Nonicoclolasos

Varför är vi oeniga?

Varför är människor oeniga i olika politiska frågor? Som jag ser det kan oenigheten röra både värderingar och fakta, vilket gör att man kan tänka sig följande kombinationer:

Min egen syn — inspirerad av Ayer, Wendell HolmesCamus och Hägerström —  är att om oenigheten rör värderingar finns inte förnuftsmässig möjlighet till enighet: de gustibus non est disputandum. Om oenigheten istället rör fakta finns däremot förnuftsmässig möjlighet till enighet: med vetenskaplig metod som accepterat ramverk går det i regel att identifiera korrekta respektive felaktiga sakuppfattningar. Därmed inte sagt att enighet kommer att uppnås: vetenskapen är ibland internt splittrad eller i sin linda på ett visst fält, och människor kan ha olika skäl att förkasta vetenskapligt framtagen kunskap (t.ex. för att gynna egenintresset eller för att värna alternativa ”kunskapskällor”, som religion).*

Jag kom att tänka på frågan om oenighet när jag läste några av kommentarerna till mitt inlägg ”Rättigheter till varje pris?”, särskilt de från Olof Johansson-Stenman och Mounir. Den intressanta fråga som där ställdes är hur personer som är (relativt) eniga om värderingar kan hamna i olika politiska uppfattningar. Svaret måste bli att det föreligger oenighet om fakta. Det positiva med det är att det borde finnas utrymme för ett samtal där fakta stöts och blöts och där något slags konvergens i politiska uppfattningar torde kunna skönjas.

Men kanske är det inte riktigt så enkelt, trots allt. Matt Zwolinksi skriver insiktsfullt:

Moreover, even if people point to empirical facts to explain their disagreements, this does not mean that empirical facts are the most important cause of those disagreements.  Our interpretation of the (vast and complexly related) empirical evidence might be motivated by our underlying value commitments.  More strongly, our appeal to factual evidence might at least sometimes be an entirely post hoc rationalization of our underlying value commitments.

Kanske är utgångspunkten något slags ”ideologi” som inte så lätt låter sig påverkas (se inläggen ”Nyliberal psykologi”, ”Bestäms politiska uppfattningar av ideologi?”, ”Ideologiernas genetiska grund” och ”Vad kännetecknar politiskt konservativa?”) och som också påverkar vårt sätt att uppfatta och tolka kunskap. Då blir uppdelningen i värderingar och fakta inte så enkel i praktiken, och det kan bli svårt att klargöra den exakta grunden för oenighet i politiska frågor. Även personer som bekänner sig till samma värderingar och som säger sig vara öppna för vetenskapligt grundad kunskap och en vilja att ompröva sin förståelse av fakta kan förbli oeniga.

*Om att acceptera vetenskap även i de fall man själv inte förstår, se mitt inlägg ”Vetenskap och att tänka själv”. Angående en ovilja att lita på etablerad kunskap, se ”Tror folk på experter?”.

Written by Niclas Berggren

16 mars 2011 den 13:51

20 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det förekommer ju att människor ändrar sina värderingar som följd av argumentation, erfarenheter, självrannsakan osv. Den oenighet du talar om måste alltså röra någon slags ”fundamental” oenighet om värderingar. Men kan det analyseras utan att förutsätta vad som ska bevisas, nämligen att det saknas förnuftmässig möjlighet till enighet?

    David Brax

    16 mars 2011 at 14:05

  2. David: Som jag ser det (inspirerad av bl.a. Russell) ändras i grunden alla uppfattningar pga. emotionella impulser. I fråga om faktafrågor ges emotionella impulser i huvudsak indirekt, genom att den vetenskapliga metoden allmänt accepteras som ramverk, vilket gör förnuftsmässig argumentation potentiellt verksam. För värderingar finns inget motsvarande ramverk, och de emotionella impulserna verkar, som jag ser det, istället direkt. Det innebär förvisso att värderingar kan ändras, men inte pga. faktabaserade argument, utan pga. emotionell påverkan. Jo, förresten, i ett fall ser jag ett utrymme för faktabaserade argument: när en och samma person är inkonsekvent. Då kan man påpeka det, vilket kan ge en emotionell impuls till omprövning av någon värdering för att skapa konsekvens. Men det finns inga externa ”moraliska fakta” som kan utgöra ett ramverk för omprövning av värderingar.

    Niclas Berggren

    16 mars 2011 at 14:11

  3. Sedan sätter olika individer olika tyngd på olika värderingsaspekter.

    Man kan vara överens om att folk borde bete sig på ett viss sätt gentemot varandra, men icke alls överens om metoderna för att frambringa detta, hur mycket tvång/lagar som ska till, eller om frågan kanske inte alls är så viktigt att mänsklig frihet bör störas.

    Cecilia

    16 mars 2011 at 14:20

  4. Minimering av kognitiv dissonans kan också förklara detta. Alltså även om två personer i realiteten har samma värderingar är det inte smärtfritt för den ena att byta åsikt i en sakfråga, även om detta byte objektivt sett stämmer bättre överens med dennes värderingar. Path dependency.

    Och så finns en variant på Zwolinskis poäng som jag tror är viktig för att förstå många nationalekonomer, särskilt de med starkare ideologiska övertygelser: man låtsas ha samma värderingar som de man vänder sig till, sedan använder fakta och teori selektivt för att locka till politisk enighet.

    BHL skrev bra om detta i fallet där värderingen är ”jag bryr mig om de fattigaste i samhället”:
    ”When someone claims to be committed in a fundamental way to both X and Y, and then claims that (happy day!) X and Y always turn out to be mutually recognizable, I begin to suspect that the conclusion is driven more by psychological processes designed to reduce cognitive dissonance than by careful empirical study or theoretical reasoning.”
    http://www.bleedingheartlibertarians.com/2011/03/on-bleeding-hearts-and-crocodile-tears.html

    Mounir

    16 mars 2011 at 14:22

  5. Det är jättesvårt det där med faktafrågor, har jag upptäckt; det spelar ingen roll för vissa hur mycket peerreviewad bona fide-litteratur man visar upp, med vetenskapliga undersökningar, det räknas inte som något argument för att mina påståenden stämmer, eftersom ju vetenskapsmännen och universiteten är ”korrupta” och ”måste komma fram till just de resultaten” ”för att få behålla sina jobb”. Vet debattmotståndaren.

    Cecilia

    16 mars 2011 at 14:24

  6. Du har nog förenklat världen lite grann Niclas. Du måste åtminstone tillföra den viktigaste posten av alla.
    Politik handlar inte alls om värderingar. Politik handlar on vilken väg som skall gås, för att bäst uppnå en värld som passar ens värderingar.
    Vilket innebär att du åtminstone måste införa två staplar till.
    Hur bäst hindra motståndaren taktiskt/strategiskt?
    Hur bäst befrämja sig själv taktiskt/strategiskt?

    Det är förbluffande hur ofta politiker kan skita i värderingar (fakta för den delen också)för att uppnå mål. Fridolin är det enda exemplet på motsatsen hittills på 40 år, med den baktanken att det också kan vara en strategi….

    Kristian Grönqvist

    16 mars 2011 at 14:26

  7. Mounir: Mycket intressanta resonemang. Detta med kognitiv dissonans är nog delvis en funktion av hur det i en specifik kultur ses på byte av uppfattningar. Jag har en känsla av att personer som byter uppfattningar ofta ses som suspekta. ”Kan man verkligen lita på den personen, han har ju bytt ståndpunkt förut?” En sådan attityd medför en nackdel i det att rådande uppfattningar, i alla fall verbaliserade sådana, tenderar att konserveras. (Preferensförfalskning, i Timur Kurans mening, kan bli följden.)

    Har du något exempel på det du skriver om i ditt andra stycke?

    Niclas Berggren

    16 mars 2011 at 14:28

  8. Niclas skrev:
    Men det finns inga externa ”moraliska fakta” som kan utgöra ett ramverk för omprövning av värderingar.

    Nä, precis, så länge ingen har härlett något ‘böra’ från något ‘vara’, rent vetenskapligt (vilket ingen i historien hittills lyckats göra),

    är den enda vägen att gå att försöka hitta en gemensam start i värderingsfrågorna, som man båda råkar hålla med om, och försöka argumentera konsekvent utifrån den punkten.

    Cecilia

    16 mars 2011 at 14:31

  9. Mitt andra stycke handlar egentligen inte om oenighet, utan om falsk enighet. Men det kanske kan förklara varför vissa argument eller förslag inte kommer från vissa ekonomer. Jag tycker att Zwolinskis inlägg som jag länkade till är ett bra exempel. En liberal ekonom påpekar gärna hur godhjärtad politik oftast försämrar snarare än förbättrar situationen för de fattigaste, men gör inga ansatser till att visa upp alternativ som faktiskt kan fungera. Det är lite suspekt (om personen nu utger sig för att värdera fattigas nytta högre, snarare än att vilja minimera staten), men behöver inte tyda på intellektuell ohederlighet.

    Mounir

    16 mars 2011 at 14:58

  10. Cecilia: Tyckte ditt första inlägg var intressant då jag upplevt det vid flera tillfällen, man lägger fram fakta men den räknas inte. Har funderat på att det kan bero på att människor i olika mån använder sin hjärna på olika sätt där vissa mer använder den logiska delen medan andra mer använder den känslomässiga.

    När två personer debatterar och den ena utgår från känslor och den andra logik tror jag att det blir en krock, man pratar inte samma språk.

    Johan

    16 mars 2011 at 15:46

  11. Johan skrev: När två personer debatterar och den ena utgår från känslor och den andra logik tror jag att det blir en krock, man pratar inte samma språk.

    Precis, men så tillkommer _ännu_ ett stort problem, när man diskuterar stora empiriska teorier, som evolution, människoinducerad global uppvärmning, relativitetsteori, etc, och det är att de inte har några _logiska_ bevis utan främst induktiva slutsatser, utifrån en massa empiriska rön som pekar åt ett visst håll.

    Motdebattören kräver ofta logiska bevis, vilka endast finns inom matematiken, och inte ens finns för den tyngdlag som h*n själv självklart tror på.

    Cecilia

    16 mars 2011 at 16:07

  12. Är inte alls säker på att Olof och Niklas är särskilt eniga om värderingar. Bara för att båda är s k konsekvensetiker vet vi lite om vilka konsekvenser de båda anser ska räknas och hur de anser att dessa ska mätas. Om de svarar ”lycka” undrar jag: Enligt vilken definition av lycka? Enligt vilket mått på denna definition av lycka? Enligt vilken interpersonell sammanvägningsmetod? O s v. Och även om någon säger att konsekvenserna på lycka är viktiga betyder inte det att denne anser att lycka är det enda om är värdefullt. Jag skulle i själva verket bli förvånad om man kan hitta två personer som har exakt samma värderingar.

    Hans

    16 mars 2011 at 19:23

  13. Ett faktum kan man säkert ganska enkelt införliva i sin värld, om det nu inte vore så att ens värderingar var lindade kring olika fakta. Värderingarna kan ses som klistret som ger det andra mening och sammanhang. Om det inte vore så, skulle förändring av fakta vara lika enkelt, om än krångligt och jobbigt, att acceptera som när man glömt ngt tal i ngt räknande. Och det gör ju inte saken mer enkel att det är värderingar som motiverar sökandet efter än fler fakta. Och som gör att man uppfattar fakta olika. För även fakta är ju komplexa.

    Camilla

    16 mars 2011 at 21:44

  14. Hans: Ilya Somin jämför socialliberaler och libertarianer och menar att båda i regel ofta blandar konsekvensargument av nyttokaraktär med andra argument (som kanske reflekterar grundläggande ideologi). Han frågar också vad som skulle ske om konservativa och libertarianer var eniga om faktafrågor.

    Niclas Berggren

    16 mars 2011 at 23:03

  15. För mig har det största problemet alltid varit att behovet av inkomstutjämning ses som ett fakta, värderings fritt samt att behovet av att skydda rättigheter, tex ägande rätt, ses som en värdering. 

    I själva verket är båda två värderingar. 

    Det framgår klart varför problemet uppstått, i din länk till Libertariansk Psykologi samt ifrån den forskare som gjort studien, Haidt, framgår det att 80 % av alla forskare anser att inkomst utjämning är viktig utifrån rent objektiva grunder. Vidare anser de att ägande rätt inte har betydelse, jämfört med klassiska liberaler ligger deras värdering av äganderätten två standard avvikelsers lägre.

    Frågan blir då om detta intellektuella bias även påverkar deras forskning, dvs väljer att forska på det som stöder behovet av inkomst utjämning? Kan de objektivt utvärdera när ägande rätt kolliderar men utjämning?

    Haidt anser det senare? Se NYT artikeln ”Scientist Sees Bias Within”. Denna artikel har lett till en omfattande debatt i USA varför det finns så forskare som är konservativa eller klassiska liberaler. Beror ser på att social liberaler är bättre funtade att bedriva forskning, dvs konservativa och klassiska liberal är inskränkta och ideologiskt doktrinära eller är det så att se är diskriminerade? 

    Old Whig

    16 mars 2011 at 23:43

  16. En ytterligare komplikation är rena egenintressen (hos politiker, väljare, diverse organisationer): Politiken är tyvärr inte bara en fråga om rätt-och-fel eller bra-och-dåligt, utan i många fall även en dragkamp av egoistiska skäl.

    Denna komplikation kan även inverka på faktasidan, genom att olika grupper sprider falsk statistik, gör missledande påståenden, osv. Feminismen är det kanske bästa exemplet på detta.

    michaeleriksson

    17 mars 2011 at 7:56

  17. Matrisen är förstås en förenkling, men kanske lite väl mycket så. En politisk fråga är t.ex. utförsäljningar av statliga företag, där SD, S, V och MP röstade ned Alliansen häromdan, utan att för den sakens skulle kanske vara så överens om varken fakta eller värderingar. S och och ffa V är nog emot av socialistiska skäl, med SD nog snarare har nationalistiska skäl.

    Lennart W

    17 mars 2011 at 14:07

  18. Hans, misstänker att det ligger mycket i vad du skriver.

    Olof Johansson-Stenman

    17 mars 2011 at 18:45

  19. Värderingar berör också frågan om ideologisk renhet. Var går gränsen för libertaraner att uppnå målet om frihet och oinskränkt äganderätt? Om kostnaden för privata skyddsorganisationer vida överskrider statligt finansierade åtgärder att förebygga brott, när – av kostnadseffektiva skäl – överväger libertarianen att överge sina värderingar?

    Om hög välfärdsnivå har ojämlikhet som konsekvens, hur långt är marxisten villig att sänka kvalitén på välfärden (skola, vård och omsorg) för att uppnå målet om jämlikhet?

    Yvonne

    20 mars 2011 at 18:49

  20. @Yvonne

    ”[om för dyra] överväger libertarianen att överge sina värderingar?”

    Här skulle jag snarare tala om att av pragmatiska skäl inte handla efter värderingarna. Värderingarna i sig är grundläggande delar av ideologin som inte ändras när den praktiska sidan ändras.

    michaeleriksson

    20 mars 2011 at 19:22


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: