Nonicoclolasos

Om väljarna inte är helt rationella

Beteendeekonomisk forskning visar att ekonomiska beslutsfattare ofta har begränsad rationalitet: de fattar inte sällan beslut som de själva inte skulle ha fattat om de hade haft bättre kunskaper och starkare kognitiv förmåga. En möjlig lösning på detta problem är att politiska beslutsfattare, som förstår dessa problem med ekonomiskt beslutsfattande, går in och genom olika mer eller mindre paternalistiska ingrepp bistår de ekonomiska beslutsfattarna.

Detta låter säkert i mångas öron bra, men vad blir implikationerna om politikernas uppdragsgivare, väljarna, ofta visar sig ha begränsad rationalitet? Kommer de att välja de (potentiella) politiker som besitter överlägsna kunskaper och överlägsen kognitiv förmåga? Kommer partierna själva, som röstmaximerande rörelser, att välja kandidater med sådana egenskaper? Om inte, är en tilltro till politikens förmåga att korrigera marknadsmisslyckanden obefogad?

Det finns i vilket fall grund för att väljare uppvisar systematiska tecken på begränsad rationalitet. I den nya studien ”Systematically Biased Beliefs about Political Influence: Evidence from the Perceptions of Political Influence on Policy Outcomes Survey” ges exempel från litteraturen:

Voters myopically reward and punish politicians for recent economic performance. (Bartels 2010; Achen and Bartels 2008, 2004a) Partisanship heavily distorts voters’ attributional judgments. (Marsh and Tilley 2009; Rudolph 2006, 2003a, 2003b; Bartels 2002) Supporters of incumbent parties are eager to credit the government for good outcomes and reluctant to blame it for bad outcomes, opponents of incumbent parties do the opposite – and both sides can’t be right. Voters also reward and punish politicians for outcomes that are clearly irrelevant or beyond their control, such as local football victories, world oil prices, and the state of the world economy. (Wolfers 2011; Healy, Malhotra, and Mo 2010; Leigh 2009; Achen and Bartels 2004b) Arceneaux and Stein (2006) report that many voters incorrectly blamed the incumbent mayor of the city of Houston for the county government’s flood policy. Iyengar (1989: 878) finds important framing effects: “agents of causal responsibility are viewed negatively while agents of treatment responsibility are viewed positively.” Healy and Malhotra (2009) show that voters reward politicians for disaster relief spending, but not disaster prevention spending, even though prevention is demonstrably more cost-effective. Marsh and Tilley (2009), Tilley, Garry, and Bold (2008), Arceneaux and Stein (2006), Rudolph (2003a), and Gomez and Wilson (2001) find systematic effects of education and/or political sophistication on attributional judgments.

Studien bidrar även själv till att bekräfta denna bild genom att visa att väljare ofta gör en felaktig bedömning av politikens möjligheter att påverka olika typer av utfall.

Written by Niclas Berggren

11 mars 2011 den 4:02

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. ”Action is, by definition, always rational.”

    Peter

    11 mars 2011 at 9:32

  2. Detta är centralt. Vi talas mycket om marknadsmisslyckanden, men väldigt sällan om politikmisslyckanden. I det ena fallet finns det alltid informationsasymmetrier och annat grus i maskineriet, i det andra fungerar det alltid perfekt. I det ena fallet är det orimligt att tänka sig en fullt rationell människor med full information, i det andra icke så. Det är som att vi talar om två olika soprters människor och två olika sorters samhällen. Oerhört irriterande.

    Fredrik Segerfeldt

    11 mars 2011 at 9:52

  3. Bah Peter, du har läst för mycket Mises!! ;)

    Henrik

    11 mars 2011 at 9:58

  4. Personligen testar jag gärna ett nytt politiskt system. Jag tycker en transparent reglerad diktatur vore rätt bra och den ska kunna avsättas om en miljon människor tar sig till sergels torg.

    Daniel

    11 mars 2011 at 11:39

  5. Ja, det är beklagligt att väljarna är irrationella och därför väljer att rösta fram paternalister, som orsakar väljarna elände. Men vad ska man göra åt det? Man bör ju inte vara paternalist och tvinga väljarna att välja andra, icke-paternalistiska politiker. Allt man kan göra är ju att konstatera att väljarna får skylla sig själva som röstar som de gör.

    David Bergkvist

    11 mars 2011 at 14:30

  6. Jag tror inte att diktaturer är någon bra lösning alls. Det beror på erfarenheten av historien: Länder med demokrati, marknadsekonomi, etc, fria val, etc, har haft mest välstånd, och länder med diktatur, har haft statistisk övervikt av stor fattigdom/mindre innovationer.

    Diktaturer hämmar helt enkelt den kreativitet som leder till smarta uppfinningar, entreprenad och innovationer. (en induktiv slutsats, alltså)

    Cecilia

    11 mars 2011 at 16:27

  7. Cecilia,
    Jag vill inte ge de moderna demokratierna alltför mycket cred eftersom jag tror de är ett symptom av filosofi, utbildning, institutioner, industriell revolution, framväxande städer, informationsteknologi och ekonomisk liberalism o.s.v.

    I det sammanhanget så ser det ut som att demokratierna har växt fram som en nödvändig implikation av allt sådant. Utvecklingen måste fortsätta på något vis, jag tror det behövs ett bättre, mer långsiktigt och gärna paternalistiskt politiskt tänkande.

    (min användning av orden diktatur och paternalism är i sammanhanget enbart för mitt eget höga nöjes skull, det kan man bortse ifrån)

    Daniel

    12 mars 2011 at 11:35


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: