Nonicoclolasos

Doktorstitel i Sverige

I en kommentar till den tyske försvarsministerns avgång skriver Maria Schottenius i DN Kultur (2/3, s 5):

Annars är inte doktorstitlar hårdvaluta just i Sverige. De efterfrågas i stort sett bara i forskarsamhället, och att ha sin doktorsgrad på visitkortet är att rassla med juvelerna på ett närmast otillbörligt sätt.

Stämmer detta? Hur ska då vi svenska doktorer kunna imponera på vår omgivning?

Written by Niclas Berggren

4 mars 2011 den 15:03

29 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Med våra briljanta bloggar…?

    Patrik Lindenfors

    4 mars 2011 at 15:05

  2. Jag brukar säga: Om du inte kan sammanfatta din avhandling i ett Twitter-meddelande är du knappast värd en doktorstitel 2011 ;-)

    Vad är en disputation mot en ordentlig mängd Twitter followers? Seriöst alltså.

    Robert Stasinski

    4 mars 2011 at 15:22

  3. Håller inte med – jag tycker snarare att stämningen brukar tendera att bli pinsamt underdånig så snart doktorstiteln kommer på tal. Däremot bör man inte skylta med den, får då gåt Jante igång.

    Jakob Heidbrink

    4 mars 2011 at 15:55

  4. Och ska vi aspirerande (på några års sikt) doktorer helt enkelt byta bana?

    Niklas Elert

    4 mars 2011 at 16:00

  5. Genom stor ödmjukhet, pedogogisk framställning och respekt för sina medmänniskor väcks min beundran. Diviga forskarkändisar är något av det mest motbjudande jag kan tänka mig.

    Gother

    4 mars 2011 at 16:00

  6. Så nu räcker det inte med titeln, utan man måste vara trevlig också? Krav, krav, krav. Kan man inte köpa sig fri från kravet på social kompetens genom akademisk briljans?

    Patrik Lindenfors

    4 mars 2011 at 16:03

  7. Jag brukar bära min doktorsring då och då när stoltheten poppar upp. Annars är jag benägen att hålla med Schottenius, att i Sverige är vi alla lika oavsett titel, den malmöitiska inställningen är: avadå?

    Stefan Lundin

    4 mars 2011 at 16:23

  8. Själv hade jag en gång i tiden en chef som alltid sa:
    ”Jag vill ha folk som kan något. Social kompetens är våldsamt överskattat. Samarbeta lär jag honom/henne själv.”

    Kristian Grönqvist

    4 mars 2011 at 17:29

  9. Varför skulle doktorstitel vara något särskilt märkvärdigt att skylta med? En extra lång utbildning är vad det är.

    KM

    4 mars 2011 at 22:13

  10. Håller med KM, det är betydligt mer märkvärdigt och imponerande att skylta med ett dyrt hårschampo.

    swingthatcat

    4 mars 2011 at 22:16

  11. Doktorstitel är – även om jag är part i målet – mer än en utbildning, i vart fall i juridik: det krävs originalitet och kreativitet som man inte ”bara” lär sig. Skriv en bok själva som någon vill publicera, så vet ni vad jag menar.

    Jakob Heidbrink

    4 mars 2011 at 22:27

  12. KM skrev:

    Varför skulle doktorstitel vara något särskilt märkvärdigt att skylta med? En extra lång utbildning är vad det är.

    Japp, mycket bättre att fråga random mannen-på-gatan-internetskribent om vad som gäller här i världen. De är säkert mer insatta i ämnet ifråga.

    Cecilia

    4 mars 2011 at 23:02

  13. Jakob> Ja, det krävs ju viss kreativitet och originalitet för en mängd framsteg med sitt arbete. Om det så handlar om att komma på en ny app till iphone eller skriva en artikel. Och sådant kan man, om man jobbar hårt och har en åtminstone genomsnittlig grundkompetens, lära sig och arbeta sig till. Och, det är näppeligen så att den genomsnittliga doktorsavhandlingen skulle publiceras av Norstedts. Att de trycks av universiteten säger ju inget mer än att de ska upp för granskning och passerat vissa vetenskapliga grundkrav (inte att de är särskilt läsvärda).

    Cecilia: Det har jag inte sagt. Vill man veta något om Strindbergs litteratursyn är det säkert lämpligt att fråga en doktor i litteraturvetenskap framför ”mannen på gatan”. Men vad säger det? Om jag vill veta något om sökmotorer, är det nog också bättre att fråga en programmerare på Google än ”mannen på gatan” (doktorsgrad eller ej).

    Det jag kan tycka är lite lustigt är att många doktorer (och jag träffar en hel del), verkar tycka att det nödvändigtvis är mycket imponerande att ha spenderat 5 år till efter sin grundutbildning med att läsa fler kurser, skriva artiklar eller en monografi utan att ha blivit underkänd vid disputation. Är det ett bra jobb som krävs? Ja, givetvis är det så i de flesta fall. Men det är det också att lyckas hyfsat väl med att spendera de fem åren på Ericsson, inom finansvärlden, på en vårdcentral, eller varför inte att bygga upp något egen verksamhet. Gör du något av det sistnämnda får du ingen doktorsgrad, men gör du det väl, är det inte desto mindre ”imponerande”. Det var min poäng.

    KM

    5 mars 2011 at 10:24

  14. KM

    Det lät nog lite mer som:”Surt”, sa räven om rönnbären.

    Kristian Grönqvist

    5 mars 2011 at 11:58

  15. KM

    För faktum är, käre KM. att det dyker upp en massa folk på webben, som är lite streetsmarta och har synpunkter om lite ytliga företeelser, men vid första intervju, som tex en NO-lärare vid namn Stavros Louca, visar sig ha enorma Loucor i sin allmänbildning. Om det är att föredra framför en doktorstitel, så får det stå för Dig.
    Att han är en utmärkt mattelärare är säkert möjligt, men släpp aldrig in honom i NO-klassen med den löjligt dåliga insikten.

    Kristian Grönqvist

    5 mars 2011 at 12:06

  16. KM

    Jag ska erkänna att jag var på ironi-oneliner-humör här ovan. Du fick höra det jag vill säga till alla möjliga som menar att:

    ”Vetenskapsmän är korrumperade, bättre att fråga mannen på gatan huruvida människoinducerad global uppvärmning pågår eller om huruvida evolutionsteorin stämmer. Jag måste förresten kolla med Tom Cruise/Jim Carrey/John travolta vad de tror om vaccinationers farlighet innan jag låter vaccinera mitt barn”

    Jag förstår egentligen att det inte var detta du sa’, jag bara blev otålig.

    Cecilia

    5 mars 2011 at 12:21

  17. Som sagt tycker jag att vördnaden inför titeln är närmast pinsam. Jag nekar inte heller till vare sig att andra – alla – yrkeskategorier måste vara kreativa eller att det finns en mängd mediokra doktorer. Att skriva en sammanhållen bok över några hundra sidor är dock inom sin kategori en särskild prestation. Om det inte finns anledning att höja doktorer till skyarna, finns dock inte heller anledning att nedvärdera dem. Det är det jag säger.

    Jakob Heidbrink

    5 mars 2011 at 12:22

  18. Kristian> Nej, det stämmer nog inte i detta fall. Det finns en anledning till att jag dagligen träffar många personer med en doktorsgrad; som tyvärr lite för ofta verkar tro att doktorsgraden motiverar någon särskild respekt utvör den respekt man visar alla sunda medmänniskor.

    Angående ditt inlägg om matteläraren förstår jag överhuvudtaget inte vad du pratar om.

    Jakob> Det håller jag med om. Fast med tanke på arbetsmoralen och närvarograd hos (inte alla, men för många) doktorer kan man nog ibland tycka att det inte är så konstigt att vissa inom näringslivet närmast ser det som en belastning om du spenderat lite för många år på universiteten.

    KM

    5 mars 2011 at 15:33

  19. KM: Förtroendearbetstider har kollektivavtalsstöd. Det finns ingen djupare anledning att sitta på kontoret när man fixa sitt jobb lika gott (eller bättre) hemma. Inom mitt ämne juridik är det dessutom en fringe benefit som jämnar ut min inkomst mot de flera 10 000 kr. i månaden som jag försakar genom att unte vara advokat. Vill man inte endast ha dem som inte lyckas på den privata arbetsmarknaden, får man bjuda på något annat.

    Eller varför är närvaro på universitetet önskvärt om jobbet ändå sköts väl? Om inte, finns ju ett arbetsrättsligt problem som inte har med titeln att göra.

    Jakob Heidbrink

    5 mars 2011 at 16:48

  20. Men att kalla det ”en extra lång utbildning” är väl ändå att ta i? Det är ju ett jobb, för katten. Ett jobb som förvisso inbegriper ett visst antal kurser som man ska läsa, men det brukar ju knappast vara huvudnumret med doktorerandet. Jag kan förstå och sympatisera med dig om det är så att du vill polemisera mot någon eller några som anser att man är värd höviskhet som om man vore påven själv om man är doktor, men själv blir jag irriterad av attityden till doktorander som några som inte kände sig mogna för ”det riktiga” arbetslivet, utan som bara ville plugga lite längre medan de försöker klura ut vad de vill göra när de har växt upp. Visst, den typen finns, men tillsammans med ett brett spektrum av andra personligheter. Mitt intryck är att de andra är i stor majoritet.

    Thomas Lennartsson

    5 mars 2011 at 22:24

  21. … och min ovanstående kommentar var såklart riktad till KM, bör kanske påpekas för tydlighetens skull.

    Thomas Lennartsson

    5 mars 2011 at 22:25

  22. KM

    Stavros Louca är en matte- och NO-lärare i klass 9A på TV, som stolt svarade på frågan om vilken myt som var den största myten av alla på jorden med: ”att det nog måste vara myten om evolutionen. Den är så fylld med luckor att den uppenbart är ett falsarium…” Dessutom var det ju självklart att jorden var skapad av Gud…
    Det elaka webbskvallret antyder något högljutt att han skulle vara Jehovas Vittne…

    Kristian Grönqvist

    6 mars 2011 at 2:52

  23. KM

    Låt mig framföra hypotesen att du har mindervärdeskomplex.

    Fil.dr

    6 mars 2011 at 8:54

  24. Maria Schottenius har trots allt rätt. Att prata om sin doktorsgrad är som att plocka fram en en bunt hoprullade sedlar och ställa sig och räkna pengar när man står vid kassan.

    Att ha en god utbildning och en doktorstitel är ett utmärkt sätt att komma in på arbetsmarknaden. Men när du väl är inne så är det dina prestationer på arbetsplatsen som räknas. Inte några examina från universitetet.

    Gother

    6 mars 2011 at 11:23

  25. Thomas>> Jag märker att min kommentar, nog mitt eget fel, verkar missuppfattas. Jag tycker inte att doktorander är några som inte ”vågar ge sig ut i ‘riktiga’ arbetslivet”. Det kanske fanns sådana inslag förr, men i de flesta ämnen är det (i alla fall min erfarenhet) ganska svårt att få en doktorandtjänst; då det brukar vara hård konkurrens om dessa.

    Min poäng, apropos kommentaren till Schottenius inlägg, var att det finns ingen uppenbar anledning varför doktorstiteln skulle vara värd mer uppmärksamhet än en mängd rad andra prestationer på arbetsmarknaden (som dock inte omges av samma tydliga titlar).

    /KM, Fil. Dr. (och också docent)

    KM

    6 mars 2011 at 18:00

  26. Jakob>> Nu har det här börjat spåra ur, men min poäng var snarast att man som akademiker till viss del kanske vänjer sig vid en kultur och arbetssätt som inte fungerar (eller åtminstone inte accepteras) på många privata arbetsplatser.

    Sen kan man diskutera om fördelar/nackdelar med detta system, jag anser det i grunden vara ett utmärkt system för högpresterande individer som sköter detta professionellt. Tyvärr är det min erfarenhet att andelen som inte gör detta ej längre är något man kan räkna på ena handens fingrar. Dessutom kan man börja diskutera vad det innebär för forskarmiljöer och liknande när så många arbetar hemifrån…men det är en annan diskussion…

    KM

    6 mars 2011 at 18:05

  27. KM: Då står vi mycket närmare än jag trodde. Tack för givande synpunkter.

    Jakob Heidbrink

    6 mars 2011 at 19:14

  28. Fil.dr: Och jag framför hypotesen att han gillar blåbärspaj. Nu blir ju bara frågan hur man testar dessa hypoteser. För om man inte kan det, så fyller de ju ingen funktion.

    David Bergkvist

    6 mars 2011 at 19:59

  29. KM: Förstår din poäng bättre nu, jag drog måhända lite större slutsatser av din inledande kommentar än vad som var nödvändigt. Beklagar.

    Thomas Lennartsson

    6 mars 2011 at 21:48


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: