Nonicoclolasos

Dunning-Kruger-effekten

Så här beskrivs den:

The Dunning–Kruger effect is a cognitive bias in which unskilled people make poor decisions and reach erroneous conclusions, but their incompetence denies them the metacognitive ability to appreciate their mistakes. The unskilled therefore suffer from illusory superiority, rating their ability as above average, much higher than it actually is, while the highly skilled underrate their own abilities, suffering from illusory inferiority. This leads to the situation in which less competent people rate their own ability higher than more competent people.

Bertrand Russell formulerar en variant av effekten; Sokrates för ett liknande resonemang. Ja, detta är i sanning ett stort samhällsproblem vars lösning jag inte ser framför mig.

Tips: Bengt Kriström.

Written by Niclas Berggren

19 februari 2011 den 15:05

15 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Genom den sista meningen föstår vi vilken av de två grupperna du tillhör.

    :)

    Ben

    19 februari 2011 at 15:46

  2. Ingemar Stenmark:”Det gåår int å förklaar för dem som int förståår…”

    Kristian Grönqvist

    19 februari 2011 at 19:21

  3. Det er noget, de fleste af os kender! Jeg kan varmt anbefale at finde den oprindelige artikel om fænomenet. Den er voldsomt underholdende.

    Christian Bjørnskov

    19 februari 2011 at 20:07

  4. Roligt med en benämning på ett fenomen jag själv funderat över (Påstår inte att jag själv är någon raketforskare :> ). Detta för mina tankar till demokratin och hur personer utan någon utbildning kan ta sig väldigt långt. Vet att du tidigare skrivit att du är för en teknokrati (elitism) vilket även jag ser positivt på. Har du funderat något kring hur det skulle fungera i praktiken? Skulle man kunna ha en demokratisk-teknokrati?

    Hoppas inte det blev för off-topic.
    BR Johan

    Johan

    20 februari 2011 at 0:56

  5. Johan: Synnerligen intressanta frågor, men jag har inte funderat särskilt mycket på dem. Det finns olika konstitutionella arrangemang som är tänkta att ta till vara expertkunskap – för ett exempel kan man anföra den roll Hayek, i The Constitution of Liberty, tänker sig för en andra kammare i den lagstiftande församlingen. En annan möjlig ansats är att helt enkelt minska politikens beslutsdomän, om man anser att politiskt beslutsfattande i relativt hög grad präglas av irrationalitet och okunskap, något Bryan Caplan argumenterar för i The Myth of the Rational Voter. (Angående elitism i sakfrågor har jag kort skrivit om det tidigare.)

    Niclas Berggren

    20 februari 2011 at 7:44

  6. I princip är det alltså Dunning-Kruger som driver all fanatism samt terrorism?

    Kristian Grönqvist

    20 februari 2011 at 11:11

  7. Är inte sådana här uttryck som Dunning-Kruger/Ad Hominem/Gish gallop, etc, sådana som man lätt kan råka slänga ur sig och kasta på debattmotståndaren utan att visa belägg eller exempel på när denne faktiskt gjort sig skyldig till dem?

    Cecilia

    20 februari 2011 at 13:44

  8. Det finns en reklam där två svenska simmare ska tävla för att vinna rätten att äta risifrutti. Den ena fuskar och äter upp risifruttin medan den andra simmar.

    Om man frågar dessa personer vem som presterade bäst så kommer båda tycka att de själva gjorde det. Båda kan egentligen anses ha rätt eftersom frågans formulering tillåter en tolkning. Prestation kan mätas utefter olika axlar.

    Om man frågar professorer så anser 94% att de presterar bättre än medel. Är det då bara jag som ser att en tolkning med bara denna effekt som grund är extremt naiv? Intellektuell prestation kan värderas utefter många olika axlar.

    Nog finns denna effekt men ofta tillsammans med tusen andra psykologiska fenomen.

    KG,
    Absolut inte.

    Daniel

    20 februari 2011 at 13:44

  9. Om man i andra ändan av skalan inser att fanatism och terrorism inte leder till något annat än oskyldiga personers död, då?
    Eftersom det tydligen krävs två parter för att D-K skall gälla?

    Kristian Grönqvist

    20 februari 2011 at 18:06

  10. När det gäller politiker har jag ibland en känsla av att det är optimalt att vara lagom intelligent, vilket möjligen är kring 80-percentilen eller så.

    Detta bl a beroende på att större grupper kan känna samhörighet med personen och hur denne uttrycker sig, inkl vanan att uttrycka sig med överdriven säkerhet kring komplexa samhällsproblem.

    Samtidigt finns ju möjligheten för riktigt intelligenta personer att anpassa sig och härma lagom intelligenta personer, t ex genom att spela överdrivet självsäker, men vi har en evolutionärt väl utvecklad förmåga att avslöja de som förställer sig.

    Förmodligen är också intelligensprofilen mkt viktig; jag har t ex känslan av att såväl Clinton som Obama ligger långt över 80-percentilen och båda har ju varit mycket framgångsrika.

    Samtidigt är ju mycket makt faktiskt delegerad till experter i ett modernt samhälle.

    Olof Johansson-Stenman

    20 februari 2011 at 19:10

  11. OJS

    Du skrev om Palme förut. Tror du inte han var för smart egentligen? För sitt eget politiska bästa? I dag är jag säker på att han inte skulle funka.

    Jessica

    20 februari 2011 at 19:15

  12. Apropå att vara för smart, kom jag att tänka på en viss schackspelares uttalande härförleden.

    Niclas Berggren

    20 februari 2011 at 19:17

  13. Jessica, du kan mycket väl ha rätt, och Palme var utan tvekan ovanligt intelligent i många dimensioner.

    Samtidigt har jag känslan av att S i dagsläget behöver mer intelligens i ledningen, även för det politiska spelet, och jag undrar med viss vanmakt om det finns ett internt problem som gör det svårt för mer intelligenta socialdemokrater att nå toppen. Detta inte minst mot bakgrund av den efter-Mona-debatt där enligt min mening mer intelligenta socialdemokrater dragits i smutsen i den interna s-debatten.

    Olof Johansson-Stenman

    20 februari 2011 at 19:42

  14. Olof, du har ju professor Lena Sommestad som är en riktigt bra kandidat till Sap ledare.

    http://komigenlena.nu/

    Jessica

    20 februari 2011 at 20:07

  15. Jo, Lena har många bra sidor, men jag skulle ändå önska mig mer, inte minst i ekonomiska frågor (trots att hon ju är professor i ekonomisk historia); hon tillhör även dem som jag tycker varit mindre konstruktiva på senare tid, bl a genom ett enligt min mening onyanserat generalangrepp på Thomas Östros på DN Debatt för inte så länge sedan.

    Min favoritkandidat i dagsläget är faktiskt Leif Pagrotsky, men det finns ingen perfekt eller självklar kandidat.

    Olof Johansson-Stenman

    20 februari 2011 at 21:17


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: