Nonicoclolasos

Dags att sluta med ateism?

Sam Harris är inte förtjust i att kalla sig eller i att kallas ateist (trots att han är det). Han citerar Wittgenstein:

Imagine a language in which, instead of saying ”I found nobody in the room” one said, ”I found Mr. Nobody in the room.” Imagine the philosophical problems that would arise out of such a convention. (The Blue Book, p. 69).

Han ger sedan denna egna kommentar:

“Atheism” is another version of Wittgenstein’s Mr. Nobody. When in the presence of Christianity, it’s Mr. Sorry-but-I-won’t-be-in-church-on-Sunday. There are an uncountable number of erroneous and unfounded doctrines that we all reject. Why must we name their absence from our lives?

Dvs. genom att använda ordet ateist erkänner man behovet av att positionera sig mot ett fenomen man inte tror existerar, och varför behöver man göra det? Lars Norén verkar tänka på liknande sätt. Själv ser jag nog ändå behovet av begreppet ateism, fastän jag önskar att så inte vore fallet. Eftersom teismen är en uttalad uppfattning som tränger sig på uppkommer ett behov av att markera avstånd. När den slutar tränga sig på välkomnar jag Harris synsätt.

Se även inlägget ”Ger ingenting något?”.

Written by Niclas Berggren

11 april 2011 den 15:05

Publicerat i ateism, filosofi, religion

13 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag har svårt att tro att han egentligen har något emot bli kallad ateist..

    Andreas

    11 april 2011 at 15:13

  2. Rigtigt god pointe! Man må spørge, hvorfor man skal forklare netop denne type overtro. Men hvis man taler med religiøse, ligger der ofte et implicit spørgsmål fra dem: ”Hvis du ikke tror på gud, hvad tror du så på?” Det synes umuligt for dem at forestille sig, at der ikke er et ‘hul’ i ens tros- eller videns-rum, altså at man ikke har behov for at tro. Måske er det denne mangel på forståelse for behov eller ikke-behov der skaber Mr. Nobody-problemet? Eller måske ikke…

    Christian Bjørnskov

    11 april 2011 at 15:37

  3. PZ Myers skäms inte på något sätt alls att kalla sig för ateist (Pharyngula: Why are you an atheist?)

    Han hatar (= hans ordval) ”dictionary atheists” som på detta sätta definierar sin ståndpunkt som om det vore ett intellektuellt vakuum. En sten är inte en ateist, bara för den inte heller tror på Gud. De som organiserar sig som ateister gör ju det av någon (iaf i bästa fall) genomtänkt anledning.

    Bra och respektabel poäng tycker jag.

    Lennart W

    11 april 2011 at 15:48

  4. Jag har funderat i liknande banor. Det känns på ett sätt besvärande att behöva utgå från en världsbild man aktivt tar avstånd från, för att förklara sin egen åskådning. (Och att säga att jag är humanist, har inte alls samma innebörd i Sverige, eller övriga Europa.)

    Ibland har jag t.ex. till påträngande ”informatörer” som vill sätta igång en diskussion på gatan sagt att ”nej, jag tror inte på någon form av magi”. För det är ju vad det ytterst handlar om, föreställningar om händelser som sker utan materiella orsaker.

    Det känns på ett sätt mer okej. Det är visserligen fortfarande ett förenkande snarare än att affirmera något, men det är mer generellt. Det sätter in religionen i en vidare kontext. Jag slipper känslan av att mitt förnekande är en indirekt bekräftelse (som Harris är inne på).

    Visserligen kan det ibland hända att den som får svaret tar mycket illa vid sig, och det är naturligtvis inget egenvärde i att såra människor för deras tro. Men det är inget jag känner mig särskilt skyldig över – det är något slags privilegium för religiösa att slippa få sina trosföreställningar kritiserade, som jag inte ser något skäl för att upprätthålla.

    alvor

    11 april 2011 at 15:54

  5. Niclas: Jag tycker du gör rätt som fortsätter kalla dig för ateist. Detta eftersom teismen (efter vad jag minns mig ha läst av det du skrivit tidigare) haft negativ inverkan på ditt liv. Till skillnad från t ex tro på enhörningar, som aldrig haft någon inverkan på ditt liv över huvud taget. Så då är det ju fullt rimligt att du kallar dig ateist, men inte aenhörningstroende.

    David Bergkvist

    11 april 2011 at 16:15

  6. Jag hatar enhörningar. :)

    Andreas

    11 april 2011 at 16:39

  7. Ateisten objektifierar Gud, och tar avstånd, men hamnar därmed i Nietzsches position: begreppsliga idoler som måste avvisas. Själv vill jag tillbaka till min ungdoms pingstkyrka som bejakade det dionysiska (det skulle nietzsche bejakat) – även om det sker i kontrollerad form: tillbedjan som ett processartat förlopp. Problemet för min del är främst estetiskt – inte epistemologiskt.

    Klart att Gud finns, men slipper begreppsligen ur våra tankar. vi anar ändå, och detta vill jag bejaka, trots religioners tillkortakommanden.

    Levi Levi

    11 april 2011 at 17:02

  8. William Lane Craig redogör för saken i denna video:

    Did God Create From Nothing? http://www.closertotruth.com/video-profile/Did-God-Create-From-Nothing-Part-1-of-3-William-Lane-Craig-/994

    Levi Levi

    11 april 2011 at 17:08

  9. Levi Levi

    Varför är det klart att Gud finns?

    Kristian Grönqvist

    11 april 2011 at 21:36

  10. Om inte NONICOCLOLASOS trodde på Gud skulle han inte hålla på och bråka så mycket med honom.

    swingthatcat

    12 april 2011 at 8:44

  11. Jag tycker det finns något intellektuellt tilltalande i ignostikerns inställning, att frågan om gudars existens är meningslös.

    Anapopei

    12 april 2011 at 10:10

  12. Anapopei: Jag har skrivit ett kort inlägg om ignosticism.

    Niclas Berggren

    12 april 2011 at 11:04

  13. @swingthatcat: Niclas kan vel rettelig beskæftige sig med religiøse spørgsmål selvom han ikke tror på gud. Så længe mange andre mennesker belemrer en med krav om respekt for deres overtro, krav om forklaringer fra Niclas (og mig og mange andre) osv. er hans indlæg her vel på ingen måde udtryk for at han ‘skjult’ tror på noget?

    Christian Bjørnskov

    12 april 2011 at 11:53


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: