Nonicoclolasos

Mår man bra av märkeslösa varor?

När man ska handla kan man i regel välja mellan märkesprodukter, som kostar mer och som ofta ger social status, och generiska produkter, som är billigare och som ger lägre status. I studien ”Genuineness Matters: Using Cheaper, Generic Products Induces Detrimental Self-Evaluations”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, undersöks de personliga effekterna av att köpa den senare typen av vara:

People purchase generic products in an attempt to reduce costs. In this article, we showed that using generic products primes a devalued sense of self-worth manifested by increasing the likelihood of lower self-evaluations.

Jag skulle tro att människors ständiga behov av att positionera sig gentemot andra ligger bakom resultatet. Om man inte förmår signalera att man är rik, känner man sig, som det verkar, mindre värd. Man skulle också kunna tänka sig att personer med lägre självförtroende och självkänsla i högre grad konsumerar generiska produkter: ”Inte är jag värd hårprodukter från Sachajuan; jag är bara värd Coops blåvita schampo”.

Written by Niclas Berggren

26 februari 2011 den 15:08

Publicerat i konsumtion, lycka, psykologi, status

17 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. För jävligt att den som är smart och köper billigt ska må dåligt av det. Vad har vi skapat för sjukt samhälle där määniskors värde mäts i pengar och ägodelar?

    Maj

    26 februari 2011 at 16:56

  2. Maj: Det är ju inte samhället som hittat på att människor har idiotiska psyken som far illa av allt möjligt.

    Själv köper jag för övrigt nästan alltid Coops lågprismärke, men det är mig veterligen inte för att inte jag anser mig vara ”värd” något bättre, utan för att jag inte anser att de dyrare konkurrenternas produkter faktiskt är bättre.

    David Bergkvist

    26 februari 2011 at 18:19

  3. Signalera till omvärlden att man är rik gör man väl med mer synliga ”produkter” än hårschampo.

    swingthatcat

    26 februari 2011 at 21:55

  4. Jag tycker att bland det värsta som finns är företag som sätter sin logotyp väl synligt på det man köper. Varför ska jag som betalande kund göra reklam för dem (på annat sätt än att berätta för andra hur nöjd jag är med deras produkter)?

    Tydliga märken får alltså mig att känna mig lite illa till mods och att oftast välja bort märket. Detta oskick finns både bland det dyrare och det billigare sortimentet; ofta är det faktiskt mellanprissegmentet som brukar vara det säkraste valet.

    Emil Vikström

    27 februari 2011 at 0:27

  5. Det finns motsatt effekt också. Mercedes Benz har i många år kört med fullständigt omärkta prestigebilar i övre lyxsegmentet, vilket har gjort att stora mercor utan modellidentifiering är de eftersöktaste av alla.
    I Finland har man utvecklat bastusäkra statussymboler.
    Den häftigaste av alla är penisben i läderrem från rysk storbjörn. För att få skjuta dem, måste man ingå i nomenklaturan.

    Ur ”Factoids from Sveg”
    En del människor har helt enkelt så svag egen utstrålning, att de, för att få ligga med någon överhuvudtaget, måste köpa sig utstrålning…Name of the game…

    Kristian Grönqvist

    27 februari 2011 at 10:39

  6. Det handlar ju om vilken grupp man signalerar till sig själv att man tillhör, antar jag. Men när man köper Coops schampoo (skulle aldrig falla mig in, Coop-märket är fruktansvärt dåligt på allt) kan man ju också mena att man tillhör den grupp som står fri från ytlig påverkan, samt att man gör smarta rationella ekonomiska val. Det kan också kännas uppfriskande rebelliskt att inhandla Coop (eller hellre Eldorado). Särskilt lätt att få positiva vibbar är naturligtvis om man också har ett val, att man har råd med vadsom. Dock kan man ju indirekt ha liknande känsla då, när man valt ett lågavlönat men givande arbete.
    Det finns väl inget märke som riktigt tydligt använt sig av detta. Inte LIDL’s reklam heller. Fast Coop har ju fortfarande väldigt fula förpackningar, som ser snyggt ut i hemmet.

    Camilla

    27 februari 2011 at 10:49

  7. Saken är väl enkel? Människor som köper märkeskläder i stor omfattning har någon slags begåvningshandikapp och får högre status bland sina likar och lägre status bland andra.

    Vetenskapare

    27 februari 2011 at 11:13

  8. Vad ”signalerar” man och till vem, om man inte köper något hårschampo alls, utan tvättar håret med diskmedel?

    swingthatcat

    27 februari 2011 at 12:42

  9. swingthatcat

    Du har inte förstått det här: Dina exklusiva hårsalongs-flaskor ska stå uppradade i badrummet, så att gästerna kan se och tappa hakan samtidigt.

    Cecilia

    27 februari 2011 at 18:30

  10. Cecilia.

    Jag tror du har missförstått var STC och jag bor.
    I Stockholm går man ut och äter samt in och skiter.
    I förskingringen går man in och äter och ut och skiter…

    Kristian Grönqvist

    27 februari 2011 at 18:53

  11. Och vad signalerar man i typ Sveg om man har schampo Sachajuan? Men av största intresse är vad man mer eller mindre medvetet signalerar till sig själv. Konsumtionen kan enligt studien ovan vara ett ypperligt sätt att påverka sitt eget välbefinnande, oavsett produktens funktion eller vad man signalerar till andra. Att manipulera sig själv, fascinerande. Och hur påverkas jag om jag tvättar håret med diskmedel? Bara att prova, det kan ju få oanade effekter som kan ändras över tid.

    Camilla

    27 februari 2011 at 22:01

  12. Det vore hur som helst intressant att testa interaktionen av den effekt som Niclas hänvisar till och intelligens. Jag gissar att hög intelligens minskar effekten, men det är ju alltså testbart relativt enkelt (även om det så klart ställer högre krav på samplestorleken än i den aktuella studien).

    Olof Johansson-Stenman

    28 februari 2011 at 7:19

  13. Camilla

    Vad man signalerar??? Att man troligen är en mindre begåvad 08…eller åtminstone härstammar därifrån.

    Eventuellt tror man, att man är en hejare på att ragga pojkar som heter Sacha.

    Kristian Grönqvist

    28 februari 2011 at 9:49

  14. Men, Olof, det är inte helt givet att det är förenat med lägre intelligens att kraftigt reagera på signaler, om än omedvetet eller från sig själv? Det skulle kunna vara tvärtom. Och mer effektivt, att flyta med strömmen.

    Camilla

    28 februari 2011 at 18:33

  15. Camilla, det stämmer naturligtvis. Jag hävdar inte alls att det skulle vara ointelligent att t ex köpa märkeskläder för att signallera status.

    Däremot tror jag att ett element av den extra självkänsla som man kan uppnå är lägre om man t ex ser igenom att märkeskäder ofta inte har högre kvalitet än kopior, och i viss mån också ser igenom att det handlar om statuseffekter. Det flesta vill t ex inte erkänna för sig själv att man köper märkeskäder av statusskäl, utan lurar sig själv med att man t e gör det pga högre kvalitet; min gissning är att mer intelligenta personer är sämre på att lura sig själva i detta avseende.

    Olof Johansson-Stenman

    28 februari 2011 at 22:36

  16. Camilla, just Coop Änglamarks schampoo är, förutom vissa dyra salongsschampon, ett av få som fungerar för mitt hår. Håret blir stripigt och/eller det kliar i hårbotten med de flesta andra schampoon. Jag har även köpt många andra Coop-produkter och är överlag rätt nöjd. Jag tror att den låga kvaliteten du talar om är subjektiv. Då pratar jag om deras Coop-serie, inte om låglågprismärket Coop Extra (eller hur det nu stavas) som ofta verkar vara rätt kasst.

    Särskilt rebellisk känner jag mig inte. Jag köper helt enkelt sådana produkter jag är nöjd med. Jag brukar inte heller känna ett behov av att skylta med var och vad jag handlar (som det kanske uppfattas i en sådan här diskussion :-)). Kanske är jag helt enkelt för ung för att ha någon speciell relation till de fristående varumärkena?

    (För övrigt innehåller Coop Änglamarks schampoo inga silikoner eller uttorkande alkoholer, vilket även gör att det lämpar sig för den som vill använda ”balsammetoden” (inte något jag gör själv, men min flickvän tycker att hennes hår blir bättre av det).)

    Emil Vikström

    1 mars 2011 at 18:56

  17. Änglamark är det underbara undantaget på Coop, där har jag flera favoriter. Men ekologiska varor räknas inte till lågprismärkena. Man ska ju inte behöva känna sig värdelös för att man köper dem.:)

    Camilla

    1 mars 2011 at 20:55


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: