Nonicoclolasos

Anställningsskyddets effekter

När reformer på arbetsmarknaden diskuteras tycks få villiga att förespråka en liberalisering av anställningsskyddet. Förklaringen kan ligga i att insiders, som har jobb, har ett intresse av att blockera förändringar och att dessa lyckas, genom att utgöra en mycket stor väljargrupp och genom att vara företrädda av mycket starka intressegrupper i form av fackföreningar. (Se Lindbeck och Snowers insider-outsider-teori.) I en ny uppsats, ”Employment Consequences of Employment Protection Legislation”, presenterar Per Skedinger, som själv forskar på området, en sammanfattning av forskningen på området. Han sammanfattar:

I denna uppsats diskuteras den snabbt växande empiriska forskningslitteraturen om hur anställningsskyddet påverkar sysselsättningen och nya resultat i frågan diskuteras. Litteraturen pekar entydigt på att starkare anställningsskydd bidrar till minskad dynamik på arbetsmarknaden och en försämrad position för marginalgrupper, men effekten på aggregerad sysselsättning och arbetslöshet är mer osäker. Marginalgrupperna tycks inte heller ha dragit någon fördel av den i många länder förekommande reformstrategin att liberalisera regelverket för visstidsanställningar, men behålla skyddet för fasta jobb oförändrat starkt. Min egen analys tyder på att ett starkt skydd för tillsvidareanställningar bidrar till välfärdsförluster i form av en ökad andel med ofrivilligt visstidsarbete, främst bland ungdomar.

Det verkar alltså särskilt viktigt att notera dessa forskningsresultat om man har som målsättning att minska arbetslösheten t.ex. bland ungdomar. Detsamma gäller lägstalönernas nivå.

Written by Niclas Berggren

20 mars 2011 den 6:50

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Niclas

    Skulle du vilja att en 25-åring fick Din tjänst för att man i solidaritetens tjänst tyckte att det var lämpligt att få in lite nya unga fräscha synpunkter och att du i det perspektivet var passe…

    Kristian Grönqvist

    20 mars 2011 at 20:44

  2. Kristian: Nu är det ju i och för sig inte det saken gäller. Det är väl lite konstigt att de som mest högljutt ropar efter först in-sist ut tenderar att vara de som tillbringar mest tid vid fikabordet och gått sin senaste vidareutbildning för tio år sedan?

    Jakob Heidbrink

    20 mars 2011 at 21:14

  3. Tröttsam högerpropaganda.

    Emil

    20 mars 2011 at 22:46

  4. Det kan naturligtvis vara bra, allt annat lika, att föra en politik som minskar ”välfärdsförluster i form av en ökad andel med ofrivilligt visstidsarbete”. Men nu är ju, som man väl brukar säga, ceteris vanligtvis inte paribus…

    Mikael

    21 mars 2011 at 18:10


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: