Nonicoclolasos

Tagen av en kung

Jag har just ägnat fyra timmar åt att se Luchino Viscontis film Ludwig, om kung Ludwig II av Bayern. Jag är tagen. Jag förmår inte förmedla ett helhetsintryck av denna konstfilm utan förmedlar några spontana tankar och reaktioner:

  1. De liv jag blir mest fascinerad av är de udda, extrema, excentriska, plågade liven; dvs. jag fascineras av de människor som vågar ta ut svängarna och leva, bortom plikter, bortom det tillrättalagda, bortom det vardagsgråa. Som Alfred uttrycker det i Döden i Venedig (också en film av Visconti): ”When Aschenbach insists on being a model of strength and balance, seeking his achievement in a pure Apollonian order, Alfred attacks his ‘rigid morality,’ his refusal to be ‘contaminated’ with life, and threatens him with ‘mediocrity.'”
  2. När hans rådgivare och ministrar ville att Ludwig skulle ägna sig åt politik, ville han hellre ägna sig åt kultur. Utan Ludwig hade Wagner sannolikt inte kunnat fullfölja sitt komponerande och nå sina stora framgångar; och utan Ludwig skulle flera fantastiska slott inte ha existerat. Jag finner det inspirerande med en ledare som är fångad av estetik.
  3. Ludwig var högst sannolikt homosexuell och formade nära band till i synnerhet tre yngre vackra män (däribland sin anställde Richard Hornig, som han också kysser i filmen). Mänsklig skönhet verkar ha varit en primär drivkraft hos honom. Emellertid hölls han tillbaka och skuldbelagdes av den Katolska kyrka han tillhörde — ständigt dessa läskiga präster! — vilket orsakade plågsamma och onödiga trauman. Han förlovade sig av plikt med sin kusin Sophie men bröt den i tid.
  4. Ludwig skydde sociala plikter och umgicks primärt med dem han ville eller höll sig, i ökande grad, ensam. Jag finner detta tilltalande.
  5. Hans kusin Elisabeth, kejsarinnan av Österrike, verkar nästan lika fascinerande. Hon och Ludwig var mycket nära vänner under hela livet och förstod inte bara varandra väl utan delade också sin avståndstagande syn på kvävande regler och plikter. Från Wikipedia: ”On one occasion, she shocked an aristocrat seated near her at a formal dinner by removing her gloves. When the older woman asked why she did so, Elisabeth replied, ‘Why not?’ to which the woman answered, ‘Because it is a deviation from the rules.’ At that, cognizant of her power as Empress, Elisabeth retorted, ‘Then let the deviation henceforth be the rule.’” Som Ludwig fick Elisabeth erfara mycket lidande, bl.a. att hennes äldsta dotter dog i en sjukdom, att hennes man var otrogen, att hennes ende son tog livet av sig och att själv bli knivmördad av en anarkist.
  6. Det hävdas att Ludwig var mentalsjuk, vilket också användes som motiv för att få honom avsatt, efter 22 år på tronen. Hans yngre bror Otto var verkligen mentalsjuk, men jag undrar om Ludwig var det. Min misstanke är att han enbart uppvisade udda och gåtfulla preferenser i hans omgivnings ögon. Ludwig dog dagen efter avsättandet, 40 år gammal. Troligen blev han mördad, men det kan också ha varit fråga om suicid.

Jag är tagen — trots att språket i filmen var italienska.

Written by Niclas Berggren

9 april 2011 den 22:21

Publicerat i film, genier, idoler

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag tolkar det som att du fann en besläktad själ.

    Jag vet det känns ”gött” när det infaller.

    Vissa gör det så ofta att de inte ens reagerar.

    Det är väl det där knepiga med normalfördelning.

    Kanske är glest och sällan detsamma som ”high quality”.

    andersbwestin

    9 april 2011 at 22:52

  2. Hög kvalitet för den individ det gäller i så fall? Innebär det att en extra unik person egentligen har större chans än andra att hitta en tvillingsjäl av hög kvalitet?

    Camilla

    10 april 2011 at 0:22

  3. Det heter inte suicid det heter självmord.

    sven

    10 april 2011 at 9:25

  4. sven: Ordvalet är medvetet. Jag har kommit att ogilla ordet ”självmord” eftersom jag anser det innehålla en normativ värdering (”mord”).

    Niclas Berggren

    10 april 2011 at 9:29

  5. Håller med dig.Självmord är inget bra ord.

    sven

    10 april 2011 at 10:29

  6. Rikingarna var roligare förr.Dom byggde vackra slott för sina pengar.
    Varför gör inte dagens rikingar det? Dagens rikingar bor i lägenheter i städer eller i villor.
    Varför kan dom inte bygga stora häftiga byggnader för pengarna?Men skulle dom vilja det får dom väl inte för byggnadsnämnden!

    sven

    11 april 2011 at 21:29


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: