan moral och klass håller jag med Lenin. Det finns ingen moral, i meningen objektiva regler för hur man bör leva och bete sig, förutom i de inklinationer och dispositioner som omfattas av människor. Vi kan inte säga: ”Lenin, ditt beteende är objektivt förkastligt!” utan enbart utbrista, utifrån en emotionell reaktion: ”Lenin, fy!” Talar inte denna oförmåga att sätta Lenin på plats mot denna metaetiska hållning? Vore det inte bra att kunna säga till Lenin att han har objektivt fel? Här får man skilja på vad som är sant och vad som ger upphov till bäst konsekvenser. Även om en objektiv moral enligt vilken Lenins grymheter är förkastliga skulle ge upphov till ett mer effektivt motstånd mot Lenin än nihilism, skulle inte det göra den objektiva moralen sann: den kan bygga på rent önskedrömmande. Jag vill dock hävda att förlitande på objektiv moral inte kan förväntas leda till bättre konsekvenser. Två skäl:

  1. Även om den som talar tror på objektiv moral och säger till Lenin på skarpen tror Lenin själva inte på objektiv moral, varför det objektiva elementet i förmaningen inte biter på honom.
  2. Även om grymhet är förenlig med nihilism, eftersom alla subjektiva uppfattningar om vad som är rätt och fel är förenliga med nihilism, följer, som Hägerström påpekar, inte att nihilisten inte kan avsky och motverka grymhet.

Det finns fler skäl, och jag försöker utveckla några av dem i uppsatsen ”Does Belief in Ethical Subjectivism Pose a Challenge to Classical Liberalism?”, publicerad i Reason Papers. Lenin hade, av citatet ovan att döma, rätt metaetik men en osmaklig moral.

Written by Niclas Berggren

18 februari 2011 den 5:51

Publicerat i etik, grymhet, kommunism, moral

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag trodde aldrig jag skulle se en svensk nationalekonom komma ut som nån typ av kommunist!! Det här var skandal. Lenin? Gillar du även Stalin?

    Gunno

    18 februari 2011 at 7:23

  2. Gunno: Du har missförstått mitt inlägg i grunden. Jag sympatiserar inte med Lenins etik (vilken bl.a. innefattar kommunism) utan med hans metaetik.

    Niclas Berggren

    18 februari 2011 at 7:32

  3. Jag drar helt andra slutsatser av ditt blogginlägg än vad Gunno gjorde. Jag drabbas istället av en önskan att skaffa mig en hund, och kalla den för Lenin, så att även jag kan säga ”Lenin, fy!”.

    David Bergkvist

    18 februari 2011 at 15:45

  4. Om värdenihilisten kan motverka och avsky grymhet hur motiverar värdenihilisten detta annat än att det är dennes tycke och smak? Varför är det ”fel” att som Iran avrätta homosexuella? Vad är det för ”fel” med slaveri?

    Hägerström gör det lätt för sig när han enligt det du skriver:

    ”Om värdenihilismen är sann är förvisso inget moraliskt förbjudet — men inte heller är något moraliskt tillåtet.”

    Frågan kvarstår ju då vad som är moraliskt förbjudet och moraliskt tillåtet för en värdenihilist?

    Old Whg

    18 februari 2011 at 20:50

  5. Old Whg: Det går inte att motivera, inte för värdenihilisten och inte för någon annan (även om någon annan felaktigt tror att det går). Att säga ”Det är fel av Iran att avrätta homosexuella” är att säga att man upplever ett emotionellt grundat ogillande av att Iran avrättar homosexuella, varken mer eller mindre.

    Niclas Berggren

    18 februari 2011 at 21:02

  6. Du gör en onödig och felaktig förenkling om du försöker reducera Lenin till en moralisk relativist. Relativismen är svår att förena med den dialektiska materialismen, det inser man snabbt om man sätter sig in i vad den innebär. För en lite mer nyanserad bild kan du läsa ”Marxism and morality: a critical examination of Marxist ethics” av Nicholas Churchich

    Att reducera diskussionen till objektiv vs subjektiv eller absolut vs relativ är att glömma bort de senaste 200 årens politiska filosofi. Naturligtvis har det funnits inslag av både absolut och relativ etik hos alla 1900-talets politiska filosofer. Det absoluta inslaget i Marxism-Leninismen var att de socialt och materiellt förtrycktas kamp mot sina förtryckare, kapitalägarna, var objektivt och universellt moralisk överlägsen andra fri och rättigheter. (Det kan jämföras med hur modern liberalism anser att rätten till privat egendom är moraliskt överlägsen och att skyddandet av den privata egendomen motiverar samma kränkningar av fri och rättigheter som Lenin ansåg att klasskampen motiverade). Inom dagens moderna vänster finns det i princip ingen som resonerar så. Numera är det absoluta, eller objektiva, inslaget i vänsterns moralfilosofi att kampen mot allt förtryck och inskränkningar mot fri och rättigheter är moraliskt överlägsen.
    (Skillnaden är alltså numera att det är omoraliskt att bekämpa förtryck med förtryck. Den moderna vänstern har vidgat den absoluta delen av moralen till att omfatta inte bara kampen mot klassförtryck utan också mot tex könsförtryck, etnisk och religiös diskriminering och kränkning av mänskliga rättigheter (ibland till den grad att man har glömt det ekonomiska förtrycket, som är en allt större orsak till ofrihet))

    Att försöka reducera Marxism-Leninismen till relativism, eller till subjektivism, verkar vara någon sorts formula för den höger som inte orkar läsa orginaltexterna. Varför undrar jag, eftersom jag håller med Niklas om att en helt objektiv moral ändå inte är om inte en omöjlighet så i alla fall en orimlighet. Vad är syftet med att sprida den missuppfattningen?

    nymne

    20 februari 2011 at 14:14


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: