Nonicoclolasos

Två typer av konversation

Uskali Mäki och Deirdre McCloskey har under många år varit involverade i en offentlig debatt om nationalekonomins metodologi; se t.ex. Mäkis ”Diagnosing McCloskey” i Journal of Economic Literature och McCloskeys svar. Nå, här vill jag inte fokusera på den debatten i sak utan på ett försök till utvärdering av den av Mäki, ”Performance Against Dialogue, or Answering and Really Answering: A Participant Observer’s Reflections on the McCloskey Conversation”, publicerad i Journal of Economic Issues. Närmare bestämt fann jag intressant hans kontrastering av två typer av konversation: conversation as dialogue och conversation as performance.

En konversation som dialog innefattar minst två personer som är experter på ett visst område och som deltar aktivt i ett respektfullt meningsutbyte vari framförda argument tas på allvar och där såväl påståenden som svar är detaljerade och generösa. En konversation som föreställning innefattar minst två personer som är experter på ett visst område och som deltar i ett meningsutbyte inför en publik av icke-experter. Man kan tänka sig att det som sägs i båda typerna av konversationer är detsamma, men det finns, menar Mäki, en risk för att den senare typen av konversation blir ytlig, polariserad, retorisk — därför att en eller flera av experterna inte är ute efter att analysera en fråga, ärligt och uppriktigt, utan efter att påverka de mindre insatta genom påståenden som inte formar en del av den typ av respektfulla och djupa konversation som präglar dialogen.  Det finns en risk för att debattörerna svarar varandra istället för att verkligen svara varandra:

Answering is a matter of evading, ignoring, or missing an argument or suggestion made by another participant. … Whenever evasive or apparent answering dominates the type of response in a conversation, the conversation often also takes on the form of performance, provided there is a certain kind of non-expert, third-party audience present. … Really answering is a matter of engaging in a detailed argument with an understanding of the points made by other participants or with a genuine and sincere attempt to acquire such an understanding. It is a matter of ”testing one’s notions of mutual criticism, listening, really listening, to other remarks” [McCloskey 1994, 100] and then answering, really answering. Really answering is characteristic of a genuine dialogue, of open-ended mutual scrutiny of the concepts and conceptions held by the participants. Such dialogue leads to a learning from one another and from the confrontation itself. We may conjecture that if the participants of a conversation are experts and there is no third-party, non-expert audience whose persuasion would be highly valued by any of the participants, then the conversation tends to take on the form of a dialogue.

Mäki menar att McCloskey har svarat honom — och att hon inte verkligen har svarat honom. Istället försöker hon övertyga de läsande icke-experterna med svepande omdömen och oprecisa uttalanden. Nå, Mäki är part i målet och hans uppfattning kan förvisso diskuteras, men jag tycker hans sätt att karakterisera sätt att konversera är fruktbart. Hur ofta ägnar vi oss inte åt föreställning istället för dialog? Dags för självkritik? Varierar graden av föreställning mellan olika samhällsområden? I politikens värld förefaller föreställning snarare än dialog vara standard. I vetenskapens värld hoppas jag att förhållandet är det omvända, men jag är inte säker på det. En undran jag har är om bloggar uppmuntrar mer till föreställning än till dialog. Jag har en känsla av att bloggande i inte obetydlig utsträckning handlar om att signalera vem man är snarare än att, mer nobelt, sprida och söka förståelse och sanning.

Addendum: Jag tackar Fredrik Hansen för att ha uppmärksammat mig på Mäkis spännande arbete.

Written by Niclas Berggren

12 april 2011 den 5:45

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Har ingen som helst tvekan om att McCloskey inte har svarat honom på det djupare sättet.

    Jag håller f ö helt med om Mäkis ideal i detta avseende. Jag tycker nog att man i akademin ser mer av försök att verkligen förstå varandra än i t ex politiken, men samtidigt finns ju många exempel även på den ytligare och mer retoriska formen av konversation.

    Bloggar och blogginlägg har ju som bekant en stor variation, men jag är övertygad om att Mäki skulle ge en liten guldstjärna till denna blogg i detta avseende.

    Vi i akademin borde nog bli bättre på att lära ut och förklara värdet av en god konversationskultur (som naturligtvis inte alls innebär att man inte starkt kan krisitsera andras argument). Frågan är var, på forskarnivå eller redan på grundnivå? Förmodligen bådadera…

    Olof Johansson-Stenman

    12 april 2011 at 7:52

  2. Jag ger Olof helt rätt: Mäkis kritik mot McCloskey är väl underbyggd. Det var kul läsning. Jag gillade hur Mäki granskade varje liten detalj i McCloskeys svepande angrepp, som när han går igenom vad McCloskey kan ha menat när hon skrev att Mäki ägnade sig åt en typ av filosofi som var populär cirka 1955.

    Nek:are

    12 april 2011 at 8:22

  3. Olof: Tack för de vänliga orden om denna blogg. Jag ser dock en brist, och det är att jag alltför sällan faktiskt inleder dialoger med kommentatorer. Jag läser alla kommentarer och uppskattar de flesta (inte minst dem som på ett sakligt sätt anmäler uppfattningar som skiljer sig från mina), men jag har valt att inte engagera mig så mycket i att svara. En brist, men den härrör från en medveten prioritering från min sida, som har med tidsallokering att göra. Bara att skriva inläggen här tar mycket av min fritid i anspråk, och med ett krävande jobb och andra engagemang på fritiden känner jag att jag helt enkelt inte har tid, och kanske inte heller ork och kraft, att på allvar engagera mig i en konversation som dialog här. Tyvärr.

    Niclas Berggren

    12 april 2011 at 8:31

  4. Naturligtvis har Mäki rätt.
    Speciellt i modern tid, på Webben, kan man se det.
    Mer eller mindre.
    Framför allt i språket.
    I brist på argument används mycket oftare låneord, hänvisningar till obskyra auktoriteter, långa krångliga meningar i syfte att påfågla sin ordkonst, ofta i tron att det elegant och krångligt sagda är det mer kunniga. Kunnighet är enligt mitt förmenande att uttrycka saker på ett sätt som ens barn kan förstå. Inte så att ingen förstår.
    Occams rakkniv är aktuellare än någonsin.

    Kristian Grönqvist

    12 april 2011 at 10:21

  5. Eller kanske en Machete för att rensa i ordbajsdjungeln…?

    Kristian Grönqvist

    12 april 2011 at 10:26

  6. Det här att argumentera i någon bloggs kommentarsfält som om det i första hand är för någon sorts publik mer än den/dem man svarar på, är ju bara patetiskt. Speciellt när inläggen blir långa. Det är därför jag kan tycka det är så meningslöst att svara ibland, om den jag talar med inte verkar gå att kommunicera med. Några fler mottagare i form av publik räknar jag helt enkelt inte med. Folk är ju upptagna med sitt och bläddrar snabbt vidare.

    Om själva bloggen är välbesökt däremot finns det ju uppenbarligen en publik som det är värt att bränna lite krut för. Så kör på bara Niclas!

    Ang. publika debatter som den du refererar till, och ffa i s.k. politiska debatter, blir man ju bara så trött, så trött. Teater. En bok av var och en skulle möjligen ge mer, där de talar till mig som läsare.

    Lennart W

    12 april 2011 at 10:37

  7. Hur ofta ägnar vi oss inte åt föreställning istället för dialog? Dags för självkritik?

    Jag är själv lite granna tvärtom, ses nog som rätt tråkig, för i de flesta nät-debatter jag deltagit i, har jag citerat, klistrat in diagram, etc, från peerreviewade vetenskapsartiklar, och ganska kort beskrivit dem.

    Orkar inte med att humorisera det, mer än kanske vart tjugonde inlägg; skojande och oneliner-uttänkande tar för mycket energi från precisering och fokusering på detaljerna som diskuteras, samt från letande efter vetenskapliga artiklar.

    Å andra sidan känner jag att fått mer bildning och lärt mig mer, från detta debatterande, än från teknologiutbildning och diverse kurser.

    Jag befinner mig oftast på den peerreviewade sidan av debatter och upplever att motståndarna istället väldigt gärna fokuserar på tonen i debatten, och hugger och anmärker hellre på känslouttryck/skämt och annat, än att diskutera sakfrågan (för det är för jobbigt och kräver för mycket energi antagligen), så det här med att skriva torrt och koncist, är en taktik jag använder mig av, i brist på tid för trassel. Jag är intresserad av att evidensen kommer fram, till gemene internetläsaren.

    Cecilia

    12 april 2011 at 11:55

  8. Answering is a matter of evading, ignoring, or missing an argument or suggestion made by another participant. …

    Ja, det är väl en längre form av det som brukar kallas halmgubbeattackering.

    En hederlig diskussion består i att man, innan man ger respons/kommentar/replik, framställer den andres argument, på ett sätt som den personen själv anser godtagbart, dvs själv tycker att h*n sagt/syftat på.

    Cecilia

    12 april 2011 at 12:25

  9. Det måste vara stor skillnad i att vara anonym eller ej i en blogg, som kommentatör eller skrivare. Som för dig Niclas, dels är du nog noggrann med att framföra riktiga argument, samtidigt vill du väl ge ett kunnigt intryck? Två olika saker, som kanske hade varit mindre viktiga vid en mer anonym blogg. Vad är fördelar och nackdelar? Jag antar att en del av bloggläsarna kan mycket om ekonomi, medan andra kan lite (som jag), och att ha blandad publik är en utmaning.
    Jag måste också få tillägga att det finns olika sorters konversationer, och att det också kan framstå en del enkelriktat, smalspårigt och icke kreativt att hålla sig till ramarna, att följa den andres språk och vetenskap. Men det är naturligtvis skillnad på att agera populistiskt eller vara intresserad av att vidga sina perspektiv. Jag är fullt medveten om att mina inlägg här kan vara utanför ämnet, eller behandla fakta snålt, men jag använder den här bloggen som ett tankebollplank, och tror att högsta höjd för bloggen nås av att människor uttrycker sina reaktioner och tankegångar ur olika perspektiv, olika dimensioner. Inte bara med en rad referenser i ryggen..

    Camilla

    12 april 2011 at 18:18

  10. Jo, jag tycker att jag hade en poäng! Det hela ovan är förenklat. Om syftet bara vore att lägga fram torra fakta, skulle man hellre vilja läsa det hela? Se det uppställt i diagram? Men om två kreativa individer ges möjlighet att lägga till känslor och öppningar i sin diskussion, varför skulle det vara dåligt? Det enda dåliga är fel fakta och motiv.

    Camilla

    28 november 2013 at 0:12


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: