Nonicoclolasos

En total ateist

Lars Norén intervjuas av DI Weekend (18/2):

Lars Noréns mamma hade religiösa rötter och ville att sonen skulle bli präst. Det kunde kanske ha gått om det inte varit för en springande punkt:
”Jag tror inte på en gud. Säger man ’jag tror inte på Gud’ så finns det en gud som man inte tror på. Jag är total ateist.”
”Jag tycker att världen är vackrast genom att den har skapat sig själv och att vi skapar oss själva. Det är den stora utmaning vi har, att ge mening och kärlek åt detta korta, meningslösa liv.”

Written by Niclas Berggren

24 februari 2011 den 15:10

Publicerat i ateism

17 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Vore det inte mer korrekt att säga att man inte tror på NÅGON gud? Säger man att man inte tror på EN gud kan man ju fortfarande tro på MÅNGA gudar.

    Urban

    24 februari 2011 at 15:23

  2. Det fanns många saker att hänga upp sig på i detta korta stycke, tex hur man kan ge mening åt något man definierat som meningslöst.

    ”Jag tror inte på konceptet med Gud” – mer korrekt och antagligen det han (Norén) menar.

    Ateist vs ”total” ateist..hur skiljer sig dessa åt?

    Gunnar

    24 februari 2011 at 15:37

  3. Gunnar: Jag kan förstås inte svara för Norén, men själv gör jag en åtskillnad på Mening och mening. Med det förra menar jag någon kosmisk mening, som står utanför oss själva och som vi kan se och erfara (eller inte, beroende på, men den finns ”där ute” i vilket fall). Med det senare menar jag en subjektiv upplevelse av meningsfullhet: att livet för mig ter sig som om det har mening, fastän ingen Mening finns.

    Vad gäller konceptet ”gud” kommer jag att tänka på två hållningar: ignosticism och apateism.

    Vad jag tror Norén menar med ”total” ateist är att han är ateist med avseende på alla (tänkbara) gudar. Om man säger ”jag är ateist därför att jag inte tror på Gud”, där ”Gud” är definierad som en specifik typ av gud (t.ex. den kristna), då kan man fortfarande tänkas tro på existensen av andra gudar. (Kristna själva är t.ex. ateister med avseende på Zeus, Tor och Krishna.)

    Niclas Berggren

    24 februari 2011 at 15:48

  4. Problemet är bara att ateismen är en tro lika mycket som religionen. Ingen kan veta om Gud finns eller ej. Så det är lika rätt att tro som att inte tro.

    Gunilla

    24 februari 2011 at 15:54

  5. Gunilla
    Hört talas om Ockham?
    Man ska inte krångla till saker i onödan, vilket den som vill inkludera en ”gud” i verkligheten definitivt gör.

    Camilla

    24 februari 2011 at 16:19

  6. En variant av tro som nog faktiskt ändå är rätt vanlig är att alla religiösa över hela världen egentligen tror på samma Gud. Det är bara det att de andra har missuppfattat i större eller mindre grad. I så fall stämmer inte riktigt det Dawkinistiska påståendet att ateister bara tror på en gud mindre.

    Och så är det väl lika bra att direkt gardera sig mot alla halmgubbar. Detta är skrivet med akademisk distans om religion(-er). Min egen ev. uppfattning är min privatsak.

    Lennart W

    24 februari 2011 at 16:34

  7. Lennart

    Vilka andra?
    De flesta mindre religioner tror på flera Gudar och det gör kristendomen också, fast de har krånglat till det med att Gud (nr1) har en son med Maria (gudomlig!!?) som dessutom inte är avlad av honom utan av den Helige Ande (nr 2)och sonen är Gud (nr3) (Den heliga treenigheten kom de på i Nicea ca 350 efter Kristus eller något sånt när de upptäckte att de egentligen hade bekänt sig till en monoteism.)
    Och som efter sin död sitter på sin fars högra sida (hur det nu skall gå till, när de är samma person) och skall därifrån komma till att döma över både levande och döda.

    Intressanta komplikationer inte sant. Maria är både Guds Mor och hans samt Den Helige Andes hålldam.
    Inte räcker det med det heller. Hon är oskuld också(anser i alla fall KK).
    Trots att Jesus enligt Bibeltexten har minst tre bröder(namngivna) och två systrar.

    Det är lite ”the book of miracles”, lite för mycket tycker jag…

    Kristian Grönqvist

    24 februari 2011 at 16:59

  8. Gunilla

    Det är lika rätt att tro på Robert Lind i Kramfors. Slå upp Robert Lind på You Tube.

    Kristian Grönqvist

    24 februari 2011 at 17:04

  9. ”Vilka andra?” De som har andra religioner än ens egen – om man har någon. Grammatiskt inte helt tydligt i det jag skrev, men det var nog inte så svårt att förstå ändå.

    Lennart W

    24 februari 2011 at 17:09

  10. Läs Camus om att skapa mening i meningslöshet.

    Bokmal

    24 februari 2011 at 20:14

  11. Jag har aldrig förstått argumentet att man ska skapa meningsfullhet i meningslöshet. Om man nu så gärna vill ha meningsfullhet, varför väljer man då att betrakta tillvaron som EGENTLIGEN meningslös?
    Det verkar lite förvirrat enl min mening.

    Och ateismen är inte alls lika mycket tro som religion. Den är mycket mer faktabaserad.
    Det är oseriöst att tro på något som de fem sinnena inte kan nå.

    Örjan

    24 februari 2011 at 20:26

  12. Örjan: Jag ser det inte som att man väljer att betrakta tillvaron som EGENTLIGEN meningslös: om man uppfattar tillvaron så, uppfattar man tillvaron så, även om man skulle vilja uppfatta den annorlunda. (Se gärna min lilla text ”A Note on the Concept of Belief” angående detta med att välja trosuppfattningar – det inledande citatet av Jefferson gillar jag mycket.)

    Niclas Berggren

    24 februari 2011 at 20:29

  13. Fan vilka problem ni ”ateister” verkar ha.
    Ta det lugnt, coola ner.

    swingthatcat

    24 februari 2011 at 21:50

  14. Man skulle kunna tro att meningssökare vore rätt så upptagna med konstruktiva försök att hitta eller konstruera sin egen mening. Men istället verkar de ofta vara väldigt upptagna med att kritisera andra som redan tycker det finns en mening. Varför är det så egentligen?

    Lennart W

    24 februari 2011 at 22:47

  15. Som ateist i ett religiöst sällskap innebär det ju bara att man är en Gud mer ateist än omgivningen..

    Chrisse

    25 februari 2011 at 7:40

  16. Jag uppfattar Noréns ”en gud”, som att han inte bryr sig om att bry sig om det ”globala” perspektivet et.c., utan att han möter en kristen människa och då poängterar avståndet till idén om en gud, genom att säga så. dvs det han säger betyder samma sak som att inte tro på ”någon gud”, men är starkare i det nära samtalet mellan två människor. Det är väl i det fältet han rör sig överhuvudtaget i sitt arbete, att beröra enskilda. Varför skulle Norén inkludera hela fältet av religioner i ett uttalande?

    Camilla

    25 februari 2011 at 11:52

  17. jag vill gärna använda otal i en meningen tack.

    halima

    21 juni 2011 at 9:25


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: